På onsdagar brukar en DJ-trio som kallar sig Swedishbakery infinna sig på Bonden Bar för att dela ut örgasmer och prinsesstårta. För några veckor sedan, till exempel, var årets konditor där och svängde ihop två utsökta kreationer. Öl och prinsesstårta passar bättre ihop än hembränt och minnesluckor. Tro't eller ej!
Nu ska Swedishbakery dock göra som ca 1,3 miljoner svenskar gjorde under 1800-talet och början av 1900-talet och dra till Amerrka! I deras farvatten kommer en klasskamrat till mig och hans kompanjon att segla in och ta över vid mixerbordet. För att fira detta regimskifte så planeras, nu på onsdag kl 20, en storslagen bake off under namnet Bake 2 Bake - A Bonden Bar Bake Brawl där de två DJ-grupperingarna mäter krafterna i tårtbakning och skivsnurrning. Det kan bli riktigt 'sweet' och jag hoppas på att få se dig där!
Jag kunde förstås inte hålla mig från att haka på kaktrenden och gjorde därför en helt kakrelaterad collaborative playlist på Spotify och delade med mig av den till deltagarna på sagda event under namnet Cake On Me!. Checka in den själv och lägg till en kaklåt, ända kravet är att låttiteln rimmar med eller innehåller orden bake, cake, baka, kaka osv, ja du förstår. Gör som en jägare och 'give it a shot', höhö! Exempel på passande låtar: Scissor Sisters - Cake Your Mama The Police - Every Breath You Cake Wham! - Cake Me Up Before You Go-Go
Från mig alla till dig alla kommer nu två fina musiktips. Ett svart. Ett vitt. Men vad spelar färgen för roll? Som Michael Jackson sade: Liberian Girl! I alla fall. Det jag bjuder på idag är den svenska bluesaren Robert Lighthouse som DN tipsade mig om förra veckan, ta och lyssna in hans Deep Down In The Mud. Men vänta. Om du klickar inom 10 minuter så får du även soullegenden Jackie Wilson's samlingsplatta Reet Petite på köpet. Blues och soul till det ringa priset av: bagel (0), kan det bli bättre? Nej.
Tenta imorgon. Glömde anmäla mig. Höll tummarna för att den tentamensansvariga tanten med Gustav Vasa-frillan låter mig skriva ändå. Annars ska hon få se ett riktigt uppror!
När jag var 14 år gammal slutade jag spela hockey. Nu, 23 år gammal, pluggar jag Investering och Finansiering istället. Min lillebror är 18 år gammal. I lördags gjorde han sin A-lagsdebut i Djurgården när de mötte Rögle. Jag är så obeskrivligt stolt över honom att ingen i min närhet undgått denna nyhet. Om jag är avundsjuk? Inte det minsta!
Medan han har lagt mackor åt Ragnarsson har jag lärt mig Modigliani-Millers 2:a teorem utan skatt. Medan han har flugit fram över isen inför 6000 på läktarna har jag lärt mig att Gordons Modell bara fungerar om R>g. Medan han har tacklat fast skåningar som frimärken i sargen har jag läst Ross, Westerfield, Jaffe & Jordans 926 sidor långa Modern Financial Management från pärm till pärm.
Det är kul när det går bra för andra. Men för mig går det bättre. Du förstår att om brorsan får chansen att spela igen på torsdag så har han en realistisk chans att göra kanske 2 poäng. Om ens det! När jag, å andra sidan, klarar min tenta på torsdag så får jag 7,5 poäng! 7,5!
Nej du brorsan, du får nog stanna i storebrors skugga ett bra tag till! Missförstå mig rätt. Jag är jätteglad för din skull. Men är jag avundsjuk? Nääää!
Tingsek spelar på Debaser Medis ca kl 21, du hinner fortfarande! Om du kommer så bjuder jag på en öl, eller nån manlig drink, typ en Cosmo! Om du hellre vill ha något alkoholfritt kan du få en whiskey utan is! Om du inte kommer så kanske du i alla fall får en überpretentiös recension här imorgon. Kanske.
Ibland när man letar efter nåt, så hittar man något helt annat. Fråga mig inte vad jag letade efter när jag hittade en urologmottagning (alltså ett snoppsjukhus) i Eskilstuna som drivs av en man vid namn: (trumvirvel) WANG! HAHA!
Kan detta vara på riktigt? Vad tror du? Jag struntar blankt i äktheten, jag tycker bara att det är så roligt att jag säger: Tack!
Jag står i butiken. Jag har tråkigt. När man har tråkigt i en butik så skriver man post-it-lappar (ifall du inte redan visste det). Man skriver på dem, kastar, viker, klistrar ihop dem, smakar på dem, knögglar ihop dem, gömmer och hittar dem, glömmer och kommer ihåg dem. Framförallt så skriver man förstås på dem. Har man sådär tråkigt att man håller på att förlora förståndet kan detta gå lite överstyr. Som idag...
Det var som så att jag gick ut en snabbis för att köpa lunch tidigare idag och när jag kom tillbaka blev jag en aning förbryllad. Det visade sig nämligen att jag hade skrivit lappar till mig själv i något slags tillstånd av uttråkningsframkallad, tillfällig schizofreni. På en post-it stod det: Sätt dig ner och var tyst! På en annan stod det: Ta av dig brallorna och ställ dig bakom disken, ingen kommer märka nåt! På en tredje stod det helt sonika: FETTO! (fan vad taskig jag kan vara ibland).
När jag satte mig bakom disken och fällde upp datorskärmen hittade jag en lapp till som frågade: Har du tråkigt? se nästa lapp! - Spännande, tänkte jag och började leta frenetiskt! När jag efter 45 minuters intensivt letande till slut hittade "nästa lapp" så stod det bara: Lurad! MOHAHAHA!
Jag läste någonstans att Kleerup och Markus Krunegård har spelat in en EP tillsammans. Det tyckte jag lät alldeles förträffligt eftersom de är alldeles förträffliga artister båda två. Alldeles nyss genomförde jag därför en snabb googling för att undersöka saken.
Jag var inne och snokade på deras hemsida här på det världsvida nätet när det plötsligt svartnade framför ögonen på mig. I panik slog jag upp händerna mot ansiktet. Jag försökte gnugga liv i min utslagna syn, jag blinkade frenetiskt, men ingenting hjälpte. Precis när jag tappat hoppet så kom synen tillbaka lika plötsligt som den försvann. Men något var annorlunda. Allt var som vanligt förutom en text som blinkade illavarslande på min näthinna: ERROR! ERROR! PRETTO-OVERLOAD!
Då slog det mig. Det jag just sett hade varit så till den milda grad pretentiöst att min hjärna hade rebootat! På riktigt! Den hade bara slocknat och startat om för att förhindra att mina kretsar brändes för gott! "Det kan väl inte ha varit så farligt" kanske du tänker. Nähä?! (svarade Predikanton sarkastiskt) Kolla själv då! Här har du ett axplock ur manifestet/artikeln/visionförklaringen/analhålstexten på hemsidan. Längst ned i inlägget ligger länken till hela spektaklet! Enjoy!
----- Några förklarande noter 1. Solipsism är en filosofisk ståndpunkt som ifrågasätter yttervärldens och andra subjekts existens och som hävdar att allt som existerar är ett utflöde av ens eget medvetande. 2. Dityrambisk är Nietzsches favoritord och betyder bildstormande. 3. Det här med Kolmården är ett omarbetat citat från Kierkegaard 4. Känslan av att ha fel så fort någon håller med kommer från Oscar Wilde 5. "påminnelse om narrativets inneboende bräcklighet" är en typisk formulering inom poststrukturell/postmodern teori 6. Det där om Becket är från en bok som heter Molloy. -----
Hahaha jag dör! "Titta på mig så intellektuell och annorlunda jag är!" Det finns en anledning till varför det inte står någon avsändare bakom den där texten!
Är det inte konstigt att två killar som till vardags gör så ärlig och rättfram musik kan koka ihop något så tilltrasslad och krystat? Musiken var det liksom inget fel på. Anywho. Här är hela spektaklet! Musiken som "tyngdlöst rör sig mellan filmiska scener, experimentella arrangemang och dityrambiska melodier" hittar du...HÄR!
Krunegårds 2 sprojlans nya, riktigt ösiga och vackra album kan du klicka in dig på här!
Vad jag menar med Beastie Boys-referensen i rubriken är: KOLLA! Uppföljaren till Boondock Saints är kommen. Gissa vad den heter! Boondock Saints...2...knappt så att man vågar tror det. Jag har ungefär lika många Jesus-referenser på lager som det finns kristna på jorden just nu, men det känns liksom ovärdigt att ta till såna dråpligheter i en så underbar stund som denna. Du får helt enkelt koka ihop några egna. Du har min välsignelse.
Kid Cudi - Man On The Moon - En så sällsynt sak som autotunefri hiphop i samarbete med Mr Autotune; Kanye West. Michael Jackson - Invincible - En riktigt intensiv platta av världens favoritdöing, för övrigt sista CD-skivan jag fick innan The Pirate Bay uppenbarade sig för musikvärlden. Kano - Home Sweet Home - P's & Q's är tuuung!
Coolt! Musikmagasinet Novell listar decenniets bästa låtar, en låt varje dag fram till nyårsafton då den lyckliga vinnaren koras med "buller och ståt" (som Anders i min klass skulle uttryckt det).
Nu har det hänt en sån där underlig grej igen. Ja, till och med underligare än en återuppstånden iPod. Ibland händer det saker som man varken kan eller vill tro på. Ibland finner man sig i situationer man bara önskade att man kunde ta sig ur. Ibland har man blivit satt i en sån situation av någon annan som sitter och håller masken mitt emot dig medan halva helvetet bryter löst...
Dagens berättelse tar sin början i onsdags kväll på tapasrestaurangen Tvärsöver på Bondegatan. Jag och två av mina vänner hade blivit ditbjudna av en fjärde vän för att fira av henne inför nån slags jobbresa i Sverige. Vi satt och njöt av gott sällskap och ännu godare mat när saker och ting plötsligt tog en sväng till det värre och skiten träffade fläkten (direktöversättning av engelskans: "things took a turn for the worse" och "the shit hit the fan")!
Från ingenstans, eller OK, från entrén till den lilla lokalen kom plötsligt en ung man klädd i läderjacka in. Han gick med snabba steg bort till bordet bredvid vårt och började äta av de minst sagt förvånade gästernas mat. Medan tjejerna runt bordet i fråga satt och fnissade i något slags tillstånd av chock och nervositet så gick den unga mannen snabbt ut genom dörren och försvann.
Vi hade knappt hunnit fatta vad som hänt innan mannen plötsligt kom in genom dörren igen. Den här gången tog han sikte på vårt bord. Med giriga nävar attackerade han J's färsfyllda pirog, mina utsökta revbenspjäll och Z's friterade bläckfiskringar. Som om det inte var nog så snodde han min öl med en snabb svepande rörelse och joggade ut genom dörren. Det var sista droppen...
Fram till den här punkten hade vi bara suttit och stirrat på varandra och undrat vad i hela fridens namn det var som pågick. Nu började det däremot sjunka in att något skumt var i görningen. J skrattade fram att "det här kan ju inte vara på riktigt" medan tjejerna vid bordet bredvid vek sig dubbla av skratt. F konstaterade att "det måste finnas en dold kamera någonstans" medan jag, som var lite mer praktiskt orienterad, konstaterade att den unge mannen hade tur som inte blev nedslagen.
Samtidigt som de orden lämnade mina läppar äntrade den giriga jäveln lokalen igen. Den här gången satte jag handen i bröstet på honom och frågade "Kan jag hjälpa dig med nåt eller?". När han istället för att svara sträckte sig efter min quesadilla så såg jag rött. Jag ställde mig upp och knuffade den unge mannen bakåt. Då vände han sig snabbt om och tog till flykten. Vid det här laget var jag dock så adrenalinstinn att jag bara följde efter. I hysterisk brittisk väderkvarnsstil vevade och knuffade jag honom tills han till sist flög ut genom dörren och försvann.
Frustandes och lätt skakig gick jag sedan tillbaka till min plats medan hela restaurangen chockat följde mig med blicken under absolut tystnad. "Det måste finnas en dold kamera någonstans" konstaterade F igen. "Vad är det som händer?" fnissade J. Z log bara pillemariskt när jag lite frågande formulerade orden: "Ballar Av Stål".
Sekunden senare klev en ung tjej fram till vårt bord och presenterade sig: "Hej jag heter Emma, jag jobbar för Strix Television och ni har just varit med i Ballar Av Stål."
("Skjut mig nu" tänkte jag...)
"Hej Emma, hur är läget?" svarade Z med ett leende medan vi andra skrattade generat. Hon och Emma hade förstås arrangerat hela grejen tillsammans med den unga mannen som nu kom in i lokalen igen. När jag såg honom kunde jag inte behärska mig utan skjöt upp ur stolen och kroppstacklade honom in i en väggfast ljusstake som genomborrade hans giriga buk så att blodet sprutade hej vilt.
Nej, så gick det ju inte riktigt till. Jag ställde mig upp, hälsade snällt och erkände att han dragit ned brallorna på mig fullständigt. Det visade sig att han heter Martin Soneby och att han har ägnat sig åt liknande aktiviteter under första säsongen av Ballar Av Stål, mer eller mindre framgångsrikt (mestadels mer, se nedan). Nu när allt var frid och fröjd igen berättade Emma att de skulle bjuda på middagen och frågade om vi ville kolla hur det blev. Vi följde således efter henne ned på lagret där de hade upprättat en fullfjädrad sambandscentral med monitorer och mikrofoner och fan och hans moster. Efter att vi tittat på en idiot i blårutig skjorta som slängde ut en ung man i läderjacka ur en restaurang så skrev vi på papper som tillät Strix att visa materialet i TV.
Efter att dammet lagt sig och hela debaclet hade sjunkit in tillsammans med ungefär 3-4 starköl så började jag tänka klart igen. Min första tanke var: hur kommer de att klippa ihop händelseförloppet i programmet? Kommer jag att framställas som en tålmodig svennebanan eller ett trevligt men aggressivt huliganfyllo? Min andra tanke var: Hur i h-vete kunde vi missa de gigantiska kamerorna de riggat över hela restaurangen? Hur som haver barnen kär så har ni iallafall min sida av historien här. Se nu bara till att missa hela säsongen av Ballar Av Stål, när den väl sätter igång någon gång i vinter, så är jag nöjd.
PS. Nu är jag inte den enda i familjen som ska vara med i TV. Du missar väl inte Dagens Man på TV4+? ;) DS.
Om du kan bortse från den ostiga rubriken så ville jag bara informera om en sak. Jag upptäckte just att jag är förstaträffen på Google när man söker på "Predikanton". Det känns som en personlig seger på något vis, även om det är en bitterljuv sådan då det förmodligen är ganska exakt 1 person som har sökt på just detta under de senaste 3 åren. Men ändå...
Äntligen har de återvänt! När klockan klämtar 18.03 på söndag så är det äntligen dags för P3 Dokumentär igen. Jag har nästan lyssnat mig igenom hela det fantastiska och nästan sjukligt allmänbildande arkivet så jag är glad att det nu är dags för nya dokumentärer. Först ut är "Ett år med finanskrisen". Tätt därefter kommer grisen Bert Karlsson och aristokraten Ian Wachtmeister i en dokumentär om "Ny Demokrati". Den sistnämnda kan säkert bli en trevlig passning till dagens Sverigedemokrater och allehanda sänken och idioter. När de inser att främlingsfientlighet är "sååå 1991" så lär de ju komma på andra tankar, eller?
Precis som psykbrytsmästaren Bill O'Reilly vill jag bara få sista ordet och tipsa om att gå in och kommentera på P3 Dokumentärs hemsida, man känner sig så viktig, välkommen och behövd att man blir alldeles varm inombords. Titta bara vad man får som svar när man kommenterat:
"Tack för ditt deltagande i den fria och obundna diskussionen på SR.se
Imorse hände det omöjliga. Likt en gammal tant gick jag som vanligt runt och påtade i min lägenhet. Jag fixade och donade och vek och dammade. När jag färgmatchade kuddarna i soffan såg jag min kära, nyligen maskintvättade iPod i ögonvrån. Jag hade inte haft hjärta att slänga den utan hade istället bara låtit den "ligga på tork" i hoppet om att den en dag likt Jesus skulle återuppstå. Låt mig bara säga så här: imorse hände det omöjliga.
Jag lyfte upp min fuktskadade iPod och stegade bort till datorn där USB-sladden fortfarande var inkopplad, som en grym påminnelse om min fortfarande så smärtsamma förlust. Jag pluggade in iPoden och till min stora förvåning så plingade datorn till förnöjt sådär som den gör när man pluggar in någonting: du-dung! Mina ögon spärrades upp på vid gavel och mitt hjärta stannade medan jag bevakade iTunes med en sällan förr skådad intensitet. Sedan, plötsligt, så dök den upp, ikonen jag trodde att jag aldrig skulle få se igen: Enheter - aPod! Den behövde bara återställas och vips så såg jag hur aPodens skärm blinkade till, det var som om den tog sitt första andetag efter en drunkningsolycka. Vänta nu, just det, det var ju precis vad den gjorde.
Trots att jag tvättade min kära aPod i 40 grader i 45 minuter så överlevde den. It is alive! Belysningen har för evigt slocknat och skärmen har en prydlig kalkfläck på insidan, men den fungerar. It...is...alive!
Men Predikanton, undrar du, vad är det första du ska lyssna på i din zombie-iPod, nu när den har återuppstått? Jo, det ska jag säga dig. Det blir Brother Ali och hans senaste platta Us. Den är en riktig käftsmäll.
För att avsluta dagens livsruna vill jag bara citera texten på baksidan av min iPod: "Drip drip drop, there it goes, an eargasm!" Välkommen tillbaka till jordelivet aPod!
OBS! Missa inte Svenska Dialektmysterier nu när det ligger uppe på SVT Play igen! Kolla även på senaste Skavlan med Henrik Schyffert, Anna Anka och Jay-Z, det är en modern TV-klassiker.
