Baksidan av Pride

Igår tågade 30.000 glada och stolta bögar och flator genom vår vackra stad. De dansade och sjöng, skrattade och grät (fast mest skrattade). Pridefestivalen är en av få riktigt genuina glädjeyttringar som äger rum i Stockholm. Det är sannerligen en festival i glädjens och frihetens tecken, något man inte kan få nog av, speciellt i en stad med ett så kallt och dystert rykte. Men det finns en baksida (ursäkta ordvalet) av festivalen, en mörk och illavarslande verkan av firandet av denna HBT-festival. I ett exklusivt avslöjande, endast här på Predikanton, så berättar vi om hur Pridefestivalen slår ett hårt slag mot det som bögarna håller allra varmast om hjärtat, nämligen modebranschen!

Eftersom stans alla invånare samlas kring det utomordentliga spektakel som är Prideparaden, så gapar stadens klädbutiker tomma! Jag stirrade detta oroväckande fenomen rakt i vitögat igår när jag i fem timmar satt i en ödslig klädbutik på Södermannagatan 14 och svor över mitt öde. Jag bannade bögarna, föraktade flatorna och bespottade de tarvliga transorna! Jag hytte med nävarna mot skyn och skrek i förtvivlan: Förstår ni inte vad ni gör?! Det ni älskar mest är det som drabbas hårdast av ert sanslösa firande! Vi som sätter kläderna på era ack så modemedvetna och vackra kroppar blir lämnade i kylan för att dö medan ni vältrar er i stolthet och eufori. Modebranschen undergång är färgad i guld och silver och regnbågens alla färger!

Dagens Citat: "Jag är inte bitter, jag är förbannad!"