In the land of Mordor, in the fires of Mount Doom. The dark lord Sauron forged in secret a master ring.
När jag var yngre, exakt hur ung kommer jag faktiskt inte ihåg, så piercade jag mitt vänsteröra. Jag tror att det var i 3e eller 4e klass men jag kan ha fel, mina barndomsminnen är alltid så suddiga, det är som om min hjärnas minnescentrum är ett VHS-band och någon har spolat över stora delar av bandet. Hursomhelst. Jag bestämde mig någonstans i denna ålder för att det var dags för mig att pierca örat. Med förebilder som East Seventeen och NKOTB (New Kids On The Block) är det inte konstigt att min bild av vad som var hett var något förvriden. Efter en hel del tjat uppåt i den familjära hierarkin så tilläts jag genomföra illdådet (tack mamma, ty detta lockar ofta till skratt bland varelser av det motsatta könet).
The ring passed to Predikanton, who had this one chance to destroy evil forever. But the hearts of men, are easily corrupted. And the ring of power has a will of its own.
Vips, så satt där en fjuttig liten guldring av George Michael-modell i mitt vänsteröra och jag kände mig större än någonsin. Cirka 3 månader senare var den uttagen, passé, blasé och tandfe. Jag skämdes, slängde ringen med tårarna i ögonen och försökte glömma.
It betrayed Predikanton, to his death. And some things that should not have been forgotten were lost. History became legend, legend became myth. And for 10 years, the ring passed out of all knowledge.
Tio år har passerat sen dess och som en blixt från klar himmel blev ringen i örat plötsligt aktuell igen. Inte för att jag har flyttat till Huddinge och fått ett brinnande begär att styla håret som i Pokémon, sätta upp byxorna med snoddar och sätta låtsasdiamanter i öronen. Utan helt enkelt för att jag för en vecka sedan skulle på min flickväns studentskiva utklädd till pirat.
Until, when chance came, it ensnared a new bearer.
Morgonen på dagen då hennes skiva skulle äga rum fick vi plötsligt idén att vi skulle återpierca mitt öra för att kunna sätta i ett (ursäkta språket) stort jävla zigenarörhänge. Sagt och gjort, Emelie eldade på en nål, tog sats och genomborrade mitt öra efter en alldeles för kort betänketid. Vips, så satt där en rejäl guldring av Boy George-modell i mitt vänsteröra och jag kände mig större än någonsin.
The ring came to the creature Predikanton. Who took it deep into the tunnels of Frans August festvåning. And there it consumed him.
Sedan kom skivan och jag var den mest övertygande piraten sen Pippis Långstrumps pappa (fast sexig enlig vittnesmål). Många gav stora ögon och tappade hakan till golvet, imponerade av min hängivelse till min utklädnad. - Vadå? sa jag och ryckte nonchalant på axlarna. - Allt eller inget, 120% eller soffpotatis liksom, se och lär (och några andra valfria, självgoda klichéer.
The ring brought to Predikanton, unnatural long life. For 10 hours it poisoned his mind. Darkness crept back into the forrests of the world. Rumour grew of a shadow in the east, whispers of a nameless fear. And the ring of power percieved, it's time had now come...
Det här är ju en intressant historia och sådär. Men det tragiska är att jag faktiskt inte kan lova att det inte händer igen...
For the time will soon come, when Predikanton will shape the fortunes of all.
Källa: http://www.videoklipp.se/videos/Noje/lord_of_the_rings_the_fellowship_of_the_ring_intro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar