Hets Mot Folkgrupp

Jag har haft en vision. Inte en sån som Claes Månsson har i Yrrol. Men nästan. I egenskap av butiksbiträde, kollektivtraffikant och allmänt social varelse har jag insett hur mycket jag ogillar folk. En enskild människa kan vara fantastisk. Men folk (kreti och pleti) är i stor utsträckning en motbjudande företeelse hur man än vänder och vrider på det.

Det finns säkert otaliga filosofer som uttalat sig i ämnet men jag är övertygad om att min kära svåger uttryckte det bäst: 6 av 10 är idioter! Igen: 6 av 10 är idioter! Jag skulle nästan hävda att siffran är ännu högre men det finns ingen vetenskaplig grund för ett sådant uttalande.

Jag ser dessa "idioter" dag ut och dag in. Det är de som trängs framför tunnelbanedörren innan den öppnas trots att de måste ta tre steg bak när dörrarna till slut öppnas. Det är de som förvirrat kliver in i en jeansbutik och frågar om man säljer "Roll-On". Det är de där hopplösa statisterna i min mondäna vardag som aldrig stannar upp för eftertanke. De där boskapsliknande tölparna som aldrig ifrågasätter varken sig själva eller någonting annat. De där typerna som enbart tar plats utan att lämna utrymme för någon annan. Hopplösa, förlorade själar helt enkelt. Igår fick jag nog. Igår slog jag tillbaka!

Som vanligt när klockan slår tio minuter över sju så sitter jag på tunnelbanan. Trött och hungrig. Jag sitter längst in vid fönstret mitt emot en annan till synes trött kille som oskyldigt bläddrar i en bok med halvöppna ögon. Resan tycks gå smärtfritt tills en idiot kliver på tåget. I det här fallet personifierad av en arg medelålders kvinna med en resväska stor som en Smart Car och en ryggsäck i kylskåpsklassen. Utan att ta hänsyn till sin omgivning smäller hon ner sin stadiga bakdel på ett av de yttre sätena likt en brunstig noshörning. Den häftiga, ogenomtänkta rörelsen resulterar i att hennes jätteryggsäck smäller till den trötta killen mitt emot mig rakt i huvudet med en fruktansvärd kraft. Han vaknar till ur sin halvslummer och ser sig omkring som om en granat smält av i huvudet på honom. Noshörningskvinnan märker att hennes väska slagit i något och vänder sig ilsket om för att se vad det var. Men istället för att be om ursäkt fnyser hon irriterat som om hennes offer skulle ha tänkt sig för innan han satte sig där hennes väska skulle slå ner. Hennes resväska i Smart Car-storlek har vid det här laget slagit sig ner mitt i gången så folk artigt och försiktigt får klämma sig förbi den för att komma någonstans.

Själv sitter jag bara och gapar i förvåning över hennes hänsynslösa beteende. Folk runt omkring mig ser skräckslagna ut och låtsas på samma gång vara ovetande om vad som just hänt, sådär som bara svenskar kan. Jag bestämmer mig snabbt för att något måste göras. Jag inser direkt att hon inte är mottaglig för några moralkakor. Hennes rejäla kroppshydda sänder mig tydliga signaler på att hon redan ätit både en och två gånger. Jag måste således improvisera. Det enklaste är oftast det bästa tänker jag.

Jag ställer mig upp och ger en "tare-lugnt-jag-fixar-nick" i slow motion till killen mitt emot mig. Jag börjar klämma mig förbi noshörningskvinnans Smart Car och får syn på hennes strumpor- och sandalbeklädda fot. Med ett välriktat, balanserat och till synes ogenomtänkt kliv sätter jag ner min fot mitt över hennes svullna tår. Jag lägger all min tyngd bakom klivet och tar mig sedan lugnt ut ur vagnen. Noshörningskvinnan är trög med sin reaktion men efter 2-3 sekunder kommer den. När jag tagit ett steg ut ur vagnen hör jag ett vansinnigt: "AAAAAJ!" bakom mig.

Jag föreställer mig hur mina medresenärer vågar sig på ett litet fniss i skadeglädjens teckens. Det där välkända segerleendet lägger sig ännu en gång över mina läppar och jag går självsäkert ned för trappan mot bussterminalen. "Ännu en seger", tänker jag förnöjt medan min inre revolutionär avlossar sin revolver i luften gång på gång och vrålar: "VIVA LA REVOLUCION! VIVA SEÑOR ANTONIO! ME GUSTA TEQUILA!".

Dagens Musik: Moder Jords Massiva - Headlines och Dygnsrytm

Dagens Musick!

Infinite Mass - Area Turns Red

The Ark - Give Me Love To Give

Hoffmaestro & Chraa http://www.myspace.com/hoffmaestro (Lyssna på allt du kan i väntan på en hel platta. De ägde Chraanevalen och stökade som om det inte fanns någon morgondag. Till och med bättre än Kamraterna!)

Vi ses på Chraaneval!

Dagens Album: Feist - The Reminder

Årets Album!

Nu är det här! Årets i särklass fetaste album! Strunta i allt jag sagt tidigare. Det mest jag skriver är ändå bara rent och skärt struntprat. Men det här är så att säga "the shit"!

En fantastisk producent vid namn David Åström har släppt en egen platta under namnet Kocky med grymma gäster som Timbuktu, Mapei och Jens Lekman. Det totala tunggunget på den här plattan är det bästa som hänt svensk musik sedan ABBA, dragspelet och Vikingarna tillsammans. Ladda ner detta illa kvickt. För du vet väl att varje gång du laddar ner musik olagligt så får en fattig svensk student ett paket nudlar på posten!

Ladda ner musik olagligt!

Visste du att varje gång du laddar ner musik olagligt så får en marginaliserad invandrare jobb? Dra ditt strå till stacken, hjälp en medmänniska, gör en god gärning!

Dagens Album: Shout Out Louds - Our Ill Wills

Extra! Extra!

Som bekant så har jag listat resultatet av- och höjdpunkterna från förra helgens jättefest längre ned på sidan. Men det visar sig att jag missat en av de starkaste insatserna under festen. En ung, okänd flicka utförde en fantasifull handling. En handling värdig att hyllas.

I vardagsrummet, där det mesta av dansandet ägde rum, har vi en stor öppen spis. Den är kanske 1,5*1,5 m stor. Spisens viktigaste egenskap i det här fallet är att i dess främsta hörn sitter en gjutjärnstång. Inget speciellt med det vid första anblicken men någon av de underbara flickorna som gästade oss under festen såg något extra. Hon greppade tag i stången, svingade sig in i mörkret och började stripteasedansa inuti den öppna spisen (självklart utan att avlägsna några klädesplagg). Den övre hälften av denna underbara dam försvann in i spisens gap så att endast de ivrigt dansande benen syntes. Det var sannerligen en syn för trötta (fulla) ögon. Originellt. Fantasifullt. Men mest av allt fantastiskt, fantastiskt roligt. Om det är någon som vet vem denna härliga människa är så hör av dig. Hon förtjänar en blombukett, en kram och ett diplom (som jag för övrigt redan har skrivit). Tack!

För att komplettera den tidigare resultatlistan lägger vi alltså till ännu en punkt:

• En poledance i Casa De Nacka's öppna spis!

Förra veckans album: Arctic Monkeys - Favourite Worst Nightmare

Hyvää Peivä

Nu har det svenska försvaret hamnat i blåsväder igen. Nån tjomme på högkvarteret har pratat lite för mycket som vanligt. De verkar ha satt spännande sensationsuttalanden i system. Det kan gå ett år eller två utan att man hör någonting men så plötsligt så slänger de ut en liten groda som får alla Sveriges nyhetsredaktioner att gnugga händerna. Jag tror de gör det bara för att ha någonting att göra. Alla vill ju bli sedda.

Det handlar som vanligt om värnplikt och nedskärningar och omstruktureringar och bla bla bla. Sist försvaret kom upp för diskussion så ville man omstrukturera hela kakan och rikta in sig på små men skickliga attackstyrkor. Den här gången ska man återigen satsa på klassiskt försvar. För att skydda oss mot en attack som beräknas vara möjlig redan inom om ett års tid. (Kunde de inte ha sagt till tidigare så man hinner packa?) De har inte namngett de nationer som utgör detta överhängande hot. Nationerna ifråga skulle förmodligen bli hemskt förvånade när de fick reda på att de skulle invadera lilla fredliga Sverige. Men måste man så måste man liksom.

Även om försvaret inte avslöjat vilka som utgör hotbilden så sitter jag på insiderinformationen. Jag vet vem det är! Det är finnarna! De har varit ute efter oss ända sedan de blev självständiga. De luriga, backstabbande rackarna. Vi gör en rokad säger jag. Strunta i att stärka försvaret, anfall är bästa försvar! Inför obligatorisk värnplikt för män, kvinnor och barn med könshår. Alla kan dra sitt strå till stacken. Släng upp ränseln över axeln, dra på dig dina bästa Tretorn stövlar, skuldra geväret och vissla en glad melodi. Vi anfaller i gryningen!

Veckans Album:

Kings of Leon - Because of the Times

The Tough Alliance - New Chance

Fest I Rörelse

Predikanton och Nacka Kollektiv ger er videofragment från årets fest. Försök inte att återskapa dessa händelser i ditt eget hem. Det går inte. Men du kan ta lärdom av dem. Och förhoppningsvis så ses vi när det händer igen. Mycket nöje!

Tokröj till Depeche!


Marcus på BoBoom


Skååål!


Kvällens Låt: Just Jack - I Talk To Much

Great Success!

Nu är den avklarad. Alla överlevde. Festen blev en succé! Över alla förväntningar. Och "let's face it", förväntningarna var skyhöga. Årets fest, Saltare Ebrius ab Nacka (Dansa Full i Nacka), blev ett hejdundrande spektakel som aldrig kommer att glömmas. Festen kommer ligga som en romdoppad sockerbit på alla festdeltagarnas (över 100 st) tungor en lång tid fram över. Kanske ända fram tills det är dags för nästa fest. Den ligger redan på ritningsbordet. Men uppföljaren får vänta ett tag, det behövs en stadig vilopaus för att den här festen ska rinna ut ur systemet.

För att hjälpa till med nedsmältningen av årets fest så tänkte jag delge er resultatet, slutprodukten, summa summarum. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: "Knäpp gylfen, nu kör vi!", detta blev resultatet:

• Ett oförglömligt hejdundrande spektakel med 100+ nöjda deltagare/fyllegrisar
• Ett nytt världsrekord i fylleleken Bo-Boom. 200 muggar med 25 deltagare. Det individuella rekordet gick till Hampus för hans starka 27 muggar!
• Ett pajat handfat
• Ett tuggummi i kaffebryggaren, vilket i sin tur ledde till kaffe med mintsmak. Jag har redan tagit patent på det.
• En borttappad Hugo Boss-doja.
• Ett krossat glas. OBS! ETT krossat glas!
• Fillifjorton sopsäckar med burkar, flaskor och diverse som fortfarande står kvar på tomten.
• Uppstigning för undertecknad kl: 18:00 på söndagen och försovning till 12 på måndagen. Jag är fortfarande aningens bakfull, nytt rekord.
• 198 festbilder.
• Ett, av undertecknad, utskickat objudet ungdomsgäng
• Ett telefonsamtal till Nackapolisen när sagda ungdomsgäng återvände med järnrör och flaskor. Masken informerade gänget om att polisen var på ingång, då kröp de därifrån med svansen mellan benen. Och förmodligen en Hugo Boss-doja mellan skinkorna
• En kille som kom ut ur garderoben, fast enbart för att han sovit i den.
• En söt doft av seger och ett sug efter en lika lyckad efterföljare
• En otrolig tacksamhet till alla våra vänner som hjälpte oss att skapa en fantastisk fest utan bråk och strul. 100% kärlek under festen och likaså nu. Tusen tack alla! Tusen Tack!

Inom kort kommer filmsnuttar från festen att presenteras här. På återseende / Predikanton

Festens Låt: Depeche Mode - Just Can't Get Enough

Dagens Låt: Just Jack - Glory Days

Fillifjorton Sopsäckar

Saltare Ebrius ab Nacka!

Snart är den här. Det vi alla väntat på. Denna händelse som gäckat oss med sin närvaro så länge nu. Denna storslagna tillställning som alla talar om. Denna namnlösa fasa som väntat i öster. På lördag. Om fem dagar. Då går den av stapeln.

Nacka Kollektiv ger er Saltare Ebrius ab Nacka! Årets mest efterlängtade fest. Casa Nacka står redo att invaderas av östrogensprudlande kvinnor och testosteronstinna ungkarlar. Det här hejdundrande spektaklet blir som Sista-striden-festen i Matrix fast porrigare. Som segerfesten i Sagan om Ringen fast med färre tvärhandshöga fjollor. Som Hugh Hefners fester i Playboy Mansion fast med...tja...mindre silikon.

270 kvm konstnärsvilla står till ert förfogande. Kom väl förfriskade med mången alkoholhaltiga attiraljer i ert bagage. Så gör vi en kväll värdig att minnas! Willkommen auf Nacka!

Dagens Låt: Outkast - B.O.B

De Bortglömda Del 1

Du står där framför mig. Blek och vacker. Len och blyg. Stundtals lycklig. Stundtals ledsen. Du tittar mig aldrig i ögonen, men du vet att jag ser dig. Du skuttar omkring till synes bekymmerslöst i det gröna gräset som om inget i hela världen kunde skada dig.

Jag sitter gapandes och insuper varje millimeter av din varelse. Mitt sinnestillstånd tillåter inget annat. Trötthet. Huvudvärk. Törst. Jag orkar inget mer än att bara iaktta dig. Tur det. Jag vill inget hellre.

Du har ingen aning om hur jag mår. Hur skulle du kunna veta? Du behöver inte veta. Bara din närvaro är nog för att trösta mitt trasiga inre. Du viskar till de andra. Du viskar till mig. Du vaggar mig till sömns med din blygsamma finlandsvenska stämma.

Det var länge sedan vi sågs. Dagar, månader, år sedan.Var har du varit? Var kommer du ifrån? Vem är du? Vem skojar och skrattar med små hattifnattar?

Jo, Mumin!

Tack för att du helar mig. Varje lördagsmorgon så finns du där för mig när jag som mest behöver. För varje sekund du svävar omkring bland molnen på TV-skärmen så svävar min bakfylla ytterligare en bit iväg från min skadade själ. Hälsa Lilla My och Snusmumriken från mig nästa gång du ser dem. Tack för att du finns!

Med kärlek från din mest hängivna beundrare / Predikanton.


Detta var första delen i artikelserien De Bortglömda. En serie som tar upp och påminner om människor och ting vi glömt genom åren, eller bara tagit för givna. Idag hyllar vi Mumin. En tecknad hjälte från grannarna i öst som hjälpt till att uppfostra många av oss 80-talister ända sedan vi hade pottfrilla och lyssnade på Roxette. Länge Leve Mumin!

Dagens Musik:

Arctic Monkeys - Old Yellow Bricks
Arctic Monkeys - SOS
Arctic Monkeys - Teddy Picker
Outkast - Chunkyfire
Regina Spektor - Samson

The Power of Christ Compells You...

Detta är en sann historia. Endast namnen har ändrats.

Som den trogne läsaren redan vet så har jag en "arbetskamrat" som är frireligiös. Han är mer exakt en medlem i Södermalmskyrkan. Där är du medlem om du tog E4:an norrut till Livets Ord och sedan svängde av vänster till Galenköping. Personen i fråga, vi kallar honom Jesus, lider av storhetsvansinne och refererar till Gud som en kontakt (som i "Man har ju kontakter"). Detta är en berättelse om Jesus.

Berättelsen börjar sent en lördag kväll när en av mina kvinnliga kollegor, vi kallar henne Tess, är ute och svänger sina lurviga i en kylig Stockholmsnatt. Hon har fått i sig gott om förfriskningar och kommer hem väldigt sent, trots att hon ska upp och jobba dagen efter. När hon vaknar nästa morgon känns det som om en brunstig bergsbock har sparkat henne i huvudet. Inte nog med detta, hon har även rejäl tinnitus i höger öra från gårdagens höga volymnivå.

Hon stapplar in på jobbet med svajande steg och dåligt humör. Efter att ha tagit av sig ytterkläderna går hon ut i butiken och börjar berätta för sina kollegor om sin vilda utekväll. Till slut börjar hon berätta om sin sprängande huvudvärk och tinnitusen som vägrar släppa.

Vid det här laget har Jesus anslutit sig till sällskapet och lyssnar tålmodigt som bara en lärjunge kan. När Tess är färdig med sin historia vänder hon sig mot Jesus och frågar så sarkastiskt hon bara kan: "Jesus, du som har kontakter, kan inte du bota min tinnitus, snälla!"

Eftersom frireligiösa är simpla kreatur som inte är kapabla att uppfatta varken sarkasm eller ironi så svarar Jesus glatt: "Jamen Herre Jistanes, självklart, följ med mig in på kontoret bara".

Tess blir så överumplad av svaret att hon inte vet bättre än att bara göra som han säger. Vid det här laget är huvudvärken så intensiv att hon är beredd att prova vad som helst.

När de kommer in på kontoret sätter Jesus ner Tess i en stol och sätter sig själv på knä framför henne. Först ber han en stilla bön och uppmanar Tess att blunda och andas lugnt. Tess lyder motvilligt. Så fort Tess har slutit sina trötta ögon så för Jesus in sitt vänstra pekfinger djupt i Tess högra öra. Den högra handen höjer han mot skyarna (kontorstaket) och börjar högt och lidelsefullt tala i tungor. Tess öppnar förskräckt ögonen och tänker att han måste ju skämta. Men hon reser sig inte upp, hon skriker inte, hon ber honom inte ens att sluta. Hon tycker att det här spektaklet är ju helt enkelt för bra för att missa.

Efter två intensiva minuter upphör Jesus med sitt frantiska babbel och ber ännu en stilla bön. Därefter frågar han Tess om han har botat henne. Ett förvånat "Njaae" och en kvävd fnissning är vad han får till svar. "Jo, ibland det kan ta ett tag innan Han hinner verka så vi får väl vänta lite" svarar han snabbt.

Timmarna på jobbet går och konstigt nog händer ingenting. Tess tinnitus är lika intensiv som innan "seansen". Äntligen lider dagen mot sitt slut och Tess kan gå hem. Hon hinner knappt komma innanför sin ytterdörr innan telefonen ringer. När hon svarar så är Jesus på andra sidan luren, käck, glad och upprymd som vanligt. Hon förstår direkt varför han ringt.

"Har du blivit botad än?" frågar han hoppfullt. "Nej, Jesus jag är ledsen, ingenting än så länge" svarar hon med en suck. Hon får snabbt svar på tal "Nähä...men vet du vad Tess, det kommer aldrig fungera om du inte tror. Du måste tro. Du måste tro!" Efter detta övertygande uttalande lovar Jesus att han ska be för Tess innan han går och lägger sig och lägger sedan på luren.

"Du måste tro!?" tänker Tess irriterat. "Du måste tro!?! Nej, Jesus du måste tamejfan skämta!"

Personen på bilden har inget med berättelsen att göra.

Dagens Låt: R.E.M - Losing My Religion

This Is My House!

Dagens Bitar:
Europe - Yesterdays News

Papa Dee - Island Rock

Kanye West - Gone

This Is My House!

Dagens Låt: The Knife - From Off To On