Igår sa jag upp mig från det gudsförgätna helveteshål jag har kallat mitt jobb de senaste 6 månaderna av mitt liv. Jag svassade in på min omänskligt ondskefulla chefs kontor med huvudet högt. Jag delgav honom mitt ärende i ett näst intill orgasmiskt flöde av ord. Jag hånskrattade högt inombords. Utåt var jag kall och oberörd med ett uns av avsky. Men när jag snudd på hade uppnått ett nirvanaliknande sinnestillstånd förstörde chefsmonstret allt.
Han började skrika på mig. Han hade mage nog att försöka ge mig dåligt samvete för att jag övergav både honom och mina medarbetare när jag som mest behövdes. Jag ville skrika honom i ansiktet att med 85kr i timmen som utgångspunkt borde jag ha slutat redan innan jag började på hans hopplösa företag. Men eftersom jag ännu har en månad kvar att jobba var jag tvungen att bita mig i tungan. Mina fräsiga comeback fick utebli.
Detta till trots så var jag ändå lycklig. Jag hade uppnått mitt mål och friheten kändes nära. Min inre frihetskämpe skrek för full hals: "VIVA LA REVOLUCION, VIVA SAN ANTONIO, ME GUSTA CERVEZAS!"
Jag ville inte att glädjen skulle komma till ända. Jag ville inspirera andra frihetskämpar att följa i mina fotspår, trots att de bara är storlek 41. Därför skrev jag ner ett frihetstal för att hedra min framgång. Konstigt nog så blev det på engelska:
Perhaps it is fate that today is the 16th of April. And you will once again be fighting for our freedom. Not from tyranny, oppression or persecution - but from annihilation.
We're fighting for our right to live...to exist.
And should we win the day, the 16th of April will no longer be known as just Anton's day, but as the day when the world declared in one voice:
"We will not go quietly into the night!
We will not vanish without a fight!
We're going to live on!
We're going to survive!"
Today...we celebrate...our Independence Day!
1 kommentar:
Äntligen är du tillbaks, och detta med en enorm kraft. Dina ord skall åter eka över Stockholm. Vår ledare och predikant står åter igen stark. All makt åt vår befriare!
Make some noise, Stockan boys!
Skicka en kommentar