Fredag var en händelserik dag kära läsare. Om du håller till godo en stund så tänkte jag faktiskt berätta om den för dig. Så koka dig en kopp te, kryp ner i dina skönaste (och förmodligen fulaste) mjukisar och vänd ögonen hitåt. Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel och krångel i meningsuppbyggnaden, jag är nämligen smått bakfull och kan inte ställas till svars för sådana förseelser. Så. Nu börjar vi.
Min dag började med en väl tilltagen försovning, precis som dagen innan. Jag slängde i mig en Formel 1-frukost bestående av 2 torra mackor med rå falukorv (det enda som fanns hemma) samt ett glas vitaminbrus som smakade urin. Sedan rusade jag till bussen som om jag vore i Pamplona. (Jag undrar för övrigt vilken ingrediens som ger den där utsökta urinsmaken i vitaminbruset. Jag har svårt att tro att den innehåller ammoniak, vad kan det då vara? Några förslag?)
När jag väl anlände till Konstfack hade skorpan hunnit smula 09:21 och jag stövlade in i ateljé 5 på sant Kramer-manér. Till min stora förvåning stod en naken och utmärglad Ukrainska mitt i rummet. Dagens uppgift var kroki (ett sjukt svårsurfat ord innan man vet hur det stavas förresten). Detta spedde naturligtvis bara på min fumlighet. Jag började med att be om ursäkt för min försening alldeles för högljutt. Sedan välte jag ett stativ. Sedan använde jag en häftpistol för att få fast mitt papper på mitt stativ, vilket självklart skrämde vettet ur den knäpptysta klassen som jag delade rummet med. Därefter blev dagen bara bättre. Jag har tydligen en talang för att rita av nakna östeuropéiska tjejer. Kanske kan komma till användning någon gång?
Senare på kvällen avnjöt jag en ypperligt tillagad supé hemma Mac Attack för att sedan styra kosan mot Fasching. Där väntade utmärkta liveframträdanden med hiphopgängen Sidewalk och Supahuman. Men det som nästan var roligare än spelningen satt ungefär fem meter till vänster om scenen. Där satt nämligen Kristian Luuk med en 90-årig tant vid namn Alma eller Larma eller Tarmar eller något i den stilen. De satt och drack kaffe mitt i stöket och gjorde en intervju för det eminenta TV-programmet Popcirkus som du ser på SVT kl 19:30 på onsdagar. (De kan tydligen sin PR på SVT.)
Min sambo blev så lycklig av herr Luuks åsyn att han glatt valsade fram och sa något i stil med: - Tack för att skitbraprogram, ni gör verkligen en bra grej. Varpå jag kom lufsande efter och drog standardkommentaren jag alltid drar efter att Sambo har sagt något, nämligen: - Vad han än sa så är det bara lögn (det tenderar att vara det). En minst sagt olycklig ordföljd, jag vet, jag hoppas att herr Luuk inte tog illa upp. Om så är fallet så: - Förlåt Kristian Luuk, du är söt.
Sist men inte minst så hände en rolig grej till innan kvällen tog slut. Jag och min käre sambo uppfann en ny lek som man kan utöva på krogen. Vi kallar den preliminärt för The Puppetmaster, helt enkelt för att den går ut på att leka med folks öde. Leken går till på följande sätt: Man väljer ut ett passande offer av manligt kön, han ska förslagsvis inte se ut som en östeuropeisk maffialakej av skäl som kan hänvisas till ren självbevarelsedrift. Offret bör dansa, alternativt ragga, med/på ett offer av kvinnligt kön som han inte känner sedan tidigare. När du valt dina mål så kliver du helt sonika fram till killen och viskar i hans öra: - Psst, du vet att hon är en snubbe va? Jo, det är sant, she's a dude! Ansiktsuttrycket som följer på det manliga offret är, som bratsen numera säger: "Price!" (som i priceless). Jag rekommenderar varmt att du försöker på dig på denna elaka lek nästa gång du är ute och rullar hatt, den är nämligen officiellt Predikantonmärkt!
Tack för idag kära läsare! Dagens shotout går till spanjackerna som luftspelade Dueling Banjos med mig och Sambo på tunnelbanan hem. Keep it real och Viva el ba njo (som för övrigt betyder toalett på spanska)!
Dagens Låt: Mando Diao - Dance With Somebody (vilken jävla låtjävel, kan inte släppa den!!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar