Kolla Värsta!

Eftersom jag har skrivit så galet lite på sistone på grund av stress (läs: lathet) och sjukdom (läs: ryggont) så har jag kommit på ett fiffigt litet knep för att hålla alla (läs: de tappra få) läsare någorlunda nöjda tills jag tar på mig min skrivarmantel med tillhörande tights och börjar skriva igen.

Jag har lagt upp en musikspelare här till höger (vänster om du står bakom datorskärmen) som innehåller ett axplock ur mitt galanta musikbibliotek för alla smaker. Det känns som om det var dags efter alla musiktips jag kräkt ur mig här på sidan. Från och med nu kommer åtminstone musiktipsen att finnas med i musikspelaren. Coolt va?! Framtiden är här!

I denna musikaliska anda vill jag även väva in ett härligt citat och lite oskyldigt skryt. Saken är den att min yngsta lillebror, som för övrigt är både tyngre och längre än mig trots 5 års ålderskillnad, har kommit med i U17 landslaget i hockey. Jag kan inte göra mycket annat än att sträcka på ryggen och sätta tummarna i hängslena. Vad har detta med musik att göra undrar du? Jo, det är ju så att det är allmänt känt att hockey är en grabbig sport med mycket svett och snus allt vad det innebär. Min lillebror är tveklöst en svettig grabb om vi säger så.

Detta ämne kom i alla fall upp i en intervju jag läste i DN På Stan där Kristoffer Poppius frågade house-duon Addeboy vs Cliff (som tidigare spelat hockey) om inte hockey var väldigt hårt och grabbigt. Varpå de svarade:

- Det är inte så hårt och grabbigt. Det är mer svettigt och roligt, som att dansa fast med puck och klubba.

Som Vanheden skulle sagt: Lysande!

Dansa på brorsan!

Gå i Stå

Hej! Annars då?

Ledsen att skrivandet har gått i stå. Inspirationen är och kommer alltid vara konstant men tiden tryter. Kursen jag läser nu tar verkligen heltid på allvar. Vi har fått i uppgift att anordna en festival och det har tagit så mycket av min tid att jag ringt sponsorer från toaletten och skyllt plumsandet på att jag stod och kastade macka. Se, inspirationen är konstant.

Även om jag inte uppfyller min plikt som vanligt så kan DU göra det. Så ta och ladda ner Adam Tensta's debutalbum It's A Tensta Thing och gör Sverige en tjänst. För du vet väl att varje gång du laddar ner musik olagligt så får Fredrik Reinfeldt en kotte kastad i ögat! Om du inte tror mig så prova och se det med egna ögon.

Glad första advent! Som för övrigt firas i ära till dagen då Jesus kom tillbaka till jorden och frågade om någon hade en halstablett...

Fred!



Dagens Låtar:

Familjen - Det Snurrar I Min Skalle
Jay Z - Blue Magic
Maskinen - Alla som inte dansar (Dada Life Remix)

http://thepiratebay.org/

Jag citerar...

"Likt alla unga män ville jag bli ett geni, men tack och lov kom skrattet emellan"

- Lawrence Durrell

Låtar:

Britney Spears - Toy Soldier

Cat Stevens - Peace Train

Jens Lekman - Kanske Ar Jag Kar I Dig

Råttatouille

Det finns inget gott som inte har med sig något av ondo. Säger man inte så? Eller är det tvärtom. Skitsamma. Så är det i mitt fall i alla fall. Jag har lärt mig att man aldrig får vara lycklig ifred utan att det kommer något och förstör. Det är väl mänsklig natur antar jag. Det måste alltid finnas minst ett problem som gnager på en. Ordvalet "gnager" är för övrigt inte helt irrelevant i sammanhanget...

I somras och fram tills för några veckor så var allting i mitt obetydliga, oerhört viktiga liv helt underbart. Men så kan man ju inte gärna ha det. Vara sådär glad och sånt. Larvigt nästan. Därför dök det naturligtvis upp två illaluktande problem. Ungefär som ett sånt där gift uteliggarpar som man sällan ser. De är sjukt fulla och pratglada och slår sig ner bredvid en på tunnelbanan för att konversera lite sådär allmänt. De skulle till och med kunna vara lite söta om det inte vore för att de saknade tänder och luktade motorolja och kattsand. Hursomhelst, två problem var det.

Först och främst så drabbades jag ju förstås av min numera ökända virussjukdom Epidemisk Myalgi eller Bornholmssjukan som gjort att jag har gått runt och stånkat och flämtat som om en tullarbetare letade efter en folkabuss i min ändtarm ett par timmar om dagen i ett par veckor. Charmant uttryckt, jag vet!

Sen fick vi in en till hyresgäst i Nacka Kollektiv. Han hade sjukt dålig hygien, dåliga tänder och var på tok för hårig för sitt eget bästa. Att han sedan bodde under mitt sovrumsgolv och låg och krafsade hela nätterna gjorde inte situationen bättre. Du kanske har förstått vid det här laget att det är en råtta jag pratar om. Han höll mig vaken varje natt med sitt eviga krafsande och sprang runt i köket på kvällarna samtidigt som Idol gick på TV. Vet inte det finns något samband där? Han var i alla fall ett stort irritationsmoment och för någon vecka sedan kom den sista droppen.

Det var en helt vanlig kväll. Jag hade gått och lagt mig, som vanligt i förhoppningen om att min sömn inte skulle bli störd. För en gångs skulle hade jag tur och somnade innan råttfan började väsnas. Mitt i natten vaknade jag dock av ett dovt brummande. Jag satte mig upp i sängen och gnuggade ögonen. Det var köksfläkten som stod på. "Nån måste ha glömt att stänga av den" tänkte jag och gick upp ur sängen.

När jag öppnar dörren till köket får jag en chock. Där står råttan nonchalant lutad mot spisen och röker en gul Blend under köksfläkten som en jävla Brommamamma. "Vad fan vill du?" frågar han med raspig röst medan jag står och gapar. Så fort jag kommit över chocken från den 180cm långa råttan som står och loungar på bakbenen i mitt kök så tar jag till handling. Jag greppar tag i närmsta stol och börjar skrika och veva hej vilt. Råttan försöker skydda sitt håriga långsmala huvud med armarna och hojtar ansträngt: "AJ, Vafa...Lägg..Aj...Shit!" Han slänger sig sedan raklång ned på golvet och kravlar in under spisen och försvinner. "Nu har du satt din sista potatis!" skriker jag, stänger av köksfläkten och går och lägger mig.

Det glada i den här historien är att vi dagen efter gillrade råttfällor över hela huset och i förrgår gick den feta gnagaren i en av fällorna. Tyvärr så var det inte den vi gillrat med Keso. Hade han fastnat i den så hade jag fått en låda öl av Axl.

I och med att sjukdomen nu nästan är borta och råttkräket tragiskt har gått bort så har mina två problem alltså snart försvunnit. Jag kan bara börja spekulera i vad som kommer härnäst. Jag kanske får skörbjugg. Jag kanske blir av med en arm, eller förståndet, vem vet? Kom in med ditt förslag och vinn en påse Palle Kuling och en chartrad bussresa till Enebytorg. Andrapris är en av mig guidad tur på Danderyds Sjukhus Akutmottagning. Lycka till! (Obs! Palle Kuling kan skada din hälsa allvarligt och eventuell vinstskatt betalas av vinnaren)

Musik:
Basutbudet - Efter Två
Basutbudet - Hugo Boss
Afasi & Filthy - Eller Hur
The Cat Empire - Rhyme And Reason
The Cat Empire - The Lost Song (Live)
The Cat Empire - The Car Song (Squeaky Clean Edit)
Pacific - Hot Lips
The Knife - Marble House (PTR Rmx)
The Hives - Bigger Hole To Fill (Garanterat nästa singel! Årets Rocklåt)
Dion & The Belmonts - I Wonder Why
Jamie Cullum - I'd Probably Do It Again
Jamie Cullum - After You've Gone
Donavan - Get Thy Bearings
Polyphony - Sleep
Helt Off - K.O (En passning till alla korkade kids i Sthlm)
Soul Stirrers - Jesus I'll Never Forget
R Kelly - Love Signals
R Kelly - Happy People
Michael Jackson - Stranger In Moscow
Anthony Hamilton - Mama Knew Love
Nina Simone - I Think It's Gonna Rain Today

[Pöördeijkaantoun]

Predikanton 4.0

Han klättrade till toppen på nolltid.
Hans vackra tungomål och flinka fingrar väckte avund land och rike kring.
Han badade i åsnemjölk och delade sin bädd med en ny jungfru varje natt.
Men lika plötsligt som han nådde toppen, föll han i glömska.
The Lord giveth and the Lord taketh away!

I mörkret vandrade han utan mål dag ut och dag in.
För var dag som gick blev djävulens grepp hårdare kring hans relativt välbehårade bringa.

Men i mörkret fann han ljuset.
I mörkret fann han styrka.
I mörkret fann han vägen.
I dessa kyliga dagar kommer han därför tillbaka till er.
Predikanton har återvänt.

Mja, vi får väl se hur det går med återvändandet. Jag kom på det där dramatiska stycket i rulltrappan idag och kände mig bara tvungen att göra en Jesus. Alltså återvända till jorden utklädd till en kanin för att gömma färgglada ägg fyllda med godis från barnen.

Men ärligt talat, den där biten om djävulens grepp är sann. Jag är nyligen tillfrisknad från en sällsynt och plågsam virussjukdom som på engelska kallas för The Devil's Grip...hur macho är inte det?! Den kallas så för att det känns som om djävulen har gripit tag runt din bröstkorg och gett sig Fan (haha) på att inte släppa taget förrän du knappt kan andas. För övrigt börjar jag känna av symtomen i skrivande stund, vilket kort sagt oroar mig en aning. Just det, det smittar via bajset också!

Exotiska sjukdomar åsido så har det hänt en del, jag har börjat plugga, skaffat ett jobb och en flickvän. Jag har även kommit till insikten att om rövfulla ungdomar skriker och skränar på tunnelbanan så borde man enligt lag få besöka dem 07:00 dagen efter för att återgälda behandlingen. Ett öga för ett öga, en tand för en tand. Vissa av idéerna i Bibeln är ju bara tjocktunga (översättning: mycket bra)!

Vi får se om det rycker i skrivtarmen fler gånger inom en snar framtid. Jag hoppas det. Om inte så får du ha i åtanke att jag skriver för min egen skull och ingen annans. Om det arrangemanget inte passar kan du ringa mitt kontaktnummer för support och klagomål: 90 510.

Och nu, Musik (inte exakt uppdaterat men jag har som sagt varit i mörkret):

Album:
60's Hits Reggae Style
Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård
Naughty by Nature - Greatest Hits
Jens Lekman - Night Falls Over Kortedala
Timo Räisänen - Love Will Turn You Around
Jose Gonzalez - In Our Nature
Miss Li - Late Night Heartbroken Blues
Sam Cooke - Portrait of a Legend (den riktiga gudfadern av soul)
The Rolling Stone 500 Greatest Songs of All Time

Låtar:
Basutbudet - Hugo Boss
Lenny Kravitz - I Belong To You
MSTRKRFT - Easy Love
Justice - Waters of Nazareth
Speedcats feat. Owen Jarvis - Speedcats (Hoel H Mix)
Simian Mobile Disco - Sleep Deprivation
Bobby Womack - The Preacher
Nina Simone - Aint Got No I Got Life (Groovefinder Remix)
Nina Simone - I Think It's Gonna Rain Today
Steely Dan - Kid Charlemagne
Talib Kweli - Hostile Gospel
The Enemy - You Are Not Alone
Ison & Gurmo - Förståru
Jermaine Stewart - We Don't Have To Take Our Clothes Off
Bright Light Agenda - Who (www.myspace.com/brightlightagenda)
Buckwheat Boyz - Peanut Butter Jelly Time
Martin Sexton - Diner
Billy Joel - Sometimes A Fantasy
Wyclef Jean ft. Akon (tyvärr) & Lil Wayne - Sweetest Girl


För mer info om The Devil's Grip (Bornholmssjukan, Epidemisk Myalgi:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/bornholmssjuka/

Uppdatera Mera

Skrivblockaden jag har riktat mot mig själv är dessvärre fortfarande i effekt. Men jag tar mig i alla fall tid till att musiktipsa lite.

Musik Just Nu:

Cut Chemist - What's The Altitude

T.I - What You Know & Ride Wit Me

Samuel L Jackson - Stackolee & Just Like A Bird Without A Feather (från filmen Black Snake Moan)

Basutbudet - Svensk Bas Ngr Tkno

Chromeo - Destination Overdrive & Rage!

Kocani Orkestar - Black Cat White Cat, Daddy Don't Ever Die On A Friday & El Bubamara Pasa

Lil Wayne - Ride For My Niggas

Maya Hirasawa - Crackers

The Pack - Vans & Candy

Slagsmålsklubben - Hänt

Mycket nöje och kärlek / Predikanton

Sommarlov

26 grader utomhus, gassande solsken och 17 grader i vattnet och det är bara början av juni. Jag är ledsen men jag kommer inte spendera mycket tid framför datorn från och med nu. Jag tycker att du borde göra detsamma. Eller inte göra detsamma. Eller hur det nu blir. Hursomhelst. Jag misstänker att jag inte kommer skriva särskilt ofta under sommarmånaderna, förutom när något spektakulärt har hänt. Eller när jag är hutlöst uttråkad. Eller dylikt. Så ha tålamod och titta in då och då. Jag lämnar dig med några oumbärliga tips för sommaren. Kom ihåg att:

• Glömma solskyddsfaktor 15
• Drick inte vatten (så länge det inte är från en mindre sjö)
• Låt fästingarna sitta det är bra för blodcirkulationen
• Alkohol och simning är en utmärkt kombination och förbättrar balanssinnet.
• Solglasögon inomhus/på kvällen är skittufft
• Avklippta jeans och sandaler-och-strumpor på killar är ännu tuffare
• Speedos är sommarens plagg
• Om det åskar...fäll upp ett paraply

Sommarens Musik: Billie The Vision and The Dancers

Vi ses i solen / Predikanton

Hets Mot Folkgrupp

Jag har haft en vision. Inte en sån som Claes Månsson har i Yrrol. Men nästan. I egenskap av butiksbiträde, kollektivtraffikant och allmänt social varelse har jag insett hur mycket jag ogillar folk. En enskild människa kan vara fantastisk. Men folk (kreti och pleti) är i stor utsträckning en motbjudande företeelse hur man än vänder och vrider på det.

Det finns säkert otaliga filosofer som uttalat sig i ämnet men jag är övertygad om att min kära svåger uttryckte det bäst: 6 av 10 är idioter! Igen: 6 av 10 är idioter! Jag skulle nästan hävda att siffran är ännu högre men det finns ingen vetenskaplig grund för ett sådant uttalande.

Jag ser dessa "idioter" dag ut och dag in. Det är de som trängs framför tunnelbanedörren innan den öppnas trots att de måste ta tre steg bak när dörrarna till slut öppnas. Det är de som förvirrat kliver in i en jeansbutik och frågar om man säljer "Roll-On". Det är de där hopplösa statisterna i min mondäna vardag som aldrig stannar upp för eftertanke. De där boskapsliknande tölparna som aldrig ifrågasätter varken sig själva eller någonting annat. De där typerna som enbart tar plats utan att lämna utrymme för någon annan. Hopplösa, förlorade själar helt enkelt. Igår fick jag nog. Igår slog jag tillbaka!

Som vanligt när klockan slår tio minuter över sju så sitter jag på tunnelbanan. Trött och hungrig. Jag sitter längst in vid fönstret mitt emot en annan till synes trött kille som oskyldigt bläddrar i en bok med halvöppna ögon. Resan tycks gå smärtfritt tills en idiot kliver på tåget. I det här fallet personifierad av en arg medelålders kvinna med en resväska stor som en Smart Car och en ryggsäck i kylskåpsklassen. Utan att ta hänsyn till sin omgivning smäller hon ner sin stadiga bakdel på ett av de yttre sätena likt en brunstig noshörning. Den häftiga, ogenomtänkta rörelsen resulterar i att hennes jätteryggsäck smäller till den trötta killen mitt emot mig rakt i huvudet med en fruktansvärd kraft. Han vaknar till ur sin halvslummer och ser sig omkring som om en granat smält av i huvudet på honom. Noshörningskvinnan märker att hennes väska slagit i något och vänder sig ilsket om för att se vad det var. Men istället för att be om ursäkt fnyser hon irriterat som om hennes offer skulle ha tänkt sig för innan han satte sig där hennes väska skulle slå ner. Hennes resväska i Smart Car-storlek har vid det här laget slagit sig ner mitt i gången så folk artigt och försiktigt får klämma sig förbi den för att komma någonstans.

Själv sitter jag bara och gapar i förvåning över hennes hänsynslösa beteende. Folk runt omkring mig ser skräckslagna ut och låtsas på samma gång vara ovetande om vad som just hänt, sådär som bara svenskar kan. Jag bestämmer mig snabbt för att något måste göras. Jag inser direkt att hon inte är mottaglig för några moralkakor. Hennes rejäla kroppshydda sänder mig tydliga signaler på att hon redan ätit både en och två gånger. Jag måste således improvisera. Det enklaste är oftast det bästa tänker jag.

Jag ställer mig upp och ger en "tare-lugnt-jag-fixar-nick" i slow motion till killen mitt emot mig. Jag börjar klämma mig förbi noshörningskvinnans Smart Car och får syn på hennes strumpor- och sandalbeklädda fot. Med ett välriktat, balanserat och till synes ogenomtänkt kliv sätter jag ner min fot mitt över hennes svullna tår. Jag lägger all min tyngd bakom klivet och tar mig sedan lugnt ut ur vagnen. Noshörningskvinnan är trög med sin reaktion men efter 2-3 sekunder kommer den. När jag tagit ett steg ut ur vagnen hör jag ett vansinnigt: "AAAAAJ!" bakom mig.

Jag föreställer mig hur mina medresenärer vågar sig på ett litet fniss i skadeglädjens teckens. Det där välkända segerleendet lägger sig ännu en gång över mina läppar och jag går självsäkert ned för trappan mot bussterminalen. "Ännu en seger", tänker jag förnöjt medan min inre revolutionär avlossar sin revolver i luften gång på gång och vrålar: "VIVA LA REVOLUCION! VIVA SEÑOR ANTONIO! ME GUSTA TEQUILA!".

Dagens Musik: Moder Jords Massiva - Headlines och Dygnsrytm

Dagens Musick!

Infinite Mass - Area Turns Red

The Ark - Give Me Love To Give

Hoffmaestro & Chraa http://www.myspace.com/hoffmaestro (Lyssna på allt du kan i väntan på en hel platta. De ägde Chraanevalen och stökade som om det inte fanns någon morgondag. Till och med bättre än Kamraterna!)

Vi ses på Chraaneval!

Dagens Album: Feist - The Reminder

Årets Album!

Nu är det här! Årets i särklass fetaste album! Strunta i allt jag sagt tidigare. Det mest jag skriver är ändå bara rent och skärt struntprat. Men det här är så att säga "the shit"!

En fantastisk producent vid namn David Åström har släppt en egen platta under namnet Kocky med grymma gäster som Timbuktu, Mapei och Jens Lekman. Det totala tunggunget på den här plattan är det bästa som hänt svensk musik sedan ABBA, dragspelet och Vikingarna tillsammans. Ladda ner detta illa kvickt. För du vet väl att varje gång du laddar ner musik olagligt så får en fattig svensk student ett paket nudlar på posten!

Ladda ner musik olagligt!

Visste du att varje gång du laddar ner musik olagligt så får en marginaliserad invandrare jobb? Dra ditt strå till stacken, hjälp en medmänniska, gör en god gärning!

Dagens Album: Shout Out Louds - Our Ill Wills

Extra! Extra!

Som bekant så har jag listat resultatet av- och höjdpunkterna från förra helgens jättefest längre ned på sidan. Men det visar sig att jag missat en av de starkaste insatserna under festen. En ung, okänd flicka utförde en fantasifull handling. En handling värdig att hyllas.

I vardagsrummet, där det mesta av dansandet ägde rum, har vi en stor öppen spis. Den är kanske 1,5*1,5 m stor. Spisens viktigaste egenskap i det här fallet är att i dess främsta hörn sitter en gjutjärnstång. Inget speciellt med det vid första anblicken men någon av de underbara flickorna som gästade oss under festen såg något extra. Hon greppade tag i stången, svingade sig in i mörkret och började stripteasedansa inuti den öppna spisen (självklart utan att avlägsna några klädesplagg). Den övre hälften av denna underbara dam försvann in i spisens gap så att endast de ivrigt dansande benen syntes. Det var sannerligen en syn för trötta (fulla) ögon. Originellt. Fantasifullt. Men mest av allt fantastiskt, fantastiskt roligt. Om det är någon som vet vem denna härliga människa är så hör av dig. Hon förtjänar en blombukett, en kram och ett diplom (som jag för övrigt redan har skrivit). Tack!

För att komplettera den tidigare resultatlistan lägger vi alltså till ännu en punkt:

• En poledance i Casa De Nacka's öppna spis!

Förra veckans album: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare

Hyvää Peivä

Nu har det svenska försvaret hamnat i blåsväder igen. Nån tjomme på högkvarteret har pratat lite för mycket som vanligt. De verkar ha satt spännande sensationsuttalanden i system. Det kan gå ett år eller två utan att man hör någonting men så plötsligt så slänger de ut en liten groda som får alla Sveriges nyhetsredaktioner att gnugga händerna. Jag tror de gör det bara för att ha någonting att göra. Alla vill ju bli sedda.

Det handlar som vanligt om värnplikt och nedskärningar och omstruktureringar och bla bla bla. Sist försvaret kom upp för diskussion så ville man omstrukturera hela kakan och rikta in sig på små men skickliga attackstyrkor. Den här gången ska man återigen satsa på klassiskt försvar. För att skydda oss mot en attack som beräknas vara möjlig redan inom om ett års tid. (Kunde de inte ha sagt till tidigare så man hinner packa?) De har inte namngett de nationer som utgör detta överhängande hot. Nationerna ifråga skulle förmodligen bli hemskt förvånade när de fick reda på att de skulle invadera lilla fredliga Sverige. Men måste man så måste man liksom.

Även om försvaret inte avslöjat vilka som utgör hotbilden så sitter jag på insiderinformationen. Jag vet vem det är! Det är finnarna! De har varit ute efter oss ända sedan de blev självständiga. De luriga, backstabbande rackarna. Vi gör en rokad säger jag. Strunta i att stärka försvaret, anfall är bästa försvar! Inför obligatorisk värnplikt för män, kvinnor och barn med könshår. Alla kan dra sitt strå till stacken. Släng upp ränseln över axeln, dra på dig dina bästa Tretorn stövlar, skuldra geväret och vissla en glad melodi. Vi anfaller i gryningen!

Veckans Album:

Kings of Leon - Because of the Times

The Tough Alliance - New Chance

Fest I Rörelse

Predikanton och Nacka Kollektiv ger er videofragment från årets fest. Försök inte att återskapa dessa händelser i ditt eget hem. Det går inte. Men du kan ta lärdom av dem. Och förhoppningsvis så ses vi när det händer igen. Mycket nöje!

Tokröj till Depeche!


Marcus på BoBoom


Skååål!


Kvällens Låt: Just Jack - I Talk To Much

Great Success!

Nu är den avklarad. Alla överlevde. Festen blev en succé! Över alla förväntningar. Och "let's face it", förväntningarna var skyhöga. Årets fest, Saltare Ebrius ab Nacka (Dansa Full i Nacka), blev ett hejdundrande spektakel som aldrig kommer att glömmas. Festen kommer ligga som en romdoppad sockerbit på alla festdeltagarnas (över 100 st) tungor en lång tid fram över. Kanske ända fram tills det är dags för nästa fest. Den ligger redan på ritningsbordet. Men uppföljaren får vänta ett tag, det behövs en stadig vilopaus för att den här festen ska rinna ut ur systemet.

För att hjälpa till med nedsmältningen av årets fest så tänkte jag delge er resultatet, slutprodukten, summa summarum. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: "Knäpp gylfen, nu kör vi!", detta blev resultatet:

• Ett oförglömligt hejdundrande spektakel med 100+ nöjda deltagare/fyllegrisar
• Ett nytt världsrekord i fylleleken Bo-Boom. 200 muggar med 25 deltagare. Det individuella rekordet gick till Hampus för hans starka 27 muggar!
• Ett pajat handfat
• Ett tuggummi i kaffebryggaren, vilket i sin tur ledde till kaffe med mintsmak. Jag har redan tagit patent på det.
• En borttappad Hugo Boss-doja.
• Ett krossat glas. OBS! ETT krossat glas!
• Fillifjorton sopsäckar med burkar, flaskor och diverse som fortfarande står kvar på tomten.
• Uppstigning för undertecknad kl: 18:00 på söndagen och försovning till 12 på måndagen. Jag är fortfarande aningens bakfull, nytt rekord.
• 198 festbilder.
• Ett, av undertecknad, utskickat objudet ungdomsgäng
• Ett telefonsamtal till Nackapolisen när sagda ungdomsgäng återvände med järnrör och flaskor. Masken informerade gänget om att polisen var på ingång, då kröp de därifrån med svansen mellan benen. Och förmodligen en Hugo Boss-doja mellan skinkorna
• En kille som kom ut ur garderoben, fast enbart för att han sovit i den.
• En söt doft av seger och ett sug efter en lika lyckad efterföljare
• En otrolig tacksamhet till alla våra vänner som hjälpte oss att skapa en fantastisk fest utan bråk och strul. 100% kärlek under festen och likaså nu. Tusen tack alla! Tusen Tack!

Inom kort kommer filmsnuttar från festen att presenteras här. På återseende / Predikanton

Festens Låt: Depeche Mode - Just Can't Get Enough

Dagens Låt: Just Jack - Glory Days

Fillifjorton Sopsäckar

Saltare Ebrius ab Nacka!

Snart är den här. Det vi alla väntat på. Denna händelse som gäckat oss med sin närvaro så länge nu. Denna storslagna tillställning som alla talar om. Denna namnlösa fasa som väntat i öster. På lördag. Om fem dagar. Då går den av stapeln.

Nacka Kollektiv ger er Saltare Ebrius ab Nacka! Årets mest efterlängtade fest. Casa Nacka står redo att invaderas av östrogensprudlande kvinnor och testosteronstinna ungkarlar. Det här hejdundrande spektaklet blir som Sista-striden-festen i Matrix fast porrigare. Som segerfesten i Sagan om Ringen fast med färre tvärhandshöga fjollor. Som Hugh Hefners fester i Playboy Mansion fast med...tja...mindre silikon.

270 kvm konstnärsvilla står till ert förfogande. Kom väl förfriskade med mången alkoholhaltiga attiraljer i ert bagage. Så gör vi en kväll värdig att minnas! Willkommen auf Nacka!

Dagens Låt: Outkast - B.O.B

De Bortglömda Del 1

Du står där framför mig. Blek och vacker. Len och blyg. Stundtals lycklig. Stundtals ledsen. Du tittar mig aldrig i ögonen, men du vet att jag ser dig. Du skuttar omkring till synes bekymmerslöst i det gröna gräset som om inget i hela världen kunde skada dig.

Jag sitter gapandes och insuper varje millimeter av din varelse. Mitt sinnestillstånd tillåter inget annat. Trötthet. Huvudvärk. Törst. Jag orkar inget mer än att bara iaktta dig. Tur det. Jag vill inget hellre.

Du har ingen aning om hur jag mår. Hur skulle du kunna veta? Du behöver inte veta. Bara din närvaro är nog för att trösta mitt trasiga inre. Du viskar till de andra. Du viskar till mig. Du vaggar mig till sömns med din blygsamma finlandsvenska stämma.

Det var länge sedan vi sågs. Dagar, månader, år sedan.Var har du varit? Var kommer du ifrån? Vem är du? Vem skojar och skrattar med små hattifnattar?

Jo, Mumin!

Tack för att du helar mig. Varje lördagsmorgon så finns du där för mig när jag som mest behöver. För varje sekund du svävar omkring bland molnen på TV-skärmen så svävar min bakfylla ytterligare en bit iväg från min skadade själ. Hälsa Lilla My och Snusmumriken från mig nästa gång du ser dem. Tack för att du finns!

Med kärlek från din mest hängivna beundrare / Predikanton.


Detta var första delen i artikelserien De Bortglömda. En serie som tar upp och påminner om människor och ting vi glömt genom åren, eller bara tagit för givna. Idag hyllar vi Mumin. En tecknad hjälte från grannarna i öst som hjälpt till att uppfostra många av oss 80-talister ända sedan vi hade pottfrilla och lyssnade på Roxette. Länge Leve Mumin!

Dagens Musik:

Arctic Monkeys - Old Yellow Bricks
Arctic Monkeys - SOS
Arctic Monkeys - Teddy Picker
Outkast - Chunkyfire
Regina Spektor - Samson

The Power of Christ Compells You...

Detta är en sann historia. Endast namnen har ändrats.

Som den trogne läsaren redan vet så har jag en "arbetskamrat" som är frireligiös. Han är mer exakt en medlem i Södermalmskyrkan. Där är du medlem om du tog E4:an norrut till Livets Ord och sedan svängde av vänster till Galenköping. Personen i fråga, vi kallar honom Jesus, lider av storhetsvansinne och refererar till Gud som en kontakt (som i "Man har ju kontakter"). Detta är en berättelse om Jesus.

Berättelsen börjar sent en lördag kväll när en av mina kvinnliga kollegor, vi kallar henne Tess, är ute och svänger sina lurviga i en kylig Stockholmsnatt. Hon har fått i sig gott om förfriskningar och kommer hem väldigt sent, trots att hon ska upp och jobba dagen efter. När hon vaknar nästa morgon känns det som om en brunstig bergsbock har sparkat henne i huvudet. Inte nog med detta, hon har även rejäl tinnitus i höger öra från gårdagens höga volymnivå.

Hon stapplar in på jobbet med svajande steg och dåligt humör. Efter att ha tagit av sig ytterkläderna går hon ut i butiken och börjar berätta för sina kollegor om sin vilda utekväll. Till slut börjar hon berätta om sin sprängande huvudvärk och tinnitusen som vägrar släppa.

Vid det här laget har Jesus anslutit sig till sällskapet och lyssnar tålmodigt som bara en lärjunge kan. När Tess är färdig med sin historia vänder hon sig mot Jesus och frågar så sarkastiskt hon bara kan: "Jesus, du som har kontakter, kan inte du bota min tinnitus, snälla!"

Eftersom frireligiösa är simpla kreatur som inte är kapabla att uppfatta varken sarkasm eller ironi så svarar Jesus glatt: "Jamen Herre Jistanes, självklart, följ med mig in på kontoret bara".

Tess blir så överumplad av svaret att hon inte vet bättre än att bara göra som han säger. Vid det här laget är huvudvärken så intensiv att hon är beredd att prova vad som helst.

När de kommer in på kontoret sätter Jesus ner Tess i en stol och sätter sig själv på knä framför henne. Först ber han en stilla bön och uppmanar Tess att blunda och andas lugnt. Tess lyder motvilligt. Så fort Tess har slutit sina trötta ögon så för Jesus in sitt vänstra pekfinger djupt i Tess högra öra. Den högra handen höjer han mot skyarna (kontorstaket) och börjar högt och lidelsefullt tala i tungor. Tess öppnar förskräckt ögonen och tänker att han måste ju skämta. Men hon reser sig inte upp, hon skriker inte, hon ber honom inte ens att sluta. Hon tycker att det här spektaklet är ju helt enkelt för bra för att missa.

Efter två intensiva minuter upphör Jesus med sitt frantiska babbel och ber ännu en stilla bön. Därefter frågar han Tess om han har botat henne. Ett förvånat "Njaae" och en kvävd fnissning är vad han får till svar. "Jo, ibland det kan ta ett tag innan Han hinner verka så vi får väl vänta lite" svarar han snabbt.

Timmarna på jobbet går och konstigt nog händer ingenting. Tess tinnitus är lika intensiv som innan "seansen". Äntligen lider dagen mot sitt slut och Tess kan gå hem. Hon hinner knappt komma innanför sin ytterdörr innan telefonen ringer. När hon svarar så är Jesus på andra sidan luren, käck, glad och upprymd som vanligt. Hon förstår direkt varför han ringt.

"Har du blivit botad än?" frågar han hoppfullt. "Nej, Jesus jag är ledsen, ingenting än så länge" svarar hon med en suck. Hon får snabbt svar på tal "Nähä...men vet du vad Tess, det kommer aldrig fungera om du inte tror. Du måste tro. Du måste tro!" Efter detta övertygande uttalande lovar Jesus att han ska be för Tess innan han går och lägger sig och lägger sedan på luren.

"Du måste tro!?" tänker Tess irriterat. "Du måste tro!?! Nej, Jesus du måste tamejfan skämta!"

Personen på bilden har inget med berättelsen att göra.

Dagens Låt: R.E.M - Losing My Religion

This Is My House!

Dagens Bitar:
Europe - Yesterdays News

Papa Dee - Island Rock

Kanye West - Gone

This Is My House!

Dagens Låt: The Knife - From Off To On

Ladda ner musik olagligt!

Visste du att varje gång du laddar ner musik olagligt så byggs ett barnhem på Balkan. Fantastiskt vad man kan göra på internet nu för tiden....

Dagens Musik:

The Knife - We Share Our Mother's Health

Amy Winehouse - You Know I'm No Good

Ladda ner musik olagligt!

Jag såg något häpnadsväckande på nyheterna igår. Jag kunde knappt tro det. Men nyhetsuppläsaren sa att varje gång du laddar ner musik olagligt så räddar du en kinesisk panda! Fantastiskt! Titta på den där söta rackarn. Man vill ju bara krama den och goseligosa med den. Cootchie cootchie coo! Tänk hur många söta pandor du kan rädda på bara en dag. Det räcker med fem för idag. Man kan inte rädda alla på en gång...

Basutbudet feat. Mapei - Finns Det Plats För En Neger

The Trashmen - Surfin' Bird (gör sig för övrigt utmärkt som ringsignal)

Fresh Prince & Jazzy Jeff - Boom, Shake The Room

Joe Cocker - With A Little Help From My Friends

Moder Jords Massiva - Kriptonia ("this is the wickedest, wackidest tune out right now...")

Freedom!

Snart är jag fri. Snart står sommaren med lätt, fladdrande, kortkort kjol vid min dörr. Snart är lidandet och tristessen över. Snart är jag fri!

Igår sa jag upp mig från det gudsförgätna helveteshål jag har kallat mitt jobb de senaste 6 månaderna av mitt liv. Jag svassade in på min omänskligt ondskefulla chefs kontor med huvudet högt. Jag delgav honom mitt ärende i ett näst intill orgasmiskt flöde av ord. Jag hånskrattade högt inombords. Utåt var jag kall och oberörd med ett uns av avsky. Men när jag snudd på hade uppnått ett nirvanaliknande sinnestillstånd förstörde chefsmonstret allt.

Han började skrika på mig. Han hade mage nog att försöka ge mig dåligt samvete för att jag övergav både honom och mina medarbetare när jag som mest behövdes. Jag ville skrika honom i ansiktet att med 85kr i timmen som utgångspunkt borde jag ha slutat redan innan jag började på hans hopplösa företag. Men eftersom jag ännu har en månad kvar att jobba var jag tvungen att bita mig i tungan. Mina fräsiga comeback fick utebli.

Detta till trots så var jag ändå lycklig. Jag hade uppnått mitt mål och friheten kändes nära. Min inre frihetskämpe skrek för full hals: "VIVA LA REVOLUCION, VIVA SAN ANTONIO, ME GUSTA CERVEZAS!"

Jag ville inte att glädjen skulle komma till ända. Jag ville inspirera andra frihetskämpar att följa i mina fotspår, trots att de bara är storlek 41. Därför skrev jag ner ett frihetstal för att hedra min framgång. Konstigt nog så blev det på engelska:

Perhaps it is fate that today is the 16th of April. And you will once again be fighting for our freedom. Not from tyranny, oppression or persecution - but from annihilation.

We're fighting for our right to live...to exist.

And should we win the day, the 16th of April will no longer be known as just Anton's day, but as the day when the world declared in one voice:

"We will not go quietly into the night!

We will not vanish without a fight!

We're going to live on!

We're going to survive!"

Today...we celebrate...our Independence Day!

Dagens Låt: Mikael Ramel - Så Länge Det Svänger

Vuxna Män Gör Saker Tillsammans

Som jag tidigare antytt så har jag flyttat basen för den här operationen till annan ort. Denna ort är inte helt olik Stocksund. Denna ort är således mycket vacker. Denna ort är Nacka.

Jag och A huserar numera på andra jaktmarker. Vi bor i Kollektivet Kärleken i en 270 kvm stor sommarvilla från tidigt 1900-tal. Vi tror på öppen sexualitet, oavsett kön eller ras. Vi tror på miljövänliga lösningar och äter därför enbart träflis och eventuella överkörda djur från den avskyvärda närliggande vägen. Vi tror även på friheten och att alla är nästan lika värda. Vi tror på nakenhet. Vi tror på kärlek. Vi tror på Kollektivet Kärleken.

Vi har nu bott här i två veckor, eventuellt tre, kanske fyra. Vi delar villan med M och Kl. De är två kärleksfulla individer med stora...hjärtan. M är husets anfader. K är från Västerås.

Igår krattade vi hela vår vackra tomt och byggde ett utomhusbord av en gigantisk 100 kilos granitskiva. Vuxna män gör saker tillsammans. Vuxna män gör saker naket. Jag har blåsor på händerna och skit i ansiktet. Jag har sällan känt mig mer manlig.

Snart bjuder vi på dunder-och-brak-fest i form av ett hejdundrande spektakel i glädjens och kärlekens tecken. Känn dig bjuden. Beroende på vem du är förstås. Känn dig relativt bjuden i alla fall. Jag återkommer, helt enkelt!

Dagens Musik: The Supremes - Zip Boom

Gårdagens Hjälte: Marcus Brosjö

Patience

Snart kommer jag igång med mitt meningsfulla, meningslösa skrivande igen. Du kan vänta dig senaste nytt från en villa i Nacka och en detaljerad instruktion i hur man går ur Svenska Kyrkan. Än så länge har jag fullt upp med livet som homemaker så tills vidare får du hålla till godo med ett smakfullt musiktips signerat en av mina nya sambos.

Dagens Låtar:

The Knife - You Make Me Like Charity

The Knife - Got To Let U-Whoa

Dub Sweden - Take Me Home

Paus

Ursäkta det långa uppehållet. Jag har flyttat. Men mer om det efter reklamen...

Dagens Låt: R.E.M - Daysleeper

Äh!

Jag tänkte skriva någonting men sen sket jag i det.

Dagens Musik:

Men Without Hats - Safety Dance
George Harrison - Got My Mind Set On You
Timbuktu - Med Eller Mot
The Shins - Sealegs

Hemlösläsning

Stockholm är världens vackraste stad. Ingen idé att debattera i frågan. Men hur vacker vår huvudstad än må vara så har den sina baksidor. Fula eller tragiska sidor av vår fagra stad såsom Slussen, Hötorget efter klockan 6 och Peter Siepen. En av de mest tragiska av dessa sidor är stadens hemlösa. De blir tillsynes bara fler och fler. Ju fler de blir desto större blir konkurrensen dem emellan. Därför har deras tiggartekniker antagit väldigt olika former. På senare tid har jag funderat över vilken teknik som är mest lukrativ. Här är några av alternativen jag har observerat:

1. Den Lelösa Människosäcken. Den absolut vanligaste formen av tiggeri som enbart kräver en felstavad wellpappskylt, någon form av kärl för småpengar och en talang för att ligga stilla. Involverar med stor sannolikhet tyngre droger såsom jetbränsle och Skona tvättmedel.

2. Fulmusikanten. En helt annan typ av tiggeri som kräver en mer entusiastisk utövare. Den här tekniken kräver förstås någon typ av instrument. Dock inga som helst krav på att man kan spela instrumentet. Den mest kände utövaren är en man kallad Tysken som finnes på Drottninggatan. Han använder sig av munspel ackompanjerat av en klockradio. Andra återkommande fulmusikanter hittar man på tunnelbanan med ett dragspel i högsta hugg. De spelar enbart när man absolut inte vill att de ska spela (tidiga morgonar och baksmällor). En iPod kommer väl till pass som motgift.

3. Den Östeuropeiska Knätiggaren. En relativt ny aktör på marknaden. Tekniken är nästan lika enkel som i Den Lelösa Människosäcken. Den kräver dock att man står med utsträckta händer, på knä i en högst onaturlig ställning som knappast kan vara vänlig mot varken knä eller rygg. Jag är misstänksam mot den här typen av aktivitet av två anledningar. Först och främst för att det finns ett tiotal individer som använder sig av samma teknik bara på Östermalm. Men även för att de tar stående rökpauser med jämna mellanrum. Jag misstänker en kartell.

4. Lapptiggaren på Tuben. Dök upp för 3-4 år sedan. Ännu en teknik som används av många. Utövaren går från vagn till vagn i tunnelbanan med sympativäckande lappar som lägges på sätena. Om man väljer att inte donera blir man antingen utstirrad eller utskälld. Den här typen av tiggeri avslöjades i stadens gratistidningar som en planerad verksamhet styrd av pengatörstande hallickar. Inte särskilt romantiskt.

5. Paj Börshaj. Ett framtida alternativ som bör dyka upp när dagens oroliga högkonjunktur vänder till lågkonjunktur. Jag ser framför mig smutsiga men välkammade börsmäklare i dyra kostymer som ger börstips i utbyte mot småpengar, cheeseburgare eller eventuellt fultjack.

Där har ni det gott folk. Cynism, elitism och Peter Siepen i en och samma text. Låt er väl smaka!


Dagens Vinnare: Fulmusikanten

Dagens Låt: The Hives - Knock Knock

Månadens Album: The Shins - Wincing The Night Away

Glöm inte bort årets rockalbum: The Hold Steady - Boys And Girls In America

Dagens Citat: "Jag måste ha sex med en döv tjej! Undrar hur man dirt-talkar på teckenspråk?"

Skit!

Snacka om att undertecknad hade en skitmorgon. Jag vaknade skitsent i ett tillstånd som bara kan beskrivas som skitbakfull. Jag duschade skitkallt för att försöka rivstarta kroppen. På tunnelbanan upptäckte jag att hade skit i ögat. Det var skitirriterande. Och kliade skitmycket.

Tills slut kom jag fram till jobbet. Skit! Efter 5 minuter klev en kund in med hundskit under skon. Hastigt och lustigt var det hundskit överallt. Skitkul! Det var bara att dra fram moppen och börja svabba. Plockade upp den värsta skiten med pappershanddukar först. Då började ögat klia. Bakfull som jag var tänkte jag inte på att jag hade skit på fingrarna och kliade mig i ögat. Vilket resulterade i riktig skit i ögat. Ovanpå den ordinarie skiten det vill säga. Skitskoj! Resten av dagen blev således skit.

Nu är skitdagen slut och jag har ätit skitmat till middag. Så nu mår jag skitbra. Och om gudarna är villiga så får jag dessutom bli skitfull om en liten stund. Ha en skitbra kväll! (Skit)

Dagens Låt: The Shins - Australia

Pajas

Det är spännande tider i Forsmark. I dagens DN kan du hitta en artikel om att kärnkraftverket vid Forsmark bombhotats via brev. Hemskt. Verkligen. Men det är inte det som är det värsta i den här historien.

- Tidigare har polisen inte tolkat hoten som lika allvarliga som den här gången och har därför inte haft ett lika stort pådrag, säger Ranald MacDonald vid Statens kärnkraftinspektion, SKI.

Inte nog med att man upptäckt att de anställda på Forsmarks reaktorer är onyktra på jobbet. Nu visar det sig även att Statens kärnkraftsinspektion styrs av en jävla clown. Skandal.

Följdfrågor: Vad har de för dresscode på jobbet på SKI? När slutade Ranald MacDonald att jobba för McDonalds? Om man trycker på kontrollknapparna till reaktorerna, får man reaktorvatten sprutat i ansiktet då? Och sist min inte minst: Anordnar SKI barnkalas nu?


Dagens Låt: The Shins - Phantom Limb

Fetto!

Här är mitt senaste bidrag till samhället. Det har det ädla ändamålet att förbättra den svenska folkhälsan. Jag har uttryckt mig med hjälp av ett enkelt A4 i rulltrappan på Östermalms Torgs tunnelbanestation. Formuleringen kan tyckas lite grovhuggen men i vissa fall helgar ändåmålet medlen!

"TA TRAPPAN FETTO!"

Dagens Låt: Peps Persson - Upp Eller Ner

Lego: Kul För Alla Åldrar

Marcus, 20 år: - Alltså Lego är så jävla kul!

Elvis, 3 år: - Fett Coolt!

Dagens Låt: Anna Ternheim & Max Peezay - Bring Down The Black Eye

Video Killed The Radio Star

Dagens Radioslogan: Bandit 106.3 - Vi spelar vad vi vill!

Ganska mjäkigt i min mening. De skulle slå mycket hårdare med:

Bandit 106.3 - Vi kan spela fiolioliolej!

eller:

Bandit 106.3 - Vi kan spela basfiol och flöjt!

eller varför inte:

Bandit 106.3 - Och vi kan dansa andra hållet!

Dagens Låt: Three 6 Mafia - Dope Boy Fresh

Money For Nothing?

För 30 sekunder sedan hade vi en oväntad gäst i butiken. En söt liten kille på typ 19 jordsnurr med en blick som fäller fjortisar som en skogshuggare fäller träd. Allas vår egen Darin var på besök. Han ville köpa strumpor. Min chef kunde inte hålla sig för skratt. Hon skrattar fortfarande. Och var är jag när detta händer? På lunch! Fan! Finns det ingen rättvisa här i världen. Jag hade ju velat häckla honom lite grann i alla fall. Bara en liten dräpande kommentar eller en puss på pannan? Ett krokben kanske? Vad som helst. Men nej, nej! Jag satt och åt makaronilåda. Tack för den...

Buick Century

Foto: Hjalmar Strömberg

Dagens Bit: Chuck Berry - Riding Along In My Automobile

Brottsling

Igår natt kom jag hem vid halv två snåret. När jag klev ur bilen hörde jag mansröster som hojtade och skrek. Jag trodde naturligtvis att någon var ute efter mig och såg mig tvångsmässigt över axeln som Mike and The Mechanics (Over My Shoulder, 1995) ett par gånger. När jag kom fram till dörren såg jag var rösterna kom ifrån. I skogsbrynet (eventuellt gläntan) nedanför mitt hus rände fyra poliser omkring med ficklampor i högsta hugg och skrek:

- Kom fram grabben!

- Ge upp nu vi kommer ändå hitta dig!

- Antingen så kommer du fram nu eller så skickar vi hundarna på dig!

Den sista uppmaningen satte ett motvilligt sadistiskt flin på mina läppar. Jag ville se på men ändå inte. Smygsadismen nådde sin kulmen när jag i en stund av svaghet övervägde tanken att ropa:

- Akta han har pistol!

Precis innan jag öppnade munnen hejdade jag mig och skonade den stackars ligisten. Jag gick in i lägenheten och kröp till kojs. Jag tänkte en stund på hur skönt det måste vara att sova i en varm Sultansäng i jämförelse med en nedkissad plåtbrits i häktet med en poliskänga i munnen och färska schäferbett i ansiktet. Sen sov jag som ett spädbarn. God natt!

Veckans Låt: Säkert! - Allt Som Är Ditt
Fett Album: The Hold Steady - Boys And Girls In America

Stocksund Spring

Trots en hejdundrande baksmälla från gårdagens Timbuktu-konsert (som för övrigt var den fetaste hittils) så bestämde jag, Axl och Bridge oss för att promenera i dagens solsken. Det var ju tamejfan tio plusgrader. Det resulterade i 2 vuxenpoäng, benvärk och en fett trött fet hund. Med Timbuktu dundrandes ur stereon i väskan på min rygg och hunden kopplad i ett provisoriskt snöre ledde vi årets första vårpromenaden mot inre Stocksund. Sveriges bästa stadsdel utan tvekan. Folket som bebor kommunen är dock i en klass för sig.

Vi lärde oss att männen i Stocksund sätter hunden i framsätet och den översminkade, permanentade frugan i baksätet. Prioriteringsfel? De kör även avcabbat i sina nyinförskaffade sportbilar trots att de fryser utav heliga helvete. Överkompensation för något? Vi förstod även att vissa tar sig rätten att sätta upp skyltar som hindrar folk från att rasta sina hundar på vissa allmänna vägar. Surkärringar? Andra är så vettskrämda för att deras barn ska bli överkörda att de sätter upp färgglada koner som blockerar vägen och såna där tokläskiga dockor som ser ut som barn. Curlingföräldrar? Stocksund skulle kort och gott inte vara detsamma utan dessa fullt normala (läs: bindgalna) individer.

Frukten av vårt lilla företag blev lite visdom, lite hundporr, en framtida fotoutställning vid namn "Män i Trenchcoat Bakifrån", en rätt meningslös hyllningsfilm till solen och en film som skildrar en alternativ framtid för två av Stockans mest älskvärda invånare.

Män i Trenchcoat Bakifrån

Dagens Låt: The Hold Steady - Citrus

Trosförföljelse

Det kan uppstå många problem på en arbetsplats. Många intressanta konflikter och diskussioner kan ta form. Det mesta som händer brukar vara av ganska banal, tråkig och världslig natur. Men med min sedvanliga tur så har jag gång på gång, arbetsplats efter arbetsplats stött på ett ganska intressant problem. Jag har en osökt talang för att hitta jobb där jag får arbetskamrater som är nyfrälsta, frireligiösa eller sektmedlemmar. Kalla det vad du vill. Förvirrat barn har många namn men problemet är detsamma. Varför får jag alltid jobba med frireligiösa? Det här är berättelsen om min personliga trosförföljelse.

Det ska sägas till en början att jag är edssvuren ateist och tror inte på något sätt på någon form av övernaturliga fenomen. Det inkluderar spöken, kreationism, tarotkort, healing, Jesus, Tomten m.m, listan är lång. Med detta som utgångspunkt blir det relativt komiskt att umgås med människor som tror att det går att gå på vatten, hela sjuka med händerna och mota bort icke troende med vitlök. Eftersom alla kanske inte är fullt underförstådda med vad kreationism är så inflikar jag en instruktionsvideo här:



Förföljelsen började för några år sedan när jag jobbade på en lunchservering. Då fick jag en vacker dag en ny medarbetare. Hon var pingstvän. Jag var skeptisk. Att vara pingstvän innebär att man tror att Messias snart ska återvända så det gäller att se upptagen ut när han väl kommer. Det sista man vill är ju att man står och petar näsan när Messias äntligen kommer tillbaka. Pingstvänner talar gärna i tungor, rör sig i flock och missionerar som om det brann i arslet på dem. Vilket det ju faktiskt gör om man tänker efter. Hursomhelst. Min nya medarbetare betedde sig tämligen normalt, det gör "de" alltid har jag lärt mig nu. Enda skillnaden på dem och vanligt kreti och pleti är att de är lite extra fromma, lyssnar på Jesus-rock och rodnar när man pratar om sex och sprit.

Mitt andra möte med frireligiositeten skedde när jag jobbade på café. Då träffade jag en tös som var 20 år gammal och skulle gifta sig. Hon var med i Livets Ord. Jag var road. I Livets Ord så är man mest glad, from och fördomsfull mot sjuka och fattiga. Det vill säga att de följer Jesus lära till punkt och pricka (eller hur var det nu?). Livets Ord:s mest kända medlem är Carola Häggkvist. Om du inte vet vem hon är så har hon varit gift med Kenny Starfighter, spelat in den kända invandrarfientliga låten Främling och tjänar nu sitt leverne på att kasta krukor på Allsång På Skansen.

Kenny Starfighter

Mitt tredje möte med de glada nyfrälsta ägde rum på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var personen i fråga en mormon. Jag var mest förvirrad. Mormonerna grundar sin tro på att Jesu lära dog ut med apostlarna. Den riktiga kristendomen startades istället av en amerikan vid namn Joseph Smith som fick gudomliga uppenbarelser mest hela tiden. Man brukade ägna sig åt månggifte, fast det slutade man med 1890. Numera ägnar man sig mest åt att döpa och viga döda för att rädda dem från skärselden. Om du alltså är lite smart så behöver du inte leva enligt Jesu lära under din livsstid. Du behöver bara se till att din avkomma konverterar och frälser dig efter din död. Skönt för jag har redan gjort en massa snusk som jag inte orkar ångra.

Mitt senaste möte (min personliga favorit) med Jesus kompisar skedde för inte så länge sedan. Även detta på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var medarbetaren medlem i en mer okänd församling. Södermalmskyrkan är någons slags avstickare till Livets Ord. I Södermalmskyrkan tycker man tydligen inte att Livets Ord är tillräckligt kristet så man anstränger sig lite extra. Man har inte sex före äktenskapet och förtär inte alkohol. Man tror även att Jesus har återvänt och för nuvarande bor i en nyrenoverad 3:a med balkong på Sofo. Han jobbar för tillfället med grafisk design och har bytt sin vita skrud mot Cheap Monday-jeans, Whyred-skjorta, tjockbågade glasögon och Palestina-sjal.

Dagens Psalm: Bright Eyes - When The President Talks To God

Dagens Källa: www.ne.se

Weekday

Idag har jag:

Tagit emot en gigantisk fel-levererad lastpall i Levi's-butiken (2*2*2m) innehållande cirkusmaterial (en vrålstor medicinboll och X-antal styltor), insett att detta inte var jeans och fått lastpallen tillbakaskickad, allt utan att chefen märkte något!

Jag har även:

Kastat sten i glashus.

Ätit en semla stor en femkrona.

Avväpnat en snorfull gitarrbärande irakier på krigsstigen.

Sagt: "Kan jag hjälpa till med nåt" och "Ja dom sitter skitsnyggt" 43 gånger...ge och ta.

Fört en fem minuter lång diskussion med en dansk utan att förstå ett endaste ord.

Inte skrattat åt en kille med bananformat ansikte.

Gapat efter mycket och mist hela stycket.

Dagens Ord: Jäntunge

Dagens uttryck: Saken är biff!

Jävla Måndag

Jag har haft en kompanjon vakandes vid min sida de senaste tre veckorna. En högst ovälkommen sådan. Varje måndag så visar han sitt fula, svettiga tryne samma sekund som jag vaknar. Han hänger som ett mörkt ångestfyllt moln runt min bleka hjässa. Han sitter som en kärringknop runt min stressade tjocktarm. Som tur är så kommer han bara en gång i veckan. Hans namn är Ågren och idag återvände han igen. Jävla måndag.

Jag vaknar sakta och ogärna ur varma drömmar. Undrar var fan det där ständiga pipandet kommer ifrån. Efter 30 sekunder inser jag att det som vanligt är väckarklockan som hånskrattar mig i ansiktet. Jävla måndag.

En obeveklig trötthet klänger sig fast vid mig likt en nyfödd schimpansunge på sin behårade moder (liknelsen är mer träffande än jag vågar erkänna). Jag halvsover med ansiktet i händerna när jag sätter mig på toaletten (ja, jag sittkissar det första jag gör på morgonen). Jag blundar lite för länge i den varma duschen och inser att jag snart måste ta det första gigantiska månsteget för mänskligheten ut i kylan på andra sidan draperiet. Jag vägrar i fem minuter till. Jävla måndag.

På iPod-fronten intet nytt. När jag kliver ut i snålblåsten med mp3-spelaren i mina köldbitna fingrar inser jag för femtielfte gången den här månaden att jag fortfarande har samma musik i lurarna. Detta förhöjer förstås vardagskänslan ännu ett snäpp. Jag får lyssna på motorvägsbruset istället. Jävla måndag.

På jobbet är allt som det brukar. Lysrörsbelysningen svider i ögonen. Förra veckans anusbruna slasksnö har bildat ett frasigt skal över golvet. Jag vet vem som får svabba upp det. Kunderna gapar ständigt med sin frånvaro. När de väl kommer in så är de antingen finnar, ryssar eller konferensnorrlänningar från hotellet bredvid. Jävla Norrland.

Efter ett par timmar dyker butiksägaren upp. Han är sur och konstig och mumlar som vanligt lite för lågt på sin karaktäristiska svenskhebreiska. Jag passar på att löneförhandla med honom. Nån gång ska ju vara den första. Efter 20 sekunders förhandling får jag veta att om ett år kan jag kanske få 5 kr mer i timmen. Wow, 90 kr i timmen om bara ett år. Vilka är de andra förmånerna här på företaget? Jag mediterar på frasen: "Nu är det bara tre månader kvar" en stund. Det hjälper inte. Jävla måndag.

Efter 34 timmar blir klockan äntligen sju. Till slut kommer jag hem. Fortfarande med Herr Ågren i hasorna. Jag bänkar mig snabbt framför TV:n med en stor tallrik av mammas köttgryta och äntligen börjar det ljusna. Ågren tar sig för knäna och säger att det kanske är dags att börja tänka på refrängen. Köttgrytan rusar rakt upp på hjärnkontoret och börjar helkroppsmassera glädjecellerna. Det finns saker att se fram emot. The Bridge kommer hem från Whistler på onsdag. Lilla Axl's födelsedag nalkas till helgen och min fantastiska present skall äntligen avslöjas. Timbuktu på Debaser Medis är den 10 mars, inte långt kvar. Än finns det hopp. Jag greppar tag vid de få glädjeämnen jag kan få tag i och greppar svärdet i kampen mot vintermörkret. När jag sätter mig vid datorn och ser de senaste bilderna på min vackra systerson Elvis så förstår jag till slut att det finns hopp för framtiden. Alla mediokra problem är borta i en fnysning. En avslappnad suck smyger sig ut ur min torra strupe.

Ågren vet när det är dags att gå. Han tackar för sig och smäller igen ytterdörren bakom sig. Men i all hast så glömmer han sin halsduk i hallen. Ett löfte om att han kommer igen. Nästa måndag. Jävla måndag.

Dagens Låt: Timbuktu - Kejsaren Är Naken

Dagens Ord: Flygmaskin

Dagens Låt: Timbuktu - Lika Barn Avvika Bäst

En Välkänd Melodi

Det sägs att ögonen är själens spegel. Det är fullkomligt skitsnack. Däremot fungerar de utmärkt för att se med. Om du tror något annat kan du hälsa på hos frikyrkan Södermalmskyrkan (http://www.sodermalmskyrkan.org/) på Götgatan här i vår vackra stad för en Hjärntvätt Light, nu med bara 3% fett och inget tillsatt socker. Jag väljer just denna frikyrka av det skälet att det är den senaste i raden av frikyrkor jag stött på i mitt arbetsliv i vad som endast kan kallas för omvänd trosförföljelse (låter som något som händer innan en våldtäkt). Det vill säga att religionerna förföljer mig och inte tvärtom. Men mer om det vid ett senare tillfälle. Var var jag någonstans? Ögonen, så var det...

Mina ögon skådade något mycket märkligt idag. Något så märkligt att jag stannade upp, gnuggade mina ögon och gapade som Macaulay Culkin i Ensam Hemma. Bara för att göra upplevelsen lite mer äkta. Och för att ge eventuella åskådare något att flina åt. Det jag såg satte min svenskhets-fascination på sin spets. Som tur var så fick mina öron inte avnjuta den tillhörande melodin till vad mina ögon fastnat på. Hade fallet varit sådant så hade jag förmodligen trott att jag hallucinerat och bara gått förbi. Istället så tog jag upp min mobilkamera och voilá...

Parkerat utanför min enkla boning stod en Hemglass-bil.

Vad fan hände? När började Hemglass köra ut i mitten av februari. När började svenska folket äta Päron Split, Strutisar och Glassbåtar i -5 grader Celsius. När började vi så desperat längta efter sommaren att vi börjar äta glass medan den ligger i drivor utanför dörren i snöform? Är det verkligen så illa?

Bortsett från de självklara existentiella frågorna så uppstår en rad andra intressanta frågor: Vilken glass är vinterns storsäljare? Har de speciella vintererbjudanden? Erbjuder de varma alternativ? Är bilen billigare i drift när det är kallt ute (i såna fall, hur stor är vinstmarginalen där?)? Hur mycket tid förlorar försäljaren vid varje stopp på grund av att de utrusande barnen måste ta på sig vinterkläder innan de lämnar hallen? Har Hemglass helt tappat perspektivet över vad de håller på med?

Många frågor men inga svar. Vill du ha svar så hänvisar jag återigen till frikyrkan Södermalmskyrkan på Götgatan. En kille där som heter Gud, eller Ghud, har tydligen alla svaren. Men man måste betala en ansenlig summa för att få ta del av dem. Mer om det i ett framtida inlägg. Tills dess föreslår jag att du avnjuter en påse Glasscupen för 109:- så får du vinterns tuffaste sportglasögon på köpet...

Dagens Ord: Rymdraket

Dagens Låt: Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt

De Gröna Skyltarna

Idag besökte jag min vana trogen en av Moder Sveas mest intressanta institutioner. Platsen dit svenskar vallfärdar på fredagar och lördagar. Denna hycklande institution som på statens uppdrag säljer det som man på samma gång utropat som det största hotet mot folkhälsan (jag älskar det ordet, folkhälsa, kollektiv hälsa haha). Det där stället som stänger för tidigt på lördagar. Så tidigt faktiskt att man måste släpa sig upp ur sängen med ett bultande huvud och svullna ögon bara för att man ska få vakna på samma sätt nästa dag. Du kanske har räknat ut att jag inte talar om Svensk Kassaservice. Jag syftar förstås på platsen vi alla älskar att hata och hatar att älska. Svenska Statens Systembolag.

Det är en underlig känsla som stiger inuti min trasiga kropp när jag kliver in genom dörrarna på det som i folkmun kallas "Systemet". Någon slags spänning eller nervositet. En liten-pojke-på-julaftonsmorgon-känsla blandat med en nypa skam. Samtidigt som jag kämpar febrilt med att förtrycka ett leende undviker jag omedvetet att se folk i ögonen. Det är min medfödda svenska moral som spelar mig ett spratt. Det är ju trots allt lite syndigt. Jag tänker bli berusad på de drycker jag inhandlar. De andra kunderna dömer mig med sina trötta blickar.

Jag kämpar för att inte bli påverkad av alla underbara dryckesval omkring mig. Jag siktar in mig på ölhyllan och försöker fokusera på Grolschen. Endast Grolsch. Men jag börjar snart flörta med vinhyllorna. Snabba blickar av intensiv åtrå. Jag intalar mig själv att inte handla något mer, det blir ju alltid lite för mycket. Efter en stund vaknar jag ur mina skamfyllda tankar och finner trots mina försök att stå emot en flaska rött i korgen bland ölen. Impulsshopping på Systemet är den moderna mannens största last. Jag kanske skulle ha några cider också...

Ställer mig i kön, som är alltid är lite för lång och lite för perfekt. Alla har varsin korg. Alla står med ca 65 cm fram till nästa person i en spikrak linje. Alla suckar med jämna mellanrum och gungar likt pingviner från sida till sida för att försöka utröna vad som tar sån tid framme i kassan. Några ser sig omkring nyfiket för att se vad andra har handlat. Söker inspiration till nästa besök. Mannen bakom mig försöker dölja en fjärt med en hostning. Jag försöker ignorera det och kommer jag på mig själv med att döma folk efter vad de langar upp på det praktiskt flaskbottenmärkta rullbandet. "Var vänlig och vänd streckkoden mot dig".

Ett flak Dansk Fadöl. Hemmafest ikväll?

1 Bag In Box Chillout. Let's Dance-alkoholist.

25-årig kille med 6 Bacardi Breezer. Till lillasyrran eller metrosexuell?

5 Pripps Blå Extra Stark Lager, 7,2%. Alkis.

1 flaska rött Beaujolais Patriarche. Vinpretto.

Snart är det min tur. Jag suckar. Den neurotiska klimakteriekossan framför mig är pedantiskt noga med "Nästa kund" skylten. Hon tränger sig nästan för att snabbt få dit skylten bakom sina dryckesattiraljer. Det vore ju pinsamt om hon skulle råka få betala för någon annans drycker. Jag vill ta tag i henne, skaka om henne allt vad jag orkar och skrika henne i ansiktet. Jag väger för-och nackdelarna mot varandra och bestämmer mig för att strunta i det.

Äntligen min tur. Jag langar lite för högljutt upp flaskorna på bandet. "Nästa kund"-kärringen framför mig vänder sig om och himlar med ögonen när hon ser att jag inte har varit vänlig och "vänt streckkoden mot mig". Kassören lyckas med lite möda att läsa in alla mina varor trots att de inte stod i en fascistiskt rak linje. Jag drar kortet som på något mirakulöst sätt fungerar, gårdagens barhäng till trots. Glömmer köpa en påse.

- Oj, just det, jag måste ha en påse också.

- Det är lugnt du kan ta en.

- Fett schysst, tack! Säger jag samtidigt som jag förnöjt tänker att jag ännu en gång lurat Systemet på pengar. Coffeeshop-revolutionären i mig sträcker på sig och jublar på spanska:

- VIVA SAN ANTONIO! VIVA LA LIBERTAD!

Jag suckar en sista gång innan jag går ut genom den glänsande ingången. Genast blir luften lite lättare. Jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag genom näsan. Ser redan fram emot nästa besök. Kanske impulsshoppar lite på onsdag...

Dagens Citat: "Det är alla de där jävla gröna skyltarna". - Gandalf

Dagens Låt: Timo Räisänen - Let's Kill Ourselves A Son

Röd Dag

Kasta hatten i luften och ta på dig fintrosorna! Raka underarmarna och sätt i löständerna! Strö palmblad bred ut kläder! Ty en av mina bilder pryder den prestigefyllda bilduppladdningssidan Pixbox's förstasida. Detta är en dag som inte kommer glömmas i en handvändning. Nästa år är ni lediga från skolan detta datum mina älskade kärleksbarn!

Bilden är tagen i Thailand på min och Gandalfs numera ökända vals runt klotet. I fotoögonblicket befinner vi oss på Phi Phi Island på en strand som hette något i stil med He She Thong. En av de vackraste platserna mina unga ögon har skådat. Döm själv!

Dagens Låt: The Chordettes - Lollipop

Jo, förresten...

Idag har jag delat ut en tvådimensionell Valentins-ros, upptäckt en ny frikyrka och gjort två 180-graders sladdar med en Citroén Berlingo.
Imorgon rullar jag sladd, recenserar kontaktannonser och provar estniska ostar iklädd våtdräkt.


Dagens Låt: Timo Räisänen - I'm Sorry Shirley