Predikanton - Företagsledare

Jag pluggar som en fåne till en Redovisning och Beskattningstenta just nu. Den är mest stor och svår men på samma gång mycket "matnyttig" för att använda högskolelärares favoritordval för 'omöjlig men mycket lärorik'. Så matnyttig att jag de facto redan startat eget företag för att praktiskt kunna applicera mina kunskaper redan nu. Jag har stora planer för framtiden och är säker som en Volvo på att Predikanton Investing AB kommer stöta armbågar med Investor och IKEA inom kort! Jag börjar mina investeringar med 2st DAB-Sändare Harris DAB Transmitter Series 660 köpta från konkursförvaltaren PN Trading. Jag vet inte vad de är för nåt men min magkänsla säger att de är en bra investering. Föreläsaren i skolan säger att man ska lita på sin magkänsla, så antingen har jag köpt helt rätt eller så måste jag gå på toa rätt så omgående...

Detta var ett meddelande från

Predikanton - En ulv i H&M-kläder

Actors Studio: The Simpsons

Jag snubblade över den här härliga samlingen klipp på Youtube häromdan. Det är det fantastiska programmet Actors Studio med rösterna från The Simpsons som gäster. Deras kroppar är med också. Fett coolt!

Del 1


Del 2


Del 3

Del 4


Del 5

Nacka Kollektiv

Konspirationsteori

Såhär i slutspelstider (elitserien i hockey för den ovetande) så har jag gjort en lite intressant observation. Det har gått elitseriehockey på dumburken nästan varje dag i typ två månader snart så jag förvånas över att inte fler har lagt märke till samma sak som jag. Vad är det han svamlar om undrar du? Jo, min vän, det är som så att jag, din alldeles egna Predikanton, på goda grunder misstänker att James Blunt och Salem Al Fakir spelar i Elitserien.

OK, jag överdrev lite där, men det är trots allt praxis här hos Predikanton. Saken är den att det är två elitseriespelare som är nästan skrämmande lika två välkända musikartister. Färjestads Rickard Wallin är slående lik plågan James Blunt (Cunt?) och Linköpings Tony Mårtensson ser exakt ut som en renrakad Salem Al Fakir. Det är inte på lösa grunder jag gör dessa observationer, det här är trots allt en hemsida av högsta vetenskapliga standard (glöm det jag sa om att överdriva). Jag har bevis! Observera:

James blunt och Rickard Wallin

Salem Al Fakir och Tony Mårtensson

Lika som bär som det heter. Eller hur? Antingen så är det helt enkelt så att de är väldigt lika. Eller så kan vi konspirationsteorisera lite. Jag tror som följer: Som svar på den "olagliga" nedladdningen av musik på internet så har skivbolagen i ett desperat försök att öka sina intäkter börjat placera ut sina bästa artister i den svenska Elitserien. Jag har även hört rykten om att Björk har draftats till den tjeckiska ligan. 

Eftersom jag brukar uppmana till nedladdning av musik så tänker jag inte bryta min vana idag: Ladda ner musik "olagligt"! För du vet väl att varje gång du laddar ner musik så kliver en av dina favoritartister på isen i den svenska Elitserien!

Predikanton hears a who!

Idag, när du är bakfull, bör du se den här. Den är mycket rolig. Horton hears a who är precis vad doktorn rekommenderar. Det finns även en trevlig samling låtar här till höger som kan funka. Speciellt Eric Gadd. Tvåhundratusen kommer med en fastna-på-hjärnan-garanti från helvetet! Fred!

En Pirats Bekännelser

Jag känner att jag behöver förklara mig lite. Du kanske har funderat lite över mitt senaste inlägg. Det lilla som står där stämmer till hundra procent (det är till och med killen i filmen som skrivit brevet) och jag tror kanske att jag borde berätta lite mer detaljerat om detta. Vi gör som i efterkrigets Tyskland och börjar från början...

In the land of Mordor, in the fires of Mount Doom. The dark lord Sauron forged in secret a master ring.

När jag var yngre, exakt hur ung kommer jag faktiskt inte ihåg, så piercade jag mitt vänsteröra. Jag tror att det var i 3e eller 4e klass men jag kan ha fel, mina barndomsminnen är alltid så suddiga, det är som om min hjärnas minnescentrum är ett VHS-band och någon har spolat över stora delar av bandet. Hursomhelst. Jag bestämde mig någonstans i denna ålder för att det var dags för mig att pierca örat. Med förebilder som East Seventeen och NKOTB (New Kids On The Block) är det inte konstigt att min bild av vad som var hett var något förvriden. Efter en hel del tjat uppåt i den familjära hierarkin så tilläts jag genomföra illdådet (tack mamma, ty detta lockar ofta till skratt bland varelser av det motsatta könet).

The ring passed to Predikanton, who had this one chance to destroy evil forever. But the hearts of men, are easily corrupted. And the ring of power has a will of its own.

Vips, så satt där en fjuttig liten guldring av George Michael-modell i mitt vänsteröra och jag kände mig större än någonsin. Cirka 3 månader senare var den uttagen, passé, blasé och tandfe. Jag skämdes, slängde ringen med tårarna i ögonen och försökte glömma.

It betrayed Predikanton, to his death. And some things that should not have been forgotten were lost. History became legend, legend became myth. And for 10 years, the ring passed out of all knowledge.

Tio år har passerat sen dess och som en blixt från klar himmel blev ringen i örat plötsligt aktuell igen. Inte för att jag har flyttat till Huddinge och fått ett brinnande begär att styla håret som i Pokémon, sätta upp byxorna med snoddar och sätta låtsasdiamanter i öronen. Utan helt enkelt för att jag för en vecka sedan skulle på min flickväns studentskiva utklädd till pirat.

Until, when chance came, it ensnared a new bearer.

Morgonen på dagen då hennes skiva skulle äga rum fick vi plötsligt idén att vi skulle återpierca mitt öra för att kunna sätta i ett (ursäkta språket) stort jävla zigenarörhänge. Sagt och gjort, Emelie eldade på en nål, tog sats och genomborrade mitt öra efter en alldeles för kort betänketid. Vips, så satt där en rejäl guldring av Boy George-modell i mitt vänsteröra och jag kände mig större än någonsin.

The ring came to the creature Predikanton. Who took it deep into the tunnels of Frans August festvåning. And there it consumed him.

Sedan kom skivan och jag var den mest övertygande piraten sen Pippis Långstrumps pappa (fast sexig enlig vittnesmål). Många gav stora ögon och tappade hakan till golvet, imponerade av min hängivelse till min utklädnad. - Vadå? sa jag och ryckte nonchalant på axlarna. - Allt eller inget, 120% eller soffpotatis liksom, se och lär (och några andra valfria, självgoda klichéer.

The ring brought to Predikanton, unnatural long life. For 10 hours it poisoned his mind. Darkness crept back into the forrests of the world. Rumour grew of a shadow in the east, whispers of a nameless fear. And the ring of power percieved, it's time had now come...

Det här är ju en intressant historia och sådär. Men det tragiska är att jag faktiskt inte kan lova att det inte händer igen...

For the time will soon come, when Predikanton will shape the fortunes of all.

Källa: http://www.videoklipp.se/videos/Noje/lord_of_the_rings_the_fellowship_of_the_ring_intro

Jag har hål i örat (igen)!

Fortsättning följer...

Dagens Låt: Pauline - Loving You ---->

Sjukdom i Filmmetaforer

I söndags kom min E hem från sin påskferie i New York. Detta gjorde hon med ett amerikanskt snörvel i bagaget. Utan att gå in på några snuskiga detaljer (dem får ni läsa i den avslöjande självbiografiska boken jag jobbar på) så blev jag naturligtvis smittad. Detta i sin tur resulterade i den värsta förkylningen mina vita blodkroppar någonsin skådat (de står i skrivande stund och hytter med näven i luften och förbannar mitt namn i högan sky). Jag är helt enkelt pruttsjuk och mår hemskt dåligt. Så dåligt faktiskt att enda sättet att beskriva det på är med dåliga filmmetaforer. Jag mår så dåligt att:

• Varje insnorning genom näsan följs av ett stön som låter som ett Chewbacca-vrål.
• Slutscenen i Braveheart där William Wallace torteras till döds med en skära i magen framstår som SVT:s julafton med Kalle Anka.
• Den enda korrekta jämförelsen är att jag mår som Robocop i inledningscenen i filmen där han skjuts sönder och samman av ett tiotal illa spelade skurkar. Som den scenen fast på Rohypnol och Koskenkorva.
• Det skulle varit en fröjd att vara en av de 8 ondskefulla burmeser som får huvudet bokstavligen avskjutet i den senaste Rambofilmen.
• Passion of the Christ framstår som en gullig familjekomedi med Eddie Murphy.

Sitt nu inte där skakandes på huvudet som Baloo och tänk "störtlöjligt". Men framförallt, kom inte med någon naiv skambeklädd optimism av svensk modell och säg att "det finns ju de som har det värre". Så fan heller, det är mer synd om mig. Om jag bara kunde sluta kisa med ögonen skulle jag äga barnen i Darfur i en hundögonstävling närsomhelst.

Sofo Outlet Continues

Hej! Ledsen att jag stör. Ville bara informera om att utförsäljningen på Österlånggatan 45 i Gamla Stan fortsätter tills på söndag! Kom och hälsa på så bjuder jag på baklava och ringdans! Dessutom finns det billiga kläder också...

Detta var ett meddelande från

Predikanton - Som att jogga skitfort.

Willkommen auf Gamla Stan

Kom och köp! Billigt! Billigt! Röda äpple, halva pris! Encore, Grandpa, Vision, King Lily mfl säljer ut sig billigt från 50% och uppåt! Den dyraste Encore-artikeln i huset går loss på ringa 300 krutonger och den säljs av ingen mindre än din favoritfilur: Fjanton!

Detta var ett meddelande från

Predikanton - Säljer kläder som om det vore Ericsson-aktier

Val Kilmer

Det har kommit till min kännedom att det cirkulerar rykten om min person på stadens gator. Från Slussens mörka vrår till maktens korridorer tisslas och tasslas det från sol upp till sol ner. Jag vill bara passa på att dementera dessa rykten omedelkvickt, innan det är för sent. Det du har hört eller kanske kommer att höra är inte sant: Jag ser inte ut som Val Kilmer!

Gamla homoerotiska minnen till folket

Misstag?

Jag måste bara dubbelkolla det här med någon för jag börjar misstänka att jag förlorat förståndet. Jag gick till banken igår, delvis för att testa hur det är att vara pensionär, delvis för att helt enkelt låtsas att jag har pengar där. När jag kom dit blev jag minst sagt ställd. Det här kan ju inte stämma...eller?

Hustlin'

Lyssna på Rick Ross - Hustlin' här till höger. Titta sedan på klippet här under. Jag säger inget mer, utan understryker endast hur kul det är med mitt sedvanliga: HA!

Detta var ett meddelande från

Predikanton - Vältalig som en mattebok.

Stereotypsärr...liksom...asså

Som människor, vilket de flesta av oss är (alla förutom Leif Silbersky), så ägnar vi oss varje dag åt att placera andra människor i fack. Det är helt enkelt enklare för hjärnan på det viset. Tack vare detta beteende så uppstår stereotyper. Vissa är vanligare än andra.

De flesta är vana vid att stöta på till exempel brats, invandrare och söderbönor. Alla har väl vid det här laget också sett några Pokémonkillar och deras kvinnliga motsvarighet Idomintjejen. Men det finns även lite mer obskyra typer. Som till exempel gratängkärringar, brommamorsor, hängbröstvänster, silverrävar och konferensknullare.

Poängen med den här utläggningen är att jag under den gångna veckan stött på två nya karaktärer att lägga till samlingen. De är en lång väg från att vara breda stereotyper men jag misstänker att de är på stark uppgång. De två tävlande är: pensionärspimpen och spionen. Jag dokumenterade dem i spritt levande språng vid Tekniska Högskolan respektive Slussen. Det slår mig för övrigt i skrivande stund att jag faktiskt har börjat smygfotografera ovetande främlingar. Kan inte riktigt sätta fingret på hur den insikten känns. Lite som att upptäcka onani. Spännande och lite skamset på samma gång. Hur som helst, här har du dem:

Pensionärspimpen. Lever större delen av sitt liv i ensamhet. Rör sig sakta och vaggandes och syns ytterst sällan efter mörkrets fall. Identifieras lätt tack vare sin löjliga tantpäls.

Spionen. Mycket folkskygg, påträffas endast i närhet till mörka vrår. Rör sig snabbt och disciplinerat så att man ska tro att han har ett ärende som är viktigt för rikets säkerhet. I själva verket går han endast i cirklar och har på sin höjd en förpackning med Finn Crisp i väskan, oftast saknar den dock helt innehåll.

Förresten, passa på att spana in musiktipsen här till höger. Det är inte ett önskemål, det är din plikt!

Dagens Ord

fancy pants [fäänsy pänts'] från eng. ung. betydelse finbyxor. Kan även användas vid beskrivande av en person som är fin i kanten eller sitter på en hög häst e.g "- Hey Mr Fancy Pants" (med ironi).

(M)ordvits

Jag var på en jättemysig kambodjansk krog igår och dinerade i gott sällskap. Till förrätt åt jag ett gäng saftiga friterade tigerräkor. Varmrätten blev en fräsch kycklingwok. Sen kom kyparen fram och frågade om vi var mätta och belåtna eller om vi ville ha något khmer...

HA! Fattaru? Khmer? Röda Khmererna i Kambodja? Roligt!

Vill du ha mer olämplig nationsrelaterad humor så titta in här igen nån annan gång. Eller låt bli. Valet är ditt.

Stackars Anders, 55, VD

Igår pratade de om könskvotering på Gomorron Sverige i SVT. Vilket för övrigt inte verkar vara en så himla dum idé trots allt. Eller så är det det? Jag är trots allt så pass ambivalent att valet mellan höger eller vänster strumpa först på morgonen är världsomvälvande. Så lita inte på mitt omdöme, jag är in the business of reflektion, inte tyckande. Anywho...

Dagens Affärer eller någon dylik tidning med exakt samma namn fast annorlunda hade gjort en undersökning baserad på 300 börsnoterade svenska företag. Undersökningen visade att endast 4 av företagens VD:s var kvinnor. Men det som var än mer förbluffande var att 22 av dem hette Anders och var över 55 år gamla. Stereotypen "Anders, 55, VD" användes sedan med högst negativ mansgrisbetoning i resten av programmet.

Min första reaktion var ungefär: Störtskön statistik! Jag undrar om de alla känner varandra och har Andersträffar med jämna mellanrum där de dricker cognac och nyper servitriser i stjärten med sina ringbeprydda, nymanikyrerade chefsfingrar och skrattar för högt tillsammans (inte för att de har roligt utan för att andra ska höra hur stora segelbåtar dem har).

Men sen slog det mig: Stackars Anders, 55, VD. Tänk om han sitter och tittar på samma sak som jag. Anders kanske är världens gulligaste kille. En sån där härlig karl som är snäll mot alla på jobbet och försöker in i det yttersta att aldrig köra över någon. En sån där nästangubbe med rosiga kinder som hämtar barnbarnen på dagis så fort han får chansen, tar med sig blommor hem till frugan efter jobbet och går på promenad med stavar med henne på söndagar trots att han tycker att stavarna är lite töntiga. Så tvingas han sitta och titta på den där smutskastningen av sin förmodade karaktär medan han försöker njuta av sin morgonfika. Han måste ju ha blivit både gråtfärdig, förfärad och fullständigt förargad den stackars karln.

Stackars Anders, 55, VD och skäms SVT. Skäms!

Fis i Repris

Medan du väntar på nya rafflande rapporter från Predikantons förtrollade värld så får du passa på att läsa den här gamla sugkolan. Det är ett av mina första alster som till och med jag tycker är roligt. Det skildrar en dag i butiken på Levi's Store en kall vinterdag i Januari...


Min Arbetsdag. Tisdag, 23:e Januari, 2007.

(OBS! Eventuella tidsluckor kan antas ha spenderats med suckande, stampande med fötterna eller trånande blickar ut genom fönstret.)

9.48 - Anländer. Känner överväldigande trötthet bara av att kliva genom dörren.

10.00 - Dörrarna öppnas. Kunderna stormar in så kraftfullt att en stackars tant blir gängöversprungen...i min fantasi. I själva verket gapar ingången lika tom som Linda Rosings ordförråd.

10.17 - Gäspar och gnuggar ögonen. Låtsas att en kund kommer in och spexar lite. Chefen ler snällt som för att säga "Tack för försöket i alla fall".

11.00 - Ännu inte en kund. Druckit en flaska vatten. Lunch om två timmar.

12.05 - Chefen går på lunch. Byter musik till något som inte är Backyard Babies.

12.22 - Funderar på att peta näsan. Hindrar mig i sista stund.

12.30 - Första kunden. Säger "Hej". Inget svar.

12.45 - Funderar på att sätta på MSN Messenger på kassadatorn, trots att jag inte får. Jag är kluven. Det hela resulterar i en nervpirrande 10 minuter lång stirrningstävling mot datorskärmen.

12.55 - Datorskärmen vinner.

14.00 - En potentiell kund dyker upp. Han vet redan vad han ska ha. Försöker sälja till honom ändå, i brist på andra göromål. Han hånskrattar åt mig.

15.19 - Pillar med ett gem. Höjer det i luften. Släpper det på magneten. Upprepar.

15.24 - Fortfarande sysselsatt av mitt gem. Kan släppa det från hög höjd nu. Repetitionen och det belönande klicket när gemet landar i magneten ger en känsla av att något nyttigt utförs. Upprepar tills jag missar magneten. Chefen surblänger.

16.01 - Funderar på om jag kanske...glömmer bort vad jag tänkte på.

17.10 - Reflekterar över hur lång tid det skulle ta för en ambulans att komma om jag hoppade med huvudet före ned från kassadisken. Kommer fram till att cirka fem minuter verkar rimligt. Bestämmer mig för att inte motbevisa min tes.

17.35 - Lägger upp ett par byxor. Syr fel med flit. Gör om allt från början.

18.20 - Gör fel i kassan. Blir arg på mig själv. Chefen tror att jag blir arg på henne. Hon blir arg på mig.

18.47 - Skriker högt av uttråkning. Chefen hjälper till i falsett. Håller mig lugn i två minuter. Testar ett annat skrik. Chefen skrattar.

19.00 - Stängning. Uttråkningspaniken lägger sig. Konstaterar att den här dagen var seg. Men det är ju en dag imorgon också.

Dagens Låt: Det Är Kärlek - Alkoholproblem

Ett meddelande

Hej läsare och icke läsare (ifall du råkar läsa det här i alla fall). Jag har just haft en 7 dagar lång tentavecka, det är därför jag inte har varit närvarande, för det ber jag å det vänaste om ursäkt. Dessutom så har jag tappat rösten så jag kan inte skriva nu heller...