Willkommen auf Gamla Stan

Kom och köp! Billigt! Billigt! Röda äpple, halva pris! Encore, Grandpa, Vision, King Lily mfl säljer ut sig billigt från 50% och uppåt! Den dyraste Encore-artikeln i huset går loss på ringa 300 krutonger och den säljs av ingen mindre än din favoritfilur: Fjanton!

Detta var ett meddelande från

Predikanton - Säljer kläder som om det vore Ericsson-aktier

Val Kilmer

Det har kommit till min kännedom att det cirkulerar rykten om min person på stadens gator. Från Slussens mörka vrår till maktens korridorer tisslas och tasslas det från sol upp till sol ner. Jag vill bara passa på att dementera dessa rykten omedelkvickt, innan det är för sent. Det du har hört eller kanske kommer att höra är inte sant: Jag ser inte ut som Val Kilmer!

Gamla homoerotiska minnen till folket

Misstag?

Jag måste bara dubbelkolla det här med någon för jag börjar misstänka att jag förlorat förståndet. Jag gick till banken igår, delvis för att testa hur det är att vara pensionär, delvis för att helt enkelt låtsas att jag har pengar där. När jag kom dit blev jag minst sagt ställd. Det här kan ju inte stämma...eller?

Hustlin'

Lyssna på Rick Ross - Hustlin' här till höger. Titta sedan på klippet här under. Jag säger inget mer, utan understryker endast hur kul det är med mitt sedvanliga: HA!

Detta var ett meddelande från

Predikanton - Vältalig som en mattebok.

Stereotypsärr...liksom...asså

Som människor, vilket de flesta av oss är (alla förutom Leif Silbersky), så ägnar vi oss varje dag åt att placera andra människor i fack. Det är helt enkelt enklare för hjärnan på det viset. Tack vare detta beteende så uppstår stereotyper. Vissa är vanligare än andra.

De flesta är vana vid att stöta på till exempel brats, invandrare och söderbönor. Alla har väl vid det här laget också sett några Pokémonkillar och deras kvinnliga motsvarighet Idomintjejen. Men det finns även lite mer obskyra typer. Som till exempel gratängkärringar, brommamorsor, hängbröstvänster, silverrävar och konferensknullare.

Poängen med den här utläggningen är att jag under den gångna veckan stött på två nya karaktärer att lägga till samlingen. De är en lång väg från att vara breda stereotyper men jag misstänker att de är på stark uppgång. De två tävlande är: pensionärspimpen och spionen. Jag dokumenterade dem i spritt levande språng vid Tekniska Högskolan respektive Slussen. Det slår mig för övrigt i skrivande stund att jag faktiskt har börjat smygfotografera ovetande främlingar. Kan inte riktigt sätta fingret på hur den insikten känns. Lite som att upptäcka onani. Spännande och lite skamset på samma gång. Hur som helst, här har du dem:

Pensionärspimpen. Lever större delen av sitt liv i ensamhet. Rör sig sakta och vaggandes och syns ytterst sällan efter mörkrets fall. Identifieras lätt tack vare sin löjliga tantpäls.

Spionen. Mycket folkskygg, påträffas endast i närhet till mörka vrår. Rör sig snabbt och disciplinerat så att man ska tro att han har ett ärende som är viktigt för rikets säkerhet. I själva verket går han endast i cirklar och har på sin höjd en förpackning med Finn Crisp i väskan, oftast saknar den dock helt innehåll.

Förresten, passa på att spana in musiktipsen här till höger. Det är inte ett önskemål, det är din plikt!

Dagens Ord

fancy pants [fäänsy pänts'] från eng. ung. betydelse finbyxor. Kan även användas vid beskrivande av en person som är fin i kanten eller sitter på en hög häst e.g "- Hey Mr Fancy Pants" (med ironi).

(M)ordvits

Jag var på en jättemysig kambodjansk krog igår och dinerade i gott sällskap. Till förrätt åt jag ett gäng saftiga friterade tigerräkor. Varmrätten blev en fräsch kycklingwok. Sen kom kyparen fram och frågade om vi var mätta och belåtna eller om vi ville ha något khmer...

HA! Fattaru? Khmer? Röda Khmererna i Kambodja? Roligt!

Vill du ha mer olämplig nationsrelaterad humor så titta in här igen nån annan gång. Eller låt bli. Valet är ditt.

Stackars Anders, 55, VD

Igår pratade de om könskvotering på Gomorron Sverige i SVT. Vilket för övrigt inte verkar vara en så himla dum idé trots allt. Eller så är det det? Jag är trots allt så pass ambivalent att valet mellan höger eller vänster strumpa först på morgonen är världsomvälvande. Så lita inte på mitt omdöme, jag är in the business of reflektion, inte tyckande. Anywho...

Dagens Affärer eller någon dylik tidning med exakt samma namn fast annorlunda hade gjort en undersökning baserad på 300 börsnoterade svenska företag. Undersökningen visade att endast 4 av företagens VD:s var kvinnor. Men det som var än mer förbluffande var att 22 av dem hette Anders och var över 55 år gamla. Stereotypen "Anders, 55, VD" användes sedan med högst negativ mansgrisbetoning i resten av programmet.

Min första reaktion var ungefär: Störtskön statistik! Jag undrar om de alla känner varandra och har Andersträffar med jämna mellanrum där de dricker cognac och nyper servitriser i stjärten med sina ringbeprydda, nymanikyrerade chefsfingrar och skrattar för högt tillsammans (inte för att de har roligt utan för att andra ska höra hur stora segelbåtar dem har).

Men sen slog det mig: Stackars Anders, 55, VD. Tänk om han sitter och tittar på samma sak som jag. Anders kanske är världens gulligaste kille. En sån där härlig karl som är snäll mot alla på jobbet och försöker in i det yttersta att aldrig köra över någon. En sån där nästangubbe med rosiga kinder som hämtar barnbarnen på dagis så fort han får chansen, tar med sig blommor hem till frugan efter jobbet och går på promenad med stavar med henne på söndagar trots att han tycker att stavarna är lite töntiga. Så tvingas han sitta och titta på den där smutskastningen av sin förmodade karaktär medan han försöker njuta av sin morgonfika. Han måste ju ha blivit både gråtfärdig, förfärad och fullständigt förargad den stackars karln.

Stackars Anders, 55, VD och skäms SVT. Skäms!

Fis i Repris

Medan du väntar på nya rafflande rapporter från Predikantons förtrollade värld så får du passa på att läsa den här gamla sugkolan. Det är ett av mina första alster som till och med jag tycker är roligt. Det skildrar en dag i butiken på Levi's Store en kall vinterdag i Januari...


Min Arbetsdag. Tisdag, 23:e Januari, 2007.

(OBS! Eventuella tidsluckor kan antas ha spenderats med suckande, stampande med fötterna eller trånande blickar ut genom fönstret.)

9.48 - Anländer. Känner överväldigande trötthet bara av att kliva genom dörren.

10.00 - Dörrarna öppnas. Kunderna stormar in så kraftfullt att en stackars tant blir gängöversprungen...i min fantasi. I själva verket gapar ingången lika tom som Linda Rosings ordförråd.

10.17 - Gäspar och gnuggar ögonen. Låtsas att en kund kommer in och spexar lite. Chefen ler snällt som för att säga "Tack för försöket i alla fall".

11.00 - Ännu inte en kund. Druckit en flaska vatten. Lunch om två timmar.

12.05 - Chefen går på lunch. Byter musik till något som inte är Backyard Babies.

12.22 - Funderar på att peta näsan. Hindrar mig i sista stund.

12.30 - Första kunden. Säger "Hej". Inget svar.

12.45 - Funderar på att sätta på MSN Messenger på kassadatorn, trots att jag inte får. Jag är kluven. Det hela resulterar i en nervpirrande 10 minuter lång stirrningstävling mot datorskärmen.

12.55 - Datorskärmen vinner.

14.00 - En potentiell kund dyker upp. Han vet redan vad han ska ha. Försöker sälja till honom ändå, i brist på andra göromål. Han hånskrattar åt mig.

15.19 - Pillar med ett gem. Höjer det i luften. Släpper det på magneten. Upprepar.

15.24 - Fortfarande sysselsatt av mitt gem. Kan släppa det från hög höjd nu. Repetitionen och det belönande klicket när gemet landar i magneten ger en känsla av att något nyttigt utförs. Upprepar tills jag missar magneten. Chefen surblänger.

16.01 - Funderar på om jag kanske...glömmer bort vad jag tänkte på.

17.10 - Reflekterar över hur lång tid det skulle ta för en ambulans att komma om jag hoppade med huvudet före ned från kassadisken. Kommer fram till att cirka fem minuter verkar rimligt. Bestämmer mig för att inte motbevisa min tes.

17.35 - Lägger upp ett par byxor. Syr fel med flit. Gör om allt från början.

18.20 - Gör fel i kassan. Blir arg på mig själv. Chefen tror att jag blir arg på henne. Hon blir arg på mig.

18.47 - Skriker högt av uttråkning. Chefen hjälper till i falsett. Håller mig lugn i två minuter. Testar ett annat skrik. Chefen skrattar.

19.00 - Stängning. Uttråkningspaniken lägger sig. Konstaterar att den här dagen var seg. Men det är ju en dag imorgon också.

Dagens Låt: Det Är Kärlek - Alkoholproblem

Ett meddelande

Hej läsare och icke läsare (ifall du råkar läsa det här i alla fall). Jag har just haft en 7 dagar lång tentavecka, det är därför jag inte har varit närvarande, för det ber jag å det vänaste om ursäkt. Dessutom så har jag tappat rösten så jag kan inte skriva nu heller...

Chraaa!

Trevlig helg everybody! Håll i hatten eller låt bli, bara ni idkar fred! Vi ses på Hoffmaestro & Chraa på Debaser Medis om 32 min!

Jag kommer stå där och digga med tänderna ihopklistrade som Kanye West
och sen ränna runt på stan som Timbuktu i min bästa discoväst!

Det handlar inte om att vinna...

...det handlar om att vara bäst!

Tävlingen om vem som kunde komma på den bästa varianton på mitt namn var lika tät som Ingvar Kamprad! Jag var till och med tvungen titta på målfotot. Inte ens då gick det att urskilja vem som är den absoluta mästaren i Antonböjning. Därför har vi fått inte en vinnare utan två. Kom nu inte och klaga på att båda är medlemmar av min högt ärade familj, juryn (bestående av jag, mig och just det mig) är enig och det finns inget du kan göra! Så sluta gnäll, du är bara sur för att det enda du kunde kläcka var Fjanton...fnys! Det har jag hört enda sen dagis (det är nog därför jag är som jag är förresten).

Anywho...(trumvirvel och farfar)...vinnarna är: Emelie och Andreas Johansson (min söta syster och min slaktande svåger) med sina eminenta bidrag: Autobahnton respektive Uzbekistanton! Grattis och tack!

Jag måste dessvärre informera er om att förstapriset har ändrats. Jag kan inte längre erbjuda en taxiresa till bilprovningen i Sundsvall och en maracas på grund av att mina sponsorer drog sig ur i sista sekund. Förstapriset blir istället en burk Gravendalcider (päron), ett utgånget SL-månadskort (9 Jan - 10 Feb) och en livsförbrukning av Kavli Remouladsås. (Eventuell vinstskatt betalas som vanligt av vinnaren och reklamationer och/eller klagomål lämnas i närmsta toalettstol så lovar jag att titta på det så snabbt jag bara kan.)

Klicka på Remouladsåsen för att komma till min slaktsvågers lysande matblogg

Råttatouille II

Råttor. Fascinerande djur hävdar vissa. En jävla plåga menar andra (närmare bestämt jag). I Nationalencyklopedin beskrivs dem som följer:

råttor (medellågty. rotte, ett ord av oklart ursprung), sammanfattande namn på många större arter i gnagarfamiljen råttdjur, framför allt släktet Ra´ttus, som omfattar bl.a. brun- och svartråtta samt tecknade talande råttor på bio. Detta släkte har fjällig svans, till skillnad från människor. Råttor hör till de gnagare som man bara vill stampa ihjäl så fort man ser dem, fast de är lite för äckliga för att stampas på. Av människan betraktas som de värsta skadedjuren. För att de är så jävla äckliga.

Det står exakt så! Ordagrant! Jag lovar! Om du inte tror mig kan du väl kolla själv.

Nu när definitionen är ur vägen är det dags att komma till saken. Den återkommande läsaren (jag tror det finns minst 3) är medveten om att vi i Nacka Kollektiv har ett råttproblem sedan tidigare. Sedan jag skrev om det sist så har vi vidtagit vissa åtgärder för att bli av med dem. Vi har tätat en massa hål och köpt fillifjorton råttfällor som funkat endast väldigt sällan. Vi har även fått besök av riktiga råttexperter. De kom hit och släppte ut 20 råttor istället för att fånga de vi redan har! Det lät ungefär så här:

- Vad F*=?#%)"#()#"%)" håller ni på med? Ni ska ju fånga råttor inte släppa ut dem?!?

- Jahaaa...Det är vi som är Cimex, vi släpper ut råttor, ni ska ringa ANTICimex. Ett enkelt misstag. Tack och lycka till!

Det hjälpte kort och gott inte så mycket. Men vi har på egen hand lyckats driva bort råttorna från huset. Trodde vi fram tills häromdan...

Det var sent en måndagsafton. Mörkret hade lagt sig sedan flera timmar tillbaka och ett lätt regn föll utanför. Jag gick ner för trappan till tvättstugan för att sätta igång tvättmaskinen innan jag gick och lade mig. Jag var som sagt under intrycket att våra råttproblem var över när jag kom till slutet av trappan. Ack så fel jag hade! När jag öppnade dörren till tvättstugen hoppade jag till i ren skräck och tappade all min tvätt. Där stod han igen, den 180cm långa husråttan. Han stod precis som när jag såg honom några månader tidigare på bakbenen, kusligt likt en människa. Han var iklädd mitt köksförkläde och ett hårnät. Han hade sin vana trogen en gul Blend tänd i mungipan och var i full färd med att fylla tvättmaskinen när jag öppnade munnen...

- Va' faan gör du här? Försvinn ditt äckla kräk. Jag trodde du fattade vinken sist! Va f...tvättar du?

Råttan hoppade till och frös och tvättkorgen föll till golvet. Hans avlånga, behårade huvud sjönk ner mellan de sluttande axlarna och han höll om sig själv med sina korta oproportionella armar. Han började hulka tyst och jag började ana ett ljud som lät som snyftningar. Sen vände han sig om. När han öppnade munnen för att tala märkte jag att hans ögon var fyllda av tårar.

- Asså...fy faan för dig! Jag försöker bar...fy faan för dig!

Han röst brast när tårarna började falla nerför hans håriga kinder. Jag kände plötsligt en oerhörd skam och sträckte ut armen för att trösta honom. Men samma sekund som jag nuddade honom ryckte han till och slängde sig ner på golvet. Han började kravla in under tvättmaskinen för att krypa tillbaka där han kom ifrån. Det var bland det bökigaste jag har sett, du kan själv tänka dig en råtta i människostorlek som försöker få plats under en tvättmaskin. Men på något sätt lyckades han trots att han grät hejdlöst och efter en stund försvann gråten och allt jag hörde var tysta snyftningar någonstans långt nedifrån.

- JAG HATAR DIG! var det sista jag hörde honom skrika innan jag gick upp för trappan med sällskap av mitt dåliga samvete. Jag hoppas jag stöter på honom igen någon gång så jag kan säga förlåt...

Om du inte har fattat någonting av det här, läs om mitt första spännande möte med människoråttan här: http://predikanton.blogspot.com/2007/10/rttatouille.html

Till dom som aldrig sviker...

(HA!)

Mina vänner ställer upp

Mina vänner ställ er upp...(äh ni kan texten)

Lycka till i Linkan Åke!

Tack för i lördags! Ni är mitt livs kärlek! (Förlåt E, Jag älskar dig också!)

Nyårsnöje

Som vissa redan vet (eftersom ni var här) så hade vi nyårskalasfest-hejdundrandesuperfirande i Nacka Kollektiv i år. Eftersom vi är så handlingskraftiga (läs: lata) så kom vi på att istället för att ha en toastmaster till middagen så vore det enklare och roligare att använda sig av små filmer istället. Vi klädde således in en stor TV-apparat i en grön särk och svart jazzhatt och döpte den Sonny. Sedan gjorde vi fyra kortfilmer, en som presenterade året 2007 och tre som presenterade maten. Självklart är de utomordentligt fåniga och relativt slarvigt gjorda men de har trots allt ett visst underhållningsvärde. Det tycker jag i alla fall och jag har ju ingen j*vla aning om vad jag pratar om, så det borde ju stämma...Avgör själv istället för att tjata hela tiden!

Introfilmen

Förrättsfilmen

Varmrättsfilmen

Efterrättsfilmen

Som världens bästa Cornelis Vreeswijk sade: "Gott nytt år! Och är det inte gott så är det ju nytt i alla fall"

Dagens väder...

...presenteras i samarbete med:

Landminor...

Adolf Hitler...

Stureplansprofilerna...

...och Djävulen.

...anton

Gillar du Predikanton? Här kommer några fler förslag på saker du kanske gillar...

Arroganton

Antioxidanton

Löjtnanton

Varianton

Elefanton

Trekanton

Transparanton

Relevanton

Toleranton

Pedanton

Trafikanton

Deodoranton

Ockupanton

Fabrikanton

Simulanton

Observanton

Adjutanton

Sergeanton

Intressanton

Eleganton

Relevanton

och mina personliga favoriter:

El-Giganton

&

Mat-Tanton

Fick jag med alla varianter? Kanske inte...

Jag utlyser härmed en tävling! Den som kommer på den bästa varianten av mitt namn vinner en taxiresa till bilprovningen i Sundsvall och en maracas!

Moget!

Häromdagen satt jag min vana trogen på pendeltåget på väg till skolan. Jag var precis i färd med att stoppa in hörlurarna till min trogne vän iPod i öronen när jag plötsligt stannade upp en stund och såg mig omkring. Bredvid och mitt emot mig satt två tjejer av den fiinare modellen. Jag bestämde mig för att stoppa in hörlurarna men inte sätta på någon musik i förhoppningen att få höra något saftigt skvaller. Lite gammal hederlig tjuvlyssning kort och gott.

Tjejen mitt emot mig hade för mycket smink och en kroppshydda som avslöjade att hon gått på en GI-diet för mycket. Hon hade en dyr handväska och en fjälljacka med påsydda märken som sade "St Moritz", vilket i sig avslöjade att hon uppenbarligen var för häftig för den exakt likvärdiga Canada Goose-jackan. Hon hade pannan i djupa veck och ögonbrynen i vädret, dessutom satt hon på en hög häst vilket i sammanhanget föreföll mycket underligt. Tjejen bredvid var av en liknande modell men uppenbart av lägre rang.

De två töserna satt djupt försjunkna i en diskussion om sina nuvarande killproblem. Tjejen mitt emot (vi kallar henne St Moritz) berättade om sin pojkvän som nyligen hade förklarat för henne att hon var allt han hade och att han inte kunde klara sig utan henne. Jag smålog för mig själv och tänkte att det var väl fint sagt. Men St Moritz förklarade i klarspråk att han inte visste vad han ville och hon kände sig tvungen att göra slut. - Ursäkta va?! tänkte jag och spände öronen ytterligare. Tjejen bredvid mig nickade medhållande och berättade att hennes kille var likadan och förklarade att hon inte fattade varför killar måste vara så konstiga. - Right back at you, tänkte jag och fnös så högt att båda tjejerna tittade på mig förundrat. Sen såg de att jag hade hörlurar på mig och vände bort blicken. När de återigen fokuserade på varandra kläckte St Moritz ur sig kommentaren:

- Asså...killar är så jävla omogna när det kommer till förhållanden. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara!

Nu får det fan vara nog tänkte jag och ställde mig upp och skrek:

- Omogen kan du va' själv!

Sen ryckte jag henne i håret, lipade åt henne och gick av tåget med armarna i kors...

Avslutningsvis har jag en hälsning till kvinnan jag stod bredvid på busshållplatsen igår morse:

- Nästa gång jag ser dig använda två händer för att prata i mobilen med hands-free så tar jag mobilen från dig! Idiot!

Konsten Att Göra Ingenting Alls

Äntligen lördag! Efter en veckas slit och släp och slarv och snusk så kan man till slut sparka av sig skorna, lägga upp fötterna på en gammal tallrik på bordet, knäcka en kall starköl och luta sig tillbaka!

Det krävs mycket för att jag ska koppla av och inte göra någonting alls men en dag som denna är det svårt att låta bli. Man kan sätta på The Cat Empire - Nothing (snett ner till höger) och göra alla de där sakerna som man inte hinner göra i vanliga fall:

• Man kan gå runt naken i huset och öva på att gå som den första Musse Pigg gjorde på 30-talet.


• Istället för torka sig efter duschen kan man springa sjukt fort en stund tills vattnet rinner av.


• Istället för att rosta mackorna på morgonen kan man tända en eld och rosta dem över elden. Så kan du göra miljön en tjänst också och elda med gårdagens sopor.


• Istället för att klä på dig kan du måla på kläder med en spritpenna. Det tar en stund jag lovar!


• Man kan klara Super Mario Bros på Nintendo 8-bitars några gånger...


• Man kan leka nudda golv! (GOLVET ÄR LAVA!)
  
• Man kan ladda ner massa underbar musik. Till exempel Lupe Fiasco's nya album The Cool. För du vet väl att varje gång du laddar ner musik "olagligt" så får den där nya söta Hallåan på TV4 en finne i pannan!

(Längst ner till vänster)

Nu ska jag gå på musikal och sedan klä ut mig till Britney Spears. Sen gör jag som Britney och kommer tillbaka, med lite mindre hår och mycket mer galenskap! På återseende...