Eftersom jag har skrivit så galet lite på sistone på grund av stress (läs: lathet) och sjukdom (läs: ryggont) så har jag kommit på ett fiffigt litet knep för att hålla alla (läs: de tappra få) läsare någorlunda nöjda tills jag tar på mig min skrivarmantel med tillhörande tights och börjar skriva igen.
Jag har lagt upp en musikspelare här till höger (vänster om du står bakom datorskärmen) som innehåller ett axplock ur mitt galanta musikbibliotek för alla smaker. Det känns som om det var dags efter alla musiktips jag kräkt ur mig här på sidan. Från och med nu kommer åtminstone musiktipsen att finnas med i musikspelaren. Coolt va?! Framtiden är här!
I denna musikaliska anda vill jag även väva in ett härligt citat och lite oskyldigt skryt. Saken är den att min yngsta lillebror, som för övrigt är både tyngre och längre än mig trots 5 års ålderskillnad, har kommit med i U17 landslaget i hockey. Jag kan inte göra mycket annat än att sträcka på ryggen och sätta tummarna i hängslena. Vad har detta med musik att göra undrar du? Jo, det är ju så att det är allmänt känt att hockey är en grabbig sport med mycket svett och snus allt vad det innebär. Min lillebror är tveklöst en svettig grabb om vi säger så.
Detta ämne kom i alla fall upp i en intervju jag läste i DN På Stan där Kristoffer Poppius frågade house-duon Addeboy vs Cliff (som tidigare spelat hockey) om inte hockey var väldigt hårt och grabbigt. Varpå de svarade:
- Det är inte så hårt och grabbigt. Det är mer svettigt och roligt, som att dansa fast med puck och klubba.
Som Vanheden skulle sagt: Lysande!
Dansa på brorsan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar