Detta är en sann historia. Endast namnen har ändrats.
Som den trogne läsaren redan vet så har jag en "arbetskamrat" som är frireligiös. Han är mer exakt en medlem i Södermalmskyrkan. Där är du medlem om du tog E4:an norrut till Livets Ord och sedan svängde av vänster till Galenköping. Personen i fråga, vi kallar honom Jesus, lider av storhetsvansinne och refererar till Gud som en kontakt (som i "Man har ju kontakter"). Detta är en berättelse om Jesus.
Berättelsen börjar sent en lördag kväll när en av mina kvinnliga kollegor, vi kallar henne Tess, är ute och svänger sina lurviga i en kylig Stockholmsnatt. Hon har fått i sig gott om förfriskningar och kommer hem väldigt sent, trots att hon ska upp och jobba dagen efter. När hon vaknar nästa morgon känns det som om en brunstig bergsbock har sparkat henne i huvudet. Inte nog med detta, hon har även rejäl tinnitus i höger öra från gårdagens höga volymnivå.
Hon stapplar in på jobbet med svajande steg och dåligt humör. Efter att ha tagit av sig ytterkläderna går hon ut i butiken och börjar berätta för sina kollegor om sin vilda utekväll. Till slut börjar hon berätta om sin sprängande huvudvärk och tinnitusen som vägrar släppa.
Vid det här laget har Jesus anslutit sig till sällskapet och lyssnar tålmodigt som bara en lärjunge kan. När Tess är färdig med sin historia vänder hon sig mot Jesus och frågar så sarkastiskt hon bara kan: "Jesus, du som har kontakter, kan inte du bota min tinnitus, snälla!"
Eftersom frireligiösa är simpla kreatur som inte är kapabla att uppfatta varken sarkasm eller ironi så svarar Jesus glatt: "Jamen Herre Jistanes, självklart, följ med mig in på kontoret bara".
Tess blir så överumplad av svaret att hon inte vet bättre än att bara göra som han säger. Vid det här laget är huvudvärken så intensiv att hon är beredd att prova vad som helst.
När de kommer in på kontoret sätter Jesus ner Tess i en stol och sätter sig själv på knä framför henne. Först ber han en stilla bön och uppmanar Tess att blunda och andas lugnt. Tess lyder motvilligt. Så fort Tess har slutit sina trötta ögon så för Jesus in sitt vänstra pekfinger djupt i Tess högra öra. Den högra handen höjer han mot skyarna (kontorstaket) och börjar högt och lidelsefullt tala i tungor. Tess öppnar förskräckt ögonen och tänker att han måste ju skämta. Men hon reser sig inte upp, hon skriker inte, hon ber honom inte ens att sluta. Hon tycker att det här spektaklet är ju helt enkelt för bra för att missa.
Efter två intensiva minuter upphör Jesus med sitt frantiska babbel och ber ännu en stilla bön. Därefter frågar han Tess om han har botat henne. Ett förvånat "Njaae" och en kvävd fnissning är vad han får till svar. "Jo, ibland det kan ta ett tag innan Han hinner verka så vi får väl vänta lite" svarar han snabbt.
Timmarna på jobbet går och konstigt nog händer ingenting. Tess tinnitus är lika intensiv som innan "seansen". Äntligen lider dagen mot sitt slut och Tess kan gå hem. Hon hinner knappt komma innanför sin ytterdörr innan telefonen ringer. När hon svarar så är Jesus på andra sidan luren, käck, glad och upprymd som vanligt. Hon förstår direkt varför han ringt.
"Har du blivit botad än?" frågar han hoppfullt. "Nej, Jesus jag är ledsen, ingenting än så länge" svarar hon med en suck. Hon får snabbt svar på tal "Nähä...men vet du vad Tess, det kommer aldrig fungera om du inte tror. Du måste tro. Du måste tro!" Efter detta övertygande uttalande lovar Jesus att han ska be för Tess innan han går och lägger sig och lägger sedan på luren.
"Du måste tro!?" tänker Tess irriterat. "Du måste tro!?! Nej, Jesus du måste tamejfan skämta!"
Personen på bilden har inget med berättelsen att göra.
Dagens Låt: R.E.M - Losing My Religion