Lösningen på problemet!

Med anledning av den senaste tidens allergireaktioner från min sida så har min svåger varit vänlig och tagit kontakt med mig. Han har föreslagit en smärre ändring i livsstil som mycket väl kan vara lösningen på mitt problem. Se glimtaren nedan och avgör själv. Frågor på det?

Detta var en presentation av Predikanton - The Cheesier Snack

Dagens Observation

Jag sitter och tittar på nyhetssändningarna från den finska skolskjutningen. Det är förstås väldigt tragiskt, men det kommer något gott ur allt. Jag lärde mig nämligen något nytt idag. När finnar pratar engelska låter de EXAKT som australiensare. Det är nästan läskigt likt. Men det faller sig ganska naturligt när man tänker på det.

Finnarnas favoritverktyg är kniven, mer känd i Finland som 'niven'. Australiens största nationalexport är Crocodile Dundee som också har en osund fascination för kniven. Hur säger man "That's not a knife...this is a knife!" på finska? "Det där är int' nån niv, det här e en niv!" 

Rykten säger att det finns planer på en fjärde Crocodile Dundee-film: Crocodile Dundee goes to Hell-sinki - From the Australian Outback to Helsinki, Michael J. "Crocodile" Dundee is about to survive in a different kind of Jungle. Det blir en riktig storbudgetfilm där de slåss med kniv och dricker Koskenkorva, nonstop, i 2 timmar.

Kommer du ihåg den där...

The Spandex Rule

Just because you can doesn't mean you should!

Mac vs PC

Ladies and Gentlemen: Sam Cooke

Syftnings Fel

Jag blev just upplyst om ett pinsamt faktum av min moster och tillika mitt största fan. Jag har gjort rätt grova syftningsfel på sistone. Eller blir det: Grova syftningsfel har begåtts av mig? Grammatiken är i alla fall i ungefär samma klass som en sexårig baltisk grottmänniskas...grammatik. Men det är rätt kul. Här är två praktexempel:

"Jag har lånat en dator av en kär vän vars skärm är sprucken mitt itu"
Kommentar: Min kära vän är alltså någon form av bionisk skapelse som består av kött och blod och en skärm...som är sprucken mitt itu".

"Jag lånade även en dator av min syster som stendog efter cirka 10 minuter i min vård "
Kommentar: Den här är ju nästan bäst. Som tack för att jag fick låna min systers dator så lät jag henne alltså stendö efter ca 10 minuter i min vård.

Tack Bodil! Det här var både kul och lärorikt! Men snälla anmäl mig inte till språkpolisen! De kommer låsa fast mig Clockwork Orange-style och tvinga mig att läsa Blondinbella tills jag lovar och svär att aldrig mer syfta fel.

Har du, kära läsare, fler exempel på härliga grammatiska blunders (mina, andras eller fiktiva) så kommentera gärna!

Tack Axl!

Observation Kolon

Jag läste just ett intressant stycke i Marketing Management av Kotler/Keller. Det är min nuvarande kurslitteratur som även, på grund av sin massiva storlek, dubblerar som skrivbord. 

Jag läser i skrivande stund ett kapitel om hur man som marknadsförare bör förhålla sig till en nations demografi. Där tog de USA som ett exempel. De skrev ungefär så här: USA kallades ursprungligen för en "melting pot" (smältdegel) men många tecken visar nu på att smältningen inte skett. Eftersom USA's immigrationspolitik är så värdelös så kallas nu USA istället för en "sallad bowl" (sallads skål). Eftersom i stort sett alla nationer finns representerade inom deras gränser men aldrig blandats ordentligt med varandra.

Happ. Tyckte jag var lite kul... Lange nase!

Tekniska Problem

Mitt skrivande har krävt lite extra ansträngning den senaste tiden. Saken är den att jag, med det passande smeknamnet Klanton, har en osökt förmåga att förstöra alla datorer mina fingrar rör vid. Jag har haft ett relativt stort urval av datorer att välja bland på sistone och följande har hänt:

• Min egen dator visar ingen bild i skärmen
• Datorn på jobbet hänger sig varannan gång man trycker på @
• Jag har lånat en dator av en  kär vän vars skärm är sprucken mitt itu
• Jag lånade även en dator av min syster som stendog efter cirka 10 minuter i min vård

Trots dessa motgångar sitter jag här idag och skriver på jobbdatorn och hoppas att nästa gång jag trycker på @

90210

Luke Perry med ett frågetecken efter undrar du. Jag förstår att du inte förstår. Varför pryder Luke Perrys babystjärtslena ansikte Predikanton.blogspot.com sedan några dagar tillbaka liksom? Det ska jag berätta för dig. Det är en fantastisk historia, om en fantastisk man och en fantastisk dag. In the words of Veiron i ottan: "Knäpp gylfen, nu kör vi."

Historien börjar som många andra i Encorebutiken. Jag stod och hängde bakom disken med huvudet i händerna i vanlig ordning. När plötsligt en ung kvinna tog klivet över den smått mordiska tröskeln. Hon hade med sig en kasse med kläder som hon la upp på disken. Hon berättade för mig att hon var produktionshoppa från ett produktionsbolag och kläderna i kassen var sponsring som hon fått från Encore för att ha med i en film. 

- Jaha, vadå för film? undrade jag förstås. 

Det visade sig att det var en svensk/amerikansk produktion vid namn Midsommarfesten. 

- Jaha, vilka är med i den här svensk/amerikanska produktionen, frågade jag. 

Då slog bomben ner. Svaret på min fråga var: Luke Perry. 

Luke Jävla Perry! Hur coolt är inte det? Den naturliga följdfrågan föreföll självklar. 

- Har Luke Jävla Perry haft på sig några av de här kläderna? Svaret på frågan löd: 

- Nej, jag tror inte det, tyvärr. 

Mitt hjärta sjönk. Så nära men ingen cigarr.

- Eller vänta...JO! Det har han visst det, Luke Jävla Perry har haft på sig de här byxorna.

Mitt hjärta flög. Jag sträckte upp händerna i luften och släppte ut ett förnöjt glädjetjut värdigt en Backstreet Boys-groupie. Där stod jag. Ett simpelt butiksbiträde och tillika student. Med Luke Perrys byxor i min famn!

Jag kallpratade en stund med produktionshoppan och försökte hålla masken. Ett skratt bubblade i mitt bröst på ett sätt som jag inte känt sedan julafton '92 när jag fick min första bilbana. Efter en stund så tackade hon för sig och gick. Samma sekund som hon tog klivet ut genom dörren så gick startskottet. Jag slet jag av mina byxor och innan du hade hunnit säga: "Beverly Hills" så hade jag satt på mig Luke Jävla Perry's byxor. Känslan var helt i en klass för sig. Jag var i sjunde himlen. Luke Perrys byxor var fantastiska. Precis som jag hoppats och inte ett uns mindre.

Det jag ville säga med det här inlägget. Kontentan. Summa summarum. Sensmoralen. Är: Jag har haft på mig Luke Perry's byxor. Jag tillhör alltså den ringa skara, den ringa grupp med utvalda som har haft äran och privilegiet att ha på sig Luke Perrys byxor. Jag skulle gissa att det är en samling på kanske 10-20 människor över hela världen. 

Jag har haft på mig Luke Perrys byxor. Det har inte du!

Luke Perry Cliff Hanger

2 B Continued...

Dr Predikanton

Jag trodde att jag var ute ur stormen. Men som vanligt är personalen på hjärnkontoret fatalt missinformerad. Jag ser inte längre ut som en marshmallow begåvad med ögon, öron, hår och diverse andra mänskliga drag, men jag är inte heller frisk. Man kan fortfarande signera min hud, jag har andningssvårigheter och igår såg min högra kind ut som en hamsters. Hamsters, det låter som ett trendigt klädesplagg. Köp din cardigan och dina hamsters på H&M för bara 299:-. Vänta. Tillbaka till tråden. 

Jag är inte frisk än alltså. Med anledning av detta har jag genomfört en marknadsundersökning, alternativt lekt detektiv i jakten på min egen hälsa. Jag har kort och gott frågat runt (läs: gnällt) bland ett gäng andra potentiella sjuklingar för att finna svar på denna svullna gåta. Mitt hårda arbete har resulterat i en diagnos, utfärdad av Dr Predikanton (öron-näsa-hals). Jag är numera självutnämnd, certifierad kattallergiker. Känns väl sådär. Diagnosen är också lite sådär. 

Så för att få den bekräftad ska jag imorgon besöka mitt älskade Vårdcentralen igen. Men eftersom de har så väldigt svårt att få sina statligt betalda tummar ur sina mediokert läkarutbildade rövar där så tar jag denna gång med mig ett hemligt vapen, nämligen...(trumvirvel)...(kolon) MIN MAMMA! Ha! De kommer skaka i sina Foppatofflor av hennes blotta närvaro. Med anledning av detta kommer jag ikväll att tillägna den alldeles för oanvända musikfunktionen här till höger till min (och kanske din) mamma (om den funkar).

PS. Notera att 90 idioter har besökt Predikanton idag. Som min vän Mac Attack skulle uttryckt det: Vad fan hände?! Vad har ni här att göra? Gör som svenska surfare och SURFA NÅGON ANNANSTANS!

(musikfunktionen funkade INTE)

Good Morning

www.kanyeuniversecity.com

Operation Bostad

Precis som 200.000 andra unga stockholmare, så är jag bostadslös. Jag är inte hemlös i den meningen att jag sover på tidningar och skriker "DUÄUGH! JAG KÖRDE PÅ ETT VILDSVIN EN GÅNG" till folk som passerar mig på gatan. Men att bo hemma hos sin flickväns föräldrar är inte heller särskilt bra för självkänslan. 

Min situation framkallar daglig ångest men framförallt stora doser frustration riktad mot de styrande i vår vackra stad. För enkelhetens skull personifieras "de styrande" i mitt huvud av Fredrik Reinfeldt. Vissa dagar övergår min frustration i aggressiva utbrott (liknande ovanstående) och blind vrede. Men nu har jag kommit på en alldeles ypperlig lösning.

Eftersom Fredrik Reinfeldt skiter i att jag inte har någonstans att bo, så tänker jag skita i att han har någonstans att bo. Därför tänker jag i protest flytta in hos honom och Filippa från och med måndag. Det är väl inte mer än fair? Han skiter i mig, då skiter jag i honom. Jag tror han kommer gilla att bo med mig. Jag har till och med värdelösa referenser som intygar det.

Vi ses imorgon Reinis!

Ondskans Hemvist Del 3

Välkommen till denna den tredje delen i min serie "Ondskans Hemvist"! Ett namn som i detta fall syftar på Mörby Vårdcentral, en plats som jag har för vana att besöka med jämna mellanrum eftersom jag är en j*vla sjukling. Låt mina ord väl smaka eller ge besk avsmak!

Än så länge har jag berättat om mitt livs värsta förkylning, som jag fick av ett spädbarn. Jag har även (dumt nog) berättat för dig att jag direkt efter förkylningen drabbades av svinkoppor och började knapra penicillin för att bli ren igen. Det jag ännu inte berättat är historien om hur min sköra pojkkropp reagerade på penicillinet.

Som jag nämnde sist så är svinkoppor oerhört smittsamt. Detta innebar för min del att jag inte fick ha någon som helst fysisk kontakt med någon under veckan efter mitt besök på Vårdcentralen. Vilket i sin tur resulterade i att jag, av alla i min närhet, behandlades som en nazist i en synagoga, en paria, en spetälsk, eller varför inte; som en ulv utan fårakläder. Alla höll sig kort och gott på behörigt avstånd.

Efter en vecka svalde jag mitt sista piller och tackade asarna för att pärsen äntligen var över. Men se där hade jag fel. Kapitalt fel. FEL! FEL! FEL! Syntax error! När jag gick och lade mig den kvällen så började det klia över hela min arma kropp. Jag försökte tänka på annat och lyckades till slut duna under. Men klockan halv 4 på natten så vaknade jag och mådde konstigt. Jag gick upp och sittkissade (that's right, jag sittkissar) och blev förskräckt när jag såg min spegelbild. Halva mitt ansikte hade börjat svullna upp, jag hade röda utslag kring alla leder och min högerhand hade svullnat rejält och liknade mest en uppblåst latexhandske, alternativt en fempipig bratwurst. Jag hade fått en allergisk reaktion på penicillinet. Yippie!

Vilken sund människa som helst skulle i detta läge rusa till närmsta akutmottagning. Vilken sund människa som helst. Men som du nu vet så har jag en mycket osund relation till Vårdcentralen. Så jag höll mina absurt svullna tummar och gick till sängs igen. När jag sedan vaknade på morgonen hade situationen minst sagt förvärrats. För att göra en lång historia markant kortare så såg jag ut som Rocky från filmen Mask.

Plötsligt var det aktuellt att åka till Vårdcentralen igen. Först lät jag min flickvän skratta klart åt mitt vidriga anlete. Sen slängde jag mig in i bilen och åkte. Väl där så gav de mig antihistaminer i samma dos som man ger till ett huggormsoffer. Och sakta men säkert gick svullnaden ned. Jag lämnade Vårdcentralen en timme senare, 140 kr fattigare och med väskan full av antihistaminer och antiklådamedicin. Den senare medicinen fick jag eftersom hela min kropp kliade. Hela tiden. Inte nog med det. Varje gång jag kliade så började det klia ännu mer och mina naglar lämnade jättefestliga röda spår i huden. 

Spårfenomenet har än idag inte lagt sig. Jag är tillbaka i toppform men så fort jag kliar någonstans så kan man se beviset i min hud. Så för den som inte har något att göra imorgon så är det bara att komma in till Encorebutiken och signera mig. Jag funderar på att börja ta betalt för det, så skynda dig innan det blir dyrt. Vi ses imorgon!

Det här var slutet på serien Ondskans Hemvist, förutsatt att inga nya spännande åkommor dyker upp inom kort. Tack för visat intresse!

Detta var en presentation av Predikanton - Känslan du får när du träffar en gammal vän.

Dagens citat: "När jag var liten försvann jag in i TV'n och förvandlades till en pansarvagn med en dröm" - Kristian Anttila

Ondskans Hemvist Del 2

...men lidandet bara fortsatte. Först och först så tog det mig många om och om innan jag ens lyfte på luren för att ringa till Vårdcentralen. Jag har redan varit där fler gånger än en hypokondrisk sjukpensionär och vet därför gott och väl vad man utsätts för i denna ondskans hemvist.

Först anländer jag i vanlig ordning till den ångestladdade entrén där disken är alldeles för låg, förmodligen anpassad till 140cm långa silverrävar (kärringar) med kyfos. Jag tar mig en nummerlapp, trots att entrén är helt tom. Sedan snörvlar jag fram mitt namn och personnummer till den 70 åriga tanten bakom disken som har så mycket ansiktsbehåring att hon förmodligen skulle klassas närmre 'äldre herre' än 'tant'. Varpå jag betalar 140 kr för mitt besök. 140 kr?! Det är 45 % dyrare än en biobiljett. Ett pris man betalar för ett lika långt besök som ett biobesök men med ett negativt underhållningsvärde.

Sedan slår jag mig ned i väntrummet 10 min för tidigt vilket resulterar i att jag får vänta i 35 minuter istället för 25. Under denna tid hinner jag ådra mig 4 nya förkylningar, X antal sura blickar för att jag snörvlar så mycket och ett lock i höger öra.

Plötsligt slår det mig att jag vet var jag egentligen är. Jag är inte på Vårdcentralen, jag är i skärselden. Jag kommer fram till denna slutsats av tre anledningar: det är varmt så in i helvete, jag lider värre än någonsin tidigare och alla människor i min närhet stönar och ojar sig för att de lider minst lika mycket och sist men inte minst för att man får vänta i evigheter. Jag har bara varit på en av ondskans hemvister en gång tidigare i mitt liv. Den upplevelsen var i stort densamma som denna. Det var på Wiens flygplats i Österrike - Ondskans Hemvist #1.

Slutligen får jag komma in till min läkare. Min diagnos lyder som följer: "Patienten är en tunnis med smärre förkylning...och svinkoppor". Behandligen lyder: "Patienten ska äta penicillin i en vecka och bör, på grund av sin smittrisk, när han är i närheten av andra människor bete sig som en spetälsk från 1500-talets Sverige.

Med en konstig föraning om att jag snart kommer att återvända tackar jag för mig och suckar djupt. På vägen ut genom Mörby Centrum gör jag som läkaren sagt: jag slår jag ihop två träklappor i jämn takt och ropar för full hals: "OREN! OREN!" Sedan satte jag mig i bilen och ploppade min första tablett. Jag var tillbaka en vecka senare...

Fortsättning följer...

Ondskans Hemvist Del 1

Jag är sjukt förkyld. Förkyld. Vilket värdelöst ord. För-kyld. Jag har inte blivit för kyld, jag har fått den här mordiska för-kylningen av ett 3 månader gammalt spädbarn vid namn Esther. Jag fattar inte hur det där fungerar. Hade hon mått som jag hade hon avlidit för länge sedan. Men nejdå. Hon verkade mest nöjd med sin tillvaro och nös och hostade som jag kan tänka mig att en förkyld Disneyprinsessa skulle gjort. Själv mår jag som om någon försökt få plats med en marsankrämsmarinerad basketboll innanför mitt kranium. Dåligt det vill säga. Så dåligt att jag faktiskt besökte Mörby Vårdcentral igår för att be dem göra slut på mitt lidande...

Fortsättning följer...

Flight of the Conchords - Business Time

Man behöver inte ha superkrafter för att vara superhjälte!

Detta var ett vykort från vår vän Batman som nu är bioaktuell i ABBA-musikalen Mamma Mia!

Dagens fråga: Kan något vara sjukt (väldigt) ljummet?