Precis som 200.000 andra unga stockholmare, så är jag bostadslös. Jag är inte hemlös i den meningen att jag sover på tidningar och skriker "DUÄUGH! JAG KÖRDE PÅ ETT VILDSVIN EN GÅNG" till folk som passerar mig på gatan. Men att bo hemma hos sin flickväns föräldrar är inte heller särskilt bra för självkänslan.
Min situation framkallar daglig ångest men framförallt stora doser frustration riktad mot de styrande i vår vackra stad. För enkelhetens skull personifieras "de styrande" i mitt huvud av Fredrik Reinfeldt. Vissa dagar övergår min frustration i aggressiva utbrott (liknande ovanstående) och blind vrede. Men nu har jag kommit på en alldeles ypperlig lösning.
Eftersom Fredrik Reinfeldt skiter i att jag inte har någonstans att bo, så tänker jag skita i att han har någonstans att bo. Därför tänker jag i protest flytta in hos honom och Filippa från och med måndag. Det är väl inte mer än fair? Han skiter i mig, då skiter jag i honom. Jag tror han kommer gilla att bo med mig. Jag har till och med värdelösa referenser som intygar det.
Vi ses imorgon Reinis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar