Pajas

Det är spännande tider i Forsmark. I dagens DN kan du hitta en artikel om att kärnkraftverket vid Forsmark bombhotats via brev. Hemskt. Verkligen. Men det är inte det som är det värsta i den här historien.

- Tidigare har polisen inte tolkat hoten som lika allvarliga som den här gången och har därför inte haft ett lika stort pådrag, säger Ranald MacDonald vid Statens kärnkraftinspektion, SKI.

Inte nog med att man upptäckt att de anställda på Forsmarks reaktorer är onyktra på jobbet. Nu visar det sig även att Statens kärnkraftsinspektion styrs av en jävla clown. Skandal.

Följdfrågor: Vad har de för dresscode på jobbet på SKI? När slutade Ranald MacDonald att jobba för McDonalds? Om man trycker på kontrollknapparna till reaktorerna, får man reaktorvatten sprutat i ansiktet då? Och sist min inte minst: Anordnar SKI barnkalas nu?


Dagens Låt: The Shins - Phantom Limb

Fetto!

Här är mitt senaste bidrag till samhället. Det har det ädla ändamålet att förbättra den svenska folkhälsan. Jag har uttryckt mig med hjälp av ett enkelt A4 i rulltrappan på Östermalms Torgs tunnelbanestation. Formuleringen kan tyckas lite grovhuggen men i vissa fall helgar ändåmålet medlen!

"TA TRAPPAN FETTO!"

Dagens Låt: Peps Persson - Upp Eller Ner

Lego: Kul För Alla Åldrar

Marcus, 20 år: - Alltså Lego är så jävla kul!

Elvis, 3 år: - Fett Coolt!

Dagens Låt: Anna Ternheim & Max Peezay - Bring Down The Black Eye

Video Killed The Radio Star

Dagens Radioslogan: Bandit 106.3 - Vi spelar vad vi vill!

Ganska mjäkigt i min mening. De skulle slå mycket hårdare med:

Bandit 106.3 - Vi kan spela fiolioliolej!

eller:

Bandit 106.3 - Vi kan spela basfiol och flöjt!

eller varför inte:

Bandit 106.3 - Och vi kan dansa andra hållet!

Dagens Låt: Three 6 Mafia - Dope Boy Fresh

Money For Nothing?

För 30 sekunder sedan hade vi en oväntad gäst i butiken. En söt liten kille på typ 19 jordsnurr med en blick som fäller fjortisar som en skogshuggare fäller träd. Allas vår egen Darin var på besök. Han ville köpa strumpor. Min chef kunde inte hålla sig för skratt. Hon skrattar fortfarande. Och var är jag när detta händer? På lunch! Fan! Finns det ingen rättvisa här i världen. Jag hade ju velat häckla honom lite grann i alla fall. Bara en liten dräpande kommentar eller en puss på pannan? Ett krokben kanske? Vad som helst. Men nej, nej! Jag satt och åt makaronilåda. Tack för den...

Buick Century

Foto: Hjalmar Strömberg

Dagens Bit: Chuck Berry - Riding Along In My Automobile

Brottsling

Igår natt kom jag hem vid halv två snåret. När jag klev ur bilen hörde jag mansröster som hojtade och skrek. Jag trodde naturligtvis att någon var ute efter mig och såg mig tvångsmässigt över axeln som Mike and The Mechanics (Over My Shoulder, 1995) ett par gånger. När jag kom fram till dörren såg jag var rösterna kom ifrån. I skogsbrynet (eventuellt gläntan) nedanför mitt hus rände fyra poliser omkring med ficklampor i högsta hugg och skrek:

- Kom fram grabben!

- Ge upp nu vi kommer ändå hitta dig!

- Antingen så kommer du fram nu eller så skickar vi hundarna på dig!

Den sista uppmaningen satte ett motvilligt sadistiskt flin på mina läppar. Jag ville se på men ändå inte. Smygsadismen nådde sin kulmen när jag i en stund av svaghet övervägde tanken att ropa:

- Akta han har pistol!

Precis innan jag öppnade munnen hejdade jag mig och skonade den stackars ligisten. Jag gick in i lägenheten och kröp till kojs. Jag tänkte en stund på hur skönt det måste vara att sova i en varm Sultansäng i jämförelse med en nedkissad plåtbrits i häktet med en poliskänga i munnen och färska schäferbett i ansiktet. Sen sov jag som ett spädbarn. God natt!

Veckans Låt: Säkert! - Allt Som Är Ditt
Fett Album: The Hold Steady - Boys And Girls In America

Stocksund Spring

Trots en hejdundrande baksmälla från gårdagens Timbuktu-konsert (som för övrigt var den fetaste hittils) så bestämde jag, Axl och Bridge oss för att promenera i dagens solsken. Det var ju tamejfan tio plusgrader. Det resulterade i 2 vuxenpoäng, benvärk och en fett trött fet hund. Med Timbuktu dundrandes ur stereon i väskan på min rygg och hunden kopplad i ett provisoriskt snöre ledde vi årets första vårpromenaden mot inre Stocksund. Sveriges bästa stadsdel utan tvekan. Folket som bebor kommunen är dock i en klass för sig.

Vi lärde oss att männen i Stocksund sätter hunden i framsätet och den översminkade, permanentade frugan i baksätet. Prioriteringsfel? De kör även avcabbat i sina nyinförskaffade sportbilar trots att de fryser utav heliga helvete. Överkompensation för något? Vi förstod även att vissa tar sig rätten att sätta upp skyltar som hindrar folk från att rasta sina hundar på vissa allmänna vägar. Surkärringar? Andra är så vettskrämda för att deras barn ska bli överkörda att de sätter upp färgglada koner som blockerar vägen och såna där tokläskiga dockor som ser ut som barn. Curlingföräldrar? Stocksund skulle kort och gott inte vara detsamma utan dessa fullt normala (läs: bindgalna) individer.

Frukten av vårt lilla företag blev lite visdom, lite hundporr, en framtida fotoutställning vid namn "Män i Trenchcoat Bakifrån", en rätt meningslös hyllningsfilm till solen och en film som skildrar en alternativ framtid för två av Stockans mest älskvärda invånare.

Män i Trenchcoat Bakifrån

Dagens Låt: The Hold Steady - Citrus

Trosförföljelse

Det kan uppstå många problem på en arbetsplats. Många intressanta konflikter och diskussioner kan ta form. Det mesta som händer brukar vara av ganska banal, tråkig och världslig natur. Men med min sedvanliga tur så har jag gång på gång, arbetsplats efter arbetsplats stött på ett ganska intressant problem. Jag har en osökt talang för att hitta jobb där jag får arbetskamrater som är nyfrälsta, frireligiösa eller sektmedlemmar. Kalla det vad du vill. Förvirrat barn har många namn men problemet är detsamma. Varför får jag alltid jobba med frireligiösa? Det här är berättelsen om min personliga trosförföljelse.

Det ska sägas till en början att jag är edssvuren ateist och tror inte på något sätt på någon form av övernaturliga fenomen. Det inkluderar spöken, kreationism, tarotkort, healing, Jesus, Tomten m.m, listan är lång. Med detta som utgångspunkt blir det relativt komiskt att umgås med människor som tror att det går att gå på vatten, hela sjuka med händerna och mota bort icke troende med vitlök. Eftersom alla kanske inte är fullt underförstådda med vad kreationism är så inflikar jag en instruktionsvideo här:



Förföljelsen började för några år sedan när jag jobbade på en lunchservering. Då fick jag en vacker dag en ny medarbetare. Hon var pingstvän. Jag var skeptisk. Att vara pingstvän innebär att man tror att Messias snart ska återvända så det gäller att se upptagen ut när han väl kommer. Det sista man vill är ju att man står och petar näsan när Messias äntligen kommer tillbaka. Pingstvänner talar gärna i tungor, rör sig i flock och missionerar som om det brann i arslet på dem. Vilket det ju faktiskt gör om man tänker efter. Hursomhelst. Min nya medarbetare betedde sig tämligen normalt, det gör "de" alltid har jag lärt mig nu. Enda skillnaden på dem och vanligt kreti och pleti är att de är lite extra fromma, lyssnar på Jesus-rock och rodnar när man pratar om sex och sprit.

Mitt andra möte med frireligiositeten skedde när jag jobbade på café. Då träffade jag en tös som var 20 år gammal och skulle gifta sig. Hon var med i Livets Ord. Jag var road. I Livets Ord så är man mest glad, from och fördomsfull mot sjuka och fattiga. Det vill säga att de följer Jesus lära till punkt och pricka (eller hur var det nu?). Livets Ord:s mest kända medlem är Carola Häggkvist. Om du inte vet vem hon är så har hon varit gift med Kenny Starfighter, spelat in den kända invandrarfientliga låten Främling och tjänar nu sitt leverne på att kasta krukor på Allsång På Skansen.

Kenny Starfighter

Mitt tredje möte med de glada nyfrälsta ägde rum på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var personen i fråga en mormon. Jag var mest förvirrad. Mormonerna grundar sin tro på att Jesu lära dog ut med apostlarna. Den riktiga kristendomen startades istället av en amerikan vid namn Joseph Smith som fick gudomliga uppenbarelser mest hela tiden. Man brukade ägna sig åt månggifte, fast det slutade man med 1890. Numera ägnar man sig mest åt att döpa och viga döda för att rädda dem från skärselden. Om du alltså är lite smart så behöver du inte leva enligt Jesu lära under din livsstid. Du behöver bara se till att din avkomma konverterar och frälser dig efter din död. Skönt för jag har redan gjort en massa snusk som jag inte orkar ångra.

Mitt senaste möte (min personliga favorit) med Jesus kompisar skedde för inte så länge sedan. Även detta på min nuvarande arbetsplats. Den här gången var medarbetaren medlem i en mer okänd församling. Södermalmskyrkan är någons slags avstickare till Livets Ord. I Södermalmskyrkan tycker man tydligen inte att Livets Ord är tillräckligt kristet så man anstränger sig lite extra. Man har inte sex före äktenskapet och förtär inte alkohol. Man tror även att Jesus har återvänt och för nuvarande bor i en nyrenoverad 3:a med balkong på Sofo. Han jobbar för tillfället med grafisk design och har bytt sin vita skrud mot Cheap Monday-jeans, Whyred-skjorta, tjockbågade glasögon och Palestina-sjal.

Dagens Psalm: Bright Eyes - When The President Talks To God

Dagens Källa: www.ne.se

Weekday

Idag har jag:

Tagit emot en gigantisk fel-levererad lastpall i Levi's-butiken (2*2*2m) innehållande cirkusmaterial (en vrålstor medicinboll och X-antal styltor), insett att detta inte var jeans och fått lastpallen tillbakaskickad, allt utan att chefen märkte något!

Jag har även:

Kastat sten i glashus.

Ätit en semla stor en femkrona.

Avväpnat en snorfull gitarrbärande irakier på krigsstigen.

Sagt: "Kan jag hjälpa till med nåt" och "Ja dom sitter skitsnyggt" 43 gånger...ge och ta.

Fört en fem minuter lång diskussion med en dansk utan att förstå ett endaste ord.

Inte skrattat åt en kille med bananformat ansikte.

Gapat efter mycket och mist hela stycket.

Dagens Ord: Jäntunge

Dagens uttryck: Saken är biff!

Jävla Måndag

Jag har haft en kompanjon vakandes vid min sida de senaste tre veckorna. En högst ovälkommen sådan. Varje måndag så visar han sitt fula, svettiga tryne samma sekund som jag vaknar. Han hänger som ett mörkt ångestfyllt moln runt min bleka hjässa. Han sitter som en kärringknop runt min stressade tjocktarm. Som tur är så kommer han bara en gång i veckan. Hans namn är Ågren och idag återvände han igen. Jävla måndag.

Jag vaknar sakta och ogärna ur varma drömmar. Undrar var fan det där ständiga pipandet kommer ifrån. Efter 30 sekunder inser jag att det som vanligt är väckarklockan som hånskrattar mig i ansiktet. Jävla måndag.

En obeveklig trötthet klänger sig fast vid mig likt en nyfödd schimpansunge på sin behårade moder (liknelsen är mer träffande än jag vågar erkänna). Jag halvsover med ansiktet i händerna när jag sätter mig på toaletten (ja, jag sittkissar det första jag gör på morgonen). Jag blundar lite för länge i den varma duschen och inser att jag snart måste ta det första gigantiska månsteget för mänskligheten ut i kylan på andra sidan draperiet. Jag vägrar i fem minuter till. Jävla måndag.

På iPod-fronten intet nytt. När jag kliver ut i snålblåsten med mp3-spelaren i mina köldbitna fingrar inser jag för femtielfte gången den här månaden att jag fortfarande har samma musik i lurarna. Detta förhöjer förstås vardagskänslan ännu ett snäpp. Jag får lyssna på motorvägsbruset istället. Jävla måndag.

På jobbet är allt som det brukar. Lysrörsbelysningen svider i ögonen. Förra veckans anusbruna slasksnö har bildat ett frasigt skal över golvet. Jag vet vem som får svabba upp det. Kunderna gapar ständigt med sin frånvaro. När de väl kommer in så är de antingen finnar, ryssar eller konferensnorrlänningar från hotellet bredvid. Jävla Norrland.

Efter ett par timmar dyker butiksägaren upp. Han är sur och konstig och mumlar som vanligt lite för lågt på sin karaktäristiska svenskhebreiska. Jag passar på att löneförhandla med honom. Nån gång ska ju vara den första. Efter 20 sekunders förhandling får jag veta att om ett år kan jag kanske få 5 kr mer i timmen. Wow, 90 kr i timmen om bara ett år. Vilka är de andra förmånerna här på företaget? Jag mediterar på frasen: "Nu är det bara tre månader kvar" en stund. Det hjälper inte. Jävla måndag.

Efter 34 timmar blir klockan äntligen sju. Till slut kommer jag hem. Fortfarande med Herr Ågren i hasorna. Jag bänkar mig snabbt framför TV:n med en stor tallrik av mammas köttgryta och äntligen börjar det ljusna. Ågren tar sig för knäna och säger att det kanske är dags att börja tänka på refrängen. Köttgrytan rusar rakt upp på hjärnkontoret och börjar helkroppsmassera glädjecellerna. Det finns saker att se fram emot. The Bridge kommer hem från Whistler på onsdag. Lilla Axl's födelsedag nalkas till helgen och min fantastiska present skall äntligen avslöjas. Timbuktu på Debaser Medis är den 10 mars, inte långt kvar. Än finns det hopp. Jag greppar tag vid de få glädjeämnen jag kan få tag i och greppar svärdet i kampen mot vintermörkret. När jag sätter mig vid datorn och ser de senaste bilderna på min vackra systerson Elvis så förstår jag till slut att det finns hopp för framtiden. Alla mediokra problem är borta i en fnysning. En avslappnad suck smyger sig ut ur min torra strupe.

Ågren vet när det är dags att gå. Han tackar för sig och smäller igen ytterdörren bakom sig. Men i all hast så glömmer han sin halsduk i hallen. Ett löfte om att han kommer igen. Nästa måndag. Jävla måndag.

Dagens Låt: Timbuktu - Kejsaren Är Naken

Dagens Ord: Flygmaskin

Dagens Låt: Timbuktu - Lika Barn Avvika Bäst

En Välkänd Melodi

Det sägs att ögonen är själens spegel. Det är fullkomligt skitsnack. Däremot fungerar de utmärkt för att se med. Om du tror något annat kan du hälsa på hos frikyrkan Södermalmskyrkan (http://www.sodermalmskyrkan.org/) på Götgatan här i vår vackra stad för en Hjärntvätt Light, nu med bara 3% fett och inget tillsatt socker. Jag väljer just denna frikyrka av det skälet att det är den senaste i raden av frikyrkor jag stött på i mitt arbetsliv i vad som endast kan kallas för omvänd trosförföljelse (låter som något som händer innan en våldtäkt). Det vill säga att religionerna förföljer mig och inte tvärtom. Men mer om det vid ett senare tillfälle. Var var jag någonstans? Ögonen, så var det...

Mina ögon skådade något mycket märkligt idag. Något så märkligt att jag stannade upp, gnuggade mina ögon och gapade som Macaulay Culkin i Ensam Hemma. Bara för att göra upplevelsen lite mer äkta. Och för att ge eventuella åskådare något att flina åt. Det jag såg satte min svenskhets-fascination på sin spets. Som tur var så fick mina öron inte avnjuta den tillhörande melodin till vad mina ögon fastnat på. Hade fallet varit sådant så hade jag förmodligen trott att jag hallucinerat och bara gått förbi. Istället så tog jag upp min mobilkamera och voilá...

Parkerat utanför min enkla boning stod en Hemglass-bil.

Vad fan hände? När började Hemglass köra ut i mitten av februari. När började svenska folket äta Päron Split, Strutisar och Glassbåtar i -5 grader Celsius. När började vi så desperat längta efter sommaren att vi börjar äta glass medan den ligger i drivor utanför dörren i snöform? Är det verkligen så illa?

Bortsett från de självklara existentiella frågorna så uppstår en rad andra intressanta frågor: Vilken glass är vinterns storsäljare? Har de speciella vintererbjudanden? Erbjuder de varma alternativ? Är bilen billigare i drift när det är kallt ute (i såna fall, hur stor är vinstmarginalen där?)? Hur mycket tid förlorar försäljaren vid varje stopp på grund av att de utrusande barnen måste ta på sig vinterkläder innan de lämnar hallen? Har Hemglass helt tappat perspektivet över vad de håller på med?

Många frågor men inga svar. Vill du ha svar så hänvisar jag återigen till frikyrkan Södermalmskyrkan på Götgatan. En kille där som heter Gud, eller Ghud, har tydligen alla svaren. Men man måste betala en ansenlig summa för att få ta del av dem. Mer om det i ett framtida inlägg. Tills dess föreslår jag att du avnjuter en påse Glasscupen för 109:- så får du vinterns tuffaste sportglasögon på köpet...

Dagens Ord: Rymdraket

Dagens Låt: Säkert! - Vi Kommer Att Dö Samtidigt

De Gröna Skyltarna

Idag besökte jag min vana trogen en av Moder Sveas mest intressanta institutioner. Platsen dit svenskar vallfärdar på fredagar och lördagar. Denna hycklande institution som på statens uppdrag säljer det som man på samma gång utropat som det största hotet mot folkhälsan (jag älskar det ordet, folkhälsa, kollektiv hälsa haha). Det där stället som stänger för tidigt på lördagar. Så tidigt faktiskt att man måste släpa sig upp ur sängen med ett bultande huvud och svullna ögon bara för att man ska få vakna på samma sätt nästa dag. Du kanske har räknat ut att jag inte talar om Svensk Kassaservice. Jag syftar förstås på platsen vi alla älskar att hata och hatar att älska. Svenska Statens Systembolag.

Det är en underlig känsla som stiger inuti min trasiga kropp när jag kliver in genom dörrarna på det som i folkmun kallas "Systemet". Någon slags spänning eller nervositet. En liten-pojke-på-julaftonsmorgon-känsla blandat med en nypa skam. Samtidigt som jag kämpar febrilt med att förtrycka ett leende undviker jag omedvetet att se folk i ögonen. Det är min medfödda svenska moral som spelar mig ett spratt. Det är ju trots allt lite syndigt. Jag tänker bli berusad på de drycker jag inhandlar. De andra kunderna dömer mig med sina trötta blickar.

Jag kämpar för att inte bli påverkad av alla underbara dryckesval omkring mig. Jag siktar in mig på ölhyllan och försöker fokusera på Grolschen. Endast Grolsch. Men jag börjar snart flörta med vinhyllorna. Snabba blickar av intensiv åtrå. Jag intalar mig själv att inte handla något mer, det blir ju alltid lite för mycket. Efter en stund vaknar jag ur mina skamfyllda tankar och finner trots mina försök att stå emot en flaska rött i korgen bland ölen. Impulsshopping på Systemet är den moderna mannens största last. Jag kanske skulle ha några cider också...

Ställer mig i kön, som är alltid är lite för lång och lite för perfekt. Alla har varsin korg. Alla står med ca 65 cm fram till nästa person i en spikrak linje. Alla suckar med jämna mellanrum och gungar likt pingviner från sida till sida för att försöka utröna vad som tar sån tid framme i kassan. Några ser sig omkring nyfiket för att se vad andra har handlat. Söker inspiration till nästa besök. Mannen bakom mig försöker dölja en fjärt med en hostning. Jag försöker ignorera det och kommer jag på mig själv med att döma folk efter vad de langar upp på det praktiskt flaskbottenmärkta rullbandet. "Var vänlig och vänd streckkoden mot dig".

Ett flak Dansk Fadöl. Hemmafest ikväll?

1 Bag In Box Chillout. Let's Dance-alkoholist.

25-årig kille med 6 Bacardi Breezer. Till lillasyrran eller metrosexuell?

5 Pripps Blå Extra Stark Lager, 7,2%. Alkis.

1 flaska rött Beaujolais Patriarche. Vinpretto.

Snart är det min tur. Jag suckar. Den neurotiska klimakteriekossan framför mig är pedantiskt noga med "Nästa kund" skylten. Hon tränger sig nästan för att snabbt få dit skylten bakom sina dryckesattiraljer. Det vore ju pinsamt om hon skulle råka få betala för någon annans drycker. Jag vill ta tag i henne, skaka om henne allt vad jag orkar och skrika henne i ansiktet. Jag väger för-och nackdelarna mot varandra och bestämmer mig för att strunta i det.

Äntligen min tur. Jag langar lite för högljutt upp flaskorna på bandet. "Nästa kund"-kärringen framför mig vänder sig om och himlar med ögonen när hon ser att jag inte har varit vänlig och "vänt streckkoden mot mig". Kassören lyckas med lite möda att läsa in alla mina varor trots att de inte stod i en fascistiskt rak linje. Jag drar kortet som på något mirakulöst sätt fungerar, gårdagens barhäng till trots. Glömmer köpa en påse.

- Oj, just det, jag måste ha en påse också.

- Det är lugnt du kan ta en.

- Fett schysst, tack! Säger jag samtidigt som jag förnöjt tänker att jag ännu en gång lurat Systemet på pengar. Coffeeshop-revolutionären i mig sträcker på sig och jublar på spanska:

- VIVA SAN ANTONIO! VIVA LA LIBERTAD!

Jag suckar en sista gång innan jag går ut genom den glänsande ingången. Genast blir luften lite lättare. Jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag genom näsan. Ser redan fram emot nästa besök. Kanske impulsshoppar lite på onsdag...

Dagens Citat: "Det är alla de där jävla gröna skyltarna". - Gandalf

Dagens Låt: Timo Räisänen - Let's Kill Ourselves A Son

Röd Dag

Kasta hatten i luften och ta på dig fintrosorna! Raka underarmarna och sätt i löständerna! Strö palmblad bred ut kläder! Ty en av mina bilder pryder den prestigefyllda bilduppladdningssidan Pixbox's förstasida. Detta är en dag som inte kommer glömmas i en handvändning. Nästa år är ni lediga från skolan detta datum mina älskade kärleksbarn!

Bilden är tagen i Thailand på min och Gandalfs numera ökända vals runt klotet. I fotoögonblicket befinner vi oss på Phi Phi Island på en strand som hette något i stil med He She Thong. En av de vackraste platserna mina unga ögon har skådat. Döm själv!

Dagens Låt: The Chordettes - Lollipop

Jo, förresten...

Idag har jag delat ut en tvådimensionell Valentins-ros, upptäckt en ny frikyrka och gjort två 180-graders sladdar med en Citroén Berlingo.
Imorgon rullar jag sladd, recenserar kontaktannonser och provar estniska ostar iklädd våtdräkt.


Dagens Låt: Timo Räisänen - I'm Sorry Shirley

Todays Låts

Jens Lekman - A Sweet Summer's Night On Hammer Hill
Juvelen - Hanna
Juvelen - Summer Spring
Timo Räisänen - Don't Let The Devil Ruin It All
Uffie - Ready To Uff
Uffie - In Charge

Understimulans

Här kommer ännu ett bevis på hur lite jag har att göra på jobbet. Även på hur min kreativitet inte får något utrymme och därför måste uttryckas på väldigt underliga vis. Observera bara vilket humoristiskt mirakel jag har åstadkommit med lite SALE-skyltning och begränsad fantasi. Tristess har en intressant påverkan på det mänskliga psyket. Jag tyckte att det här var kalaskul. Kanske enbart för att jag var så uttråkad? Avgör själv...



Nu så här i efterhand är jag lite skeptisk...


Dagens Låt: Jamie T - Salvador

Morgonmadness

Det är fantastistkt vilken förmåga jag har att bli förbannad på morgonen. Minsta snedsteg och min inre Åsa Sandell tar över. Jag borde äta valium. Eller sova längre. Låtsas att jag är sjuk och ligga och dra mig i ett par månader. Hehe, jag insåg just att jag beskrev det en halv miljon svenskar gör varje dag...och får betalt för.

Detta är några av de företeelser som inte får drabba mig under dagens första timme:

1) Jag slår i lilltån i den där j*vla IKEA-pallen Göran för 129:-.

2) Gud förbjude att någon annan har badrummet när jag drar i dörrhandtaget.

3) Duschhandtaget sitter inte i sin hållare utan ligger lite retsamt på badkarskanten istället.

4) Jag har "inget roligt att ha på mig".

5) Mamma har gjort kaffe men precis för lite för att fylla en hel kopp. Det är dessutom ljummet. Jag är för arg för att göra nytt eftersom jag råkat ut för minst 3 av de ovanstående punkterna.

6) Jag tappar mackan och ja, den landar uppochner (Murphy's Lag).

7) De pratar om graviditet, utbrändhet eller skrapar triss på nyhetsmorgon.

8) Luvan i min tjocktröja korvar sig när jag tar på mig min för varma vinterjacka.

Jag tänker inte ens börja beskriva sådant jag lackar ur på när jag lämnar huset. Hörlurar som trillar ur örat m.m, etc. Däremot så tänkte jag dela med mig av en hemlighet. Jag har hittat en bra bitjävel som råder bot på morgonilskan. Åtminstone tillfälligt. När du avnjuter låten så tänk dig en frustande, hormonstinn och skitförbannad Åsa Sandell som sakta, sakta slappnar av mer och mer tills hon till slut ler lite barnsligt och fnissar av välmående.

Låten: Thomas Newman - Any Other Name