Äh!

Jag tänkte skriva någonting men sen sket jag i det.

Dagens Musik:

Men Without Hats - Safety Dance
George Harrison - Got My Mind Set On You
Timbuktu - Med Eller Mot
The Shins - Sealegs

Hemlösläsning

Stockholm är världens vackraste stad. Ingen idé att debattera i frågan. Men hur vacker vår huvudstad än må vara så har den sina baksidor. Fula eller tragiska sidor av vår fagra stad såsom Slussen, Hötorget efter klockan 6 och Peter Siepen. En av de mest tragiska av dessa sidor är stadens hemlösa. De blir tillsynes bara fler och fler. Ju fler de blir desto större blir konkurrensen dem emellan. Därför har deras tiggartekniker antagit väldigt olika former. På senare tid har jag funderat över vilken teknik som är mest lukrativ. Här är några av alternativen jag har observerat:

1. Den Lelösa Människosäcken. Den absolut vanligaste formen av tiggeri som enbart kräver en felstavad wellpappskylt, någon form av kärl för småpengar och en talang för att ligga stilla. Involverar med stor sannolikhet tyngre droger såsom jetbränsle och Skona tvättmedel.

2. Fulmusikanten. En helt annan typ av tiggeri som kräver en mer entusiastisk utövare. Den här tekniken kräver förstås någon typ av instrument. Dock inga som helst krav på att man kan spela instrumentet. Den mest kände utövaren är en man kallad Tysken som finnes på Drottninggatan. Han använder sig av munspel ackompanjerat av en klockradio. Andra återkommande fulmusikanter hittar man på tunnelbanan med ett dragspel i högsta hugg. De spelar enbart när man absolut inte vill att de ska spela (tidiga morgonar och baksmällor). En iPod kommer väl till pass som motgift.

3. Den Östeuropeiska Knätiggaren. En relativt ny aktör på marknaden. Tekniken är nästan lika enkel som i Den Lelösa Människosäcken. Den kräver dock att man står med utsträckta händer, på knä i en högst onaturlig ställning som knappast kan vara vänlig mot varken knä eller rygg. Jag är misstänksam mot den här typen av aktivitet av två anledningar. Först och främst för att det finns ett tiotal individer som använder sig av samma teknik bara på Östermalm. Men även för att de tar stående rökpauser med jämna mellanrum. Jag misstänker en kartell.

4. Lapptiggaren på Tuben. Dök upp för 3-4 år sedan. Ännu en teknik som används av många. Utövaren går från vagn till vagn i tunnelbanan med sympativäckande lappar som lägges på sätena. Om man väljer att inte donera blir man antingen utstirrad eller utskälld. Den här typen av tiggeri avslöjades i stadens gratistidningar som en planerad verksamhet styrd av pengatörstande hallickar. Inte särskilt romantiskt.

5. Paj Börshaj. Ett framtida alternativ som bör dyka upp när dagens oroliga högkonjunktur vänder till lågkonjunktur. Jag ser framför mig smutsiga men välkammade börsmäklare i dyra kostymer som ger börstips i utbyte mot småpengar, cheeseburgare eller eventuellt fultjack.

Där har ni det gott folk. Cynism, elitism och Peter Siepen i en och samma text. Låt er väl smaka!


Dagens Vinnare: Fulmusikanten

Dagens Låt: The Hives - Knock Knock

Månadens Album: The Shins - Wincing The Night Away

Glöm inte bort årets rockalbum: The Hold Steady - Boys And Girls In America

Dagens Citat: "Jag måste ha sex med en döv tjej! Undrar hur man dirt-talkar på teckenspråk?"

Skit!

Snacka om att undertecknad hade en skitmorgon. Jag vaknade skitsent i ett tillstånd som bara kan beskrivas som skitbakfull. Jag duschade skitkallt för att försöka rivstarta kroppen. På tunnelbanan upptäckte jag att hade skit i ögat. Det var skitirriterande. Och kliade skitmycket.

Tills slut kom jag fram till jobbet. Skit! Efter 5 minuter klev en kund in med hundskit under skon. Hastigt och lustigt var det hundskit överallt. Skitkul! Det var bara att dra fram moppen och börja svabba. Plockade upp den värsta skiten med pappershanddukar först. Då började ögat klia. Bakfull som jag var tänkte jag inte på att jag hade skit på fingrarna och kliade mig i ögat. Vilket resulterade i riktig skit i ögat. Ovanpå den ordinarie skiten det vill säga. Skitskoj! Resten av dagen blev således skit.

Nu är skitdagen slut och jag har ätit skitmat till middag. Så nu mår jag skitbra. Och om gudarna är villiga så får jag dessutom bli skitfull om en liten stund. Ha en skitbra kväll! (Skit)

Dagens Låt: The Shins - Australia

Pajas

Det är spännande tider i Forsmark. I dagens DN kan du hitta en artikel om att kärnkraftverket vid Forsmark bombhotats via brev. Hemskt. Verkligen. Men det är inte det som är det värsta i den här historien.

- Tidigare har polisen inte tolkat hoten som lika allvarliga som den här gången och har därför inte haft ett lika stort pådrag, säger Ranald MacDonald vid Statens kärnkraftinspektion, SKI.

Inte nog med att man upptäckt att de anställda på Forsmarks reaktorer är onyktra på jobbet. Nu visar det sig även att Statens kärnkraftsinspektion styrs av en jävla clown. Skandal.

Följdfrågor: Vad har de för dresscode på jobbet på SKI? När slutade Ranald MacDonald att jobba för McDonalds? Om man trycker på kontrollknapparna till reaktorerna, får man reaktorvatten sprutat i ansiktet då? Och sist min inte minst: Anordnar SKI barnkalas nu?


Dagens Låt: The Shins - Phantom Limb

Fetto!

Här är mitt senaste bidrag till samhället. Det har det ädla ändamålet att förbättra den svenska folkhälsan. Jag har uttryckt mig med hjälp av ett enkelt A4 i rulltrappan på Östermalms Torgs tunnelbanestation. Formuleringen kan tyckas lite grovhuggen men i vissa fall helgar ändåmålet medlen!

"TA TRAPPAN FETTO!"

Dagens Låt: Peps Persson - Upp Eller Ner

Lego: Kul För Alla Åldrar

Marcus, 20 år: - Alltså Lego är så jävla kul!

Elvis, 3 år: - Fett Coolt!

Dagens Låt: Anna Ternheim & Max Peezay - Bring Down The Black Eye

Video Killed The Radio Star

Dagens Radioslogan: Bandit 106.3 - Vi spelar vad vi vill!

Ganska mjäkigt i min mening. De skulle slå mycket hårdare med:

Bandit 106.3 - Vi kan spela fiolioliolej!

eller:

Bandit 106.3 - Vi kan spela basfiol och flöjt!

eller varför inte:

Bandit 106.3 - Och vi kan dansa andra hållet!

Dagens Låt: Three 6 Mafia - Dope Boy Fresh

Money For Nothing?

För 30 sekunder sedan hade vi en oväntad gäst i butiken. En söt liten kille på typ 19 jordsnurr med en blick som fäller fjortisar som en skogshuggare fäller träd. Allas vår egen Darin var på besök. Han ville köpa strumpor. Min chef kunde inte hålla sig för skratt. Hon skrattar fortfarande. Och var är jag när detta händer? På lunch! Fan! Finns det ingen rättvisa här i världen. Jag hade ju velat häckla honom lite grann i alla fall. Bara en liten dräpande kommentar eller en puss på pannan? Ett krokben kanske? Vad som helst. Men nej, nej! Jag satt och åt makaronilåda. Tack för den...

Buick Century

Foto: Hjalmar Strömberg

Dagens Bit: Chuck Berry - Riding Along In My Automobile

Brottsling

Igår natt kom jag hem vid halv två snåret. När jag klev ur bilen hörde jag mansröster som hojtade och skrek. Jag trodde naturligtvis att någon var ute efter mig och såg mig tvångsmässigt över axeln som Mike and The Mechanics (Over My Shoulder, 1995) ett par gånger. När jag kom fram till dörren såg jag var rösterna kom ifrån. I skogsbrynet (eventuellt gläntan) nedanför mitt hus rände fyra poliser omkring med ficklampor i högsta hugg och skrek:

- Kom fram grabben!

- Ge upp nu vi kommer ändå hitta dig!

- Antingen så kommer du fram nu eller så skickar vi hundarna på dig!

Den sista uppmaningen satte ett motvilligt sadistiskt flin på mina läppar. Jag ville se på men ändå inte. Smygsadismen nådde sin kulmen när jag i en stund av svaghet övervägde tanken att ropa:

- Akta han har pistol!

Precis innan jag öppnade munnen hejdade jag mig och skonade den stackars ligisten. Jag gick in i lägenheten och kröp till kojs. Jag tänkte en stund på hur skönt det måste vara att sova i en varm Sultansäng i jämförelse med en nedkissad plåtbrits i häktet med en poliskänga i munnen och färska schäferbett i ansiktet. Sen sov jag som ett spädbarn. God natt!

Veckans Låt: Säkert! - Allt Som Är Ditt
Fett Album: The Hold Steady - Boys And Girls In America

Stocksund Spring

Trots en hejdundrande baksmälla från gårdagens Timbuktu-konsert (som för övrigt var den fetaste hittils) så bestämde jag, Axl och Bridge oss för att promenera i dagens solsken. Det var ju tamejfan tio plusgrader. Det resulterade i 2 vuxenpoäng, benvärk och en fett trött fet hund. Med Timbuktu dundrandes ur stereon i väskan på min rygg och hunden kopplad i ett provisoriskt snöre ledde vi årets första vårpromenaden mot inre Stocksund. Sveriges bästa stadsdel utan tvekan. Folket som bebor kommunen är dock i en klass för sig.

Vi lärde oss att männen i Stocksund sätter hunden i framsätet och den översminkade, permanentade frugan i baksätet. Prioriteringsfel? De kör även avcabbat i sina nyinförskaffade sportbilar trots att de fryser utav heliga helvete. Överkompensation för något? Vi förstod även att vissa tar sig rätten att sätta upp skyltar som hindrar folk från att rasta sina hundar på vissa allmänna vägar. Surkärringar? Andra är så vettskrämda för att deras barn ska bli överkörda att de sätter upp färgglada koner som blockerar vägen och såna där tokläskiga dockor som ser ut som barn. Curlingföräldrar? Stocksund skulle kort och gott inte vara detsamma utan dessa fullt normala (läs: bindgalna) individer.

Frukten av vårt lilla företag blev lite visdom, lite hundporr, en framtida fotoutställning vid namn "Män i Trenchcoat Bakifrån", en rätt meningslös hyllningsfilm till solen och en film som skildrar en alternativ framtid för två av Stockans mest älskvärda invånare.

Män i Trenchcoat Bakifrån

Dagens Låt: The Hold Steady - Citrus

Trosförföljelse

Det kan uppstå många problem på en arbetsplats. Många intressanta konflikter och diskussioner kan ta form. Det mesta som händer brukar vara av ganska banal, tråkig och världslig natur. Men med min sedvanliga tur så har jag gång på gång, arbetsplats efter arbetsplats stött på ett ganska intressant problem. Jag har en osökt talang för att hitta jobb där jag får arbetskamrater som är nyfrälsta, frireligiösa eller sektmedlemmar. Kalla det vad du vill. Förvirrat barn har många namn men problemet är detsamma. Varför får jag alltid jobba med frireligiösa? Det här är berättelsen om min personliga trosförföljelse.

Det ska sägas till en början att jag är edssvuren ateist och tror inte på något sätt på någon form av övernaturliga fenomen. Det inkluderar spöken, kreationism, tarotkort, healing, Jesus, Tomten m.m, listan är lång. Med detta som utgångspunkt blir det relativt komiskt att umgås med människor som tror att det går att gå på vatten, hela sjuka med händerna och mota bort icke troende med vitlök. Eftersom alla kanske inte är fullt underförstådda med vad kreationism är så inflikar jag en instruktionsvideo här:



Förföljelsen började för några år sedan när jag jobbade på en lunchservering. Då fick jag en vacker dag en ny medarbetare. Hon var pingstvän. Jag var skeptisk. Att vara pingstvän innebär att man tror att Messias snart ska återvända så det gäller att se upptagen ut när han väl kommer. Det sista man vill är ju att man står och petar näsan när Messias äntligen kommer tillbaka. Pingstvänner talar gärna i tungor, rör sig i flock och missionerar som om det brann i arslet på dem. Vilket det ju faktiskt gör om man tänker efter. Hursomhelst. Min nya medarbetare betedde sig tämligen normalt, det gör "de" alltid har jag lärt mig nu. Enda skillnaden på dem och vanligt kreti och pleti är att de är lite extra fromma, lyssnar på Jesus-rock och rodnar när man pratar om sex och sprit.

Mitt andra möte med frireligiositeten skedde när jag jobbade på café. Då träffade jag en tös som var 20 år gammal och skulle gifta sig. Hon var med i Livets Ord. Jag var road. I Livets Ord så är man mest glad, from och fördomsfull mot sjuka och fattiga. Det vill säga att de följer Jesus lära till punkt och pricka (eller hur var det nu?). Livets Ord:s mest kända medlem är Carola Häggkvist. Om du inte vet vem hon är så har hon varit gift med Kenny Starfighter, spelat in den kända invandrarfientliga låten Främling och tjänar nu sitt leverne på att kasta krukor på Allsång På Skansen.

Kenny Starfighter

Mitt tredje möte med de glada nyfrälsta ägde rum på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var personen i fråga en mormon. Jag var mest förvirrad. Mormonerna grundar sin tro på att Jesu lära dog ut med apostlarna. Den riktiga kristendomen startades istället av en amerikan vid namn Joseph Smith som fick gudomliga uppenbarelser mest hela tiden. Man brukade ägna sig åt månggifte, fast det slutade man med 1890. Numera ägnar man sig mest åt att döpa och viga döda för att rädda dem från skärselden. Om du alltså är lite smart så behöver du inte leva enligt Jesu lära under din livsstid. Du behöver bara se till att din avkomma konverterar och frälser dig efter din död. Skönt för jag har redan gjort en massa snusk som jag inte orkar ångra.

Mitt senaste möte (min personliga favorit) med Jesus kompisar skedde för inte så länge sedan. Även detta på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var medarbetaren medlem i en mer okänd församling. Södermalmskyrkan är någons slags avstickare till Livets Ord. I Södermalmskyrkan tycker man tydligen inte att Livets Ord är tillräckligt kristet så man anstränger sig lite extra. Man har inte sex före äktenskapet och förtär inte alkohol. Man tror även att Jesus har återvänt och för nuvarande bor i en nyrenoverad 3:a med balkong på Sofo. Han jobbar för tillfället med grafisk design och har bytt sin vita skrud mot Cheap Monday-jeans, Whyred-skjorta, tjockbågade glasögon och Palestina-sjal.

Dagens Psalm: Bright Eyes - When The President Talks To God

Dagens Källa: www.ne.se