Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det här så jag säger det bara rakt ut. Ibland händer saker som inte händer så ofta. Snygg formulering eller hur? Det är därför undertecknad skriver här och inte du! Nej, men trams åsido så hände en intressant grej på Sturehof (uttalas: Sturehåv) för några helger sedan.
Jag var där i vackert sällskap med några go'vänner och min bror. Allt var som vanligt, det vill säga att jag larvade mig, personalen surade för att vi var i vägen hela tiden och klientelet var lika inavlat som Knutby församling. Men plötsligt hände något som bröt det mondäna, om än bara för en liten stund så var det ändå en frisk fläkt. En i vårt sällskap tog ett steg bakåt och insåg med ett stort leende att min bror och två andra fullkomliga främlingar var klädda i exakt samma kläder, från topp till tå. "Gud vad världen är liten" tänkte vi och skrockade när plötsligt en halvcirkel av människor hade bildats kring de tre offren. Hälften av folkmassan fnittrade och pekade skadeglatt medan den andra hälften likt japaner på amfetamin fotograferade gossarna för glatta livet. Det blev helt enkelt ett trevligt lite jippo mitt i alltihop, tills personalen kom och tyckte att vi stod i vägen, förstås. Hur som haver (barnen kär), tack universum för ett schysst "moment".
Ok, det här kanske inte var ett av mina mest intressanta inlägg. Men vad fan har du att komma med då? Nej, just det! Zip it! Om du däremot har några konkreta förslag så är du hjärtligt välkommen. Det kommer bland annat, på allmän förfrågan, en punkspecial här på Predikanton inom en snar framtid. Vänta du bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar