Inledningsvis bör jag kanske nämna att jag haft en tämligen dålig cykelvecka. Häromdagen blev min cykel stulen på ett skamlöst sett, vilket har lett till att jag lånar en kompis cykel, som ser ut som en "fixie" (fixed gear). Cykellånet har i sin tur lett till att jag känner mig lite extra självmedveten då jag känner folks dömande blickar varje gång jag sätter mig på cykeln. Unga stockholmare hyser ett förakt mot "fixies" som bara kan liknas vid stämningen under den etniska rensningen i det forna Jugoslavien på 90-talet. Totalen av dessa två faktorer har gjort mig lite extra cykelkänslig, vilket kan ha lett till dagens cykelhat!
Jag cyklade som vanligt i rask takt över Västerbron och tyckte jag skötte mig alldeles utmärkt, hänsynsfull och fokuserad som jag är. Allt var frid och fröjd till jag plötsligt var tvungen att ducka för en pekande hand som kom emot mig i rasande fart. Den handskbeklädda handen pekade på cykelbanan på andra sidan bron. "Lugn lilla grisen" tänkte jag och fortsatte cykla. Men 10 sekunder senare hände det igen, och sedan igen och igen. När jag duckat min fjärde cykelhandskbeklädda hand tog detet (se: Freud) över och jag vrålade något högst barnförbjudet i en blixt av ren ilska.
Jag blir så fruktansvärt, bortom all sans, förbannad på alla dessa s*tans j*vla cykelfascister. Konstant redo att tillrättavisa minsta "trafikfel" cyklar de omkring i 75 km/h likt bittra spandexbeklädda robotar. Med sina snabba glasögon och Velohjälmar, vattenflaska på ramen (för det är ju så hiimla långt till jobbet), åtstramande cykelbyxor kring deras söndercyklade genitalier och cykelhandskar (?) på händerna gör de sitt bästa för att förpesta cykelturen för alla oss dödliga. Jag kan sätta min lånade 40-tums-TV på att det är de som orsakar 100 % på stadens cykelolyckor.
Mitt korståg mot människor som ägnar sina dagar åt att slaviskt följa alla regler har pågått längre än sista fajten i The Matrix Revolutions. När folk följer reglerna trots att de är FEL blir jag nästan mer besviken än arg! Vissa av Stockholms cykelbanor är så pinsamt dåligt planerade att det vore ren idioti att cykla på "rätt" cykelbana. Vid Västerbron till exempel skulle jag vara tvungen att cykla en halv kilometer längre för att komma till "rätt" cykelbana och väl där så skulle jag ändå bli tillrättavisad av ytterligare en cykelfascist för att jag inte "håller in" tillräckligt. Jag väljer bara den snabbaste och enklaste vägen, det är inte mitt fel att cykelbanorna ser ut som de gör. Felet ligger hos den 85 åriga stadsplaneraren som fortfarande ser cykeln som en nyhet (precis som penicillinet och förbränningsmotorn) och är så närsynt att han inte kan skilja på höger och vänster.
Stockholm är på god väg att bli en trafikpropp i absoluta världsklass, ju snabbare folk inser det, desto bättre. Jag tänker i alla fall göra min medborgerliga plikt och ta med mig en machete nästa gång jag cyklar till skolan. Då får vi se hur många heilande cykelfascisthänder jag behöver ducka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar