Stackars Anders, 55, VD

Igår pratade de om könskvotering på Gomorron Sverige i SVT. Vilket för övrigt inte verkar vara en så himla dum idé trots allt. Eller så är det det? Jag är trots allt så pass ambivalent att valet mellan höger eller vänster strumpa först på morgonen är världsomvälvande. Så lita inte på mitt omdöme, jag är in the business of reflektion, inte tyckande. Anywho...

Dagens Affärer eller någon dylik tidning med exakt samma namn fast annorlunda hade gjort en undersökning baserad på 300 börsnoterade svenska företag. Undersökningen visade att endast 4 av företagens VD:s var kvinnor. Men det som var än mer förbluffande var att 22 av dem hette Anders och var över 55 år gamla. Stereotypen "Anders, 55, VD" användes sedan med högst negativ mansgrisbetoning i resten av programmet.

Min första reaktion var ungefär: Störtskön statistik! Jag undrar om de alla känner varandra och har Andersträffar med jämna mellanrum där de dricker cognac och nyper servitriser i stjärten med sina ringbeprydda, nymanikyrerade chefsfingrar och skrattar för högt tillsammans (inte för att de har roligt utan för att andra ska höra hur stora segelbåtar dem har).

Men sen slog det mig: Stackars Anders, 55, VD. Tänk om han sitter och tittar på samma sak som jag. Anders kanske är världens gulligaste kille. En sån där härlig karl som är snäll mot alla på jobbet och försöker in i det yttersta att aldrig köra över någon. En sån där nästangubbe med rosiga kinder som hämtar barnbarnen på dagis så fort han får chansen, tar med sig blommor hem till frugan efter jobbet och går på promenad med stavar med henne på söndagar trots att han tycker att stavarna är lite töntiga. Så tvingas han sitta och titta på den där smutskastningen av sin förmodade karaktär medan han försöker njuta av sin morgonfika. Han måste ju ha blivit både gråtfärdig, förfärad och fullständigt förargad den stackars karln.

Stackars Anders, 55, VD och skäms SVT. Skäms!