Stocksund Spring

Trots en hejdundrande baksmälla från gårdagens Timbuktu-konsert (som för övrigt var den fetaste hittils) så bestämde jag, Axl och Bridge oss för att promenera i dagens solsken. Det var ju tamejfan tio plusgrader. Det resulterade i 2 vuxenpoäng, benvärk och en fett trött fet hund. Med Timbuktu dundrandes ur stereon i väskan på min rygg och hunden kopplad i ett provisoriskt snöre ledde vi årets första vårpromenaden mot inre Stocksund. Sveriges bästa stadsdel utan tvekan. Folket som bebor kommunen är dock i en klass för sig.

Vi lärde oss att männen i Stocksund sätter hunden i framsätet och den översminkade, permanentade frugan i baksätet. Prioriteringsfel? De kör även avcabbat i sina nyinförskaffade sportbilar trots att de fryser utav heliga helvete. Överkompensation för något? Vi förstod även att vissa tar sig rätten att sätta upp skyltar som hindrar folk från att rasta sina hundar på vissa allmänna vägar. Surkärringar? Andra är så vettskrämda för att deras barn ska bli överkörda att de sätter upp färgglada koner som blockerar vägen och såna där tokläskiga dockor som ser ut som barn. Curlingföräldrar? Stocksund skulle kort och gott inte vara detsamma utan dessa fullt normala (läs: bindgalna) individer.

Frukten av vårt lilla företag blev lite visdom, lite hundporr, en framtida fotoutställning vid namn "Män i Trenchcoat Bakifrån", en rätt meningslös hyllningsfilm till solen och en film som skildrar en alternativ framtid för två av Stockans mest älskvärda invånare.

Män i Trenchcoat Bakifrån