Moget!

Häromdagen satt jag min vana trogen på pendeltåget på väg till skolan. Jag var precis i färd med att stoppa in hörlurarna till min trogne vän iPod i öronen när jag plötsligt stannade upp en stund och såg mig omkring. Bredvid och mitt emot mig satt två tjejer av den fiinare modellen. Jag bestämde mig för att stoppa in hörlurarna men inte sätta på någon musik i förhoppningen att få höra något saftigt skvaller. Lite gammal hederlig tjuvlyssning kort och gott.

Tjejen mitt emot mig hade för mycket smink och en kroppshydda som avslöjade att hon gått på en GI-diet för mycket. Hon hade en dyr handväska och en fjälljacka med påsydda märken som sade "St Moritz", vilket i sig avslöjade att hon uppenbarligen var för häftig för den exakt likvärdiga Canada Goose-jackan. Hon hade pannan i djupa veck och ögonbrynen i vädret, dessutom satt hon på en hög häst vilket i sammanhanget föreföll mycket underligt. Tjejen bredvid var av en liknande modell men uppenbart av lägre rang.

De två töserna satt djupt försjunkna i en diskussion om sina nuvarande killproblem. Tjejen mitt emot (vi kallar henne St Moritz) berättade om sin pojkvän som nyligen hade förklarat för henne att hon var allt han hade och att han inte kunde klara sig utan henne. Jag smålog för mig själv och tänkte att det var väl fint sagt. Men St Moritz förklarade i klarspråk att han inte visste vad han ville och hon kände sig tvungen att göra slut. - Ursäkta va?! tänkte jag och spände öronen ytterligare. Tjejen bredvid mig nickade medhållande och berättade att hennes kille var likadan och förklarade att hon inte fattade varför killar måste vara så konstiga. - Right back at you, tänkte jag och fnös så högt att båda tjejerna tittade på mig förundrat. Sen såg de att jag hade hörlurar på mig och vände bort blicken. När de återigen fokuserade på varandra kläckte St Moritz ur sig kommentaren:

- Asså...killar är så jävla omogna när det kommer till förhållanden. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara!

Nu får det fan vara nog tänkte jag och ställde mig upp och skrek:

- Omogen kan du va' själv!

Sen ryckte jag henne i håret, lipade åt henne och gick av tåget med armarna i kors...

Avslutningsvis har jag en hälsning till kvinnan jag stod bredvid på busshållplatsen igår morse:

- Nästa gång jag ser dig använda två händer för att prata i mobilen med hands-free så tar jag mobilen från dig! Idiot!