Det bästa med att bo i lägenhet och ha utsikt mot innergården är att om man är på dåligt humör så är det lätt att bli på bra humör igen. Man går bara upp extra tidigt (innan-morgonsoffan-tidigt), tar på sig tofflorna och brygger sig själv en stor kopp kaffe. Sen släcker man ljuset och ställer sig i fönstret och blickar ut över de nedsläckta fönstrena runt gården. Sen väntar man...
...tills det första ljuset tänds och dagens första bedrövliga morgonzombie muttrandes släpar sig upp ur sin varma säng. Då tänds ett litet ljus av skadeglädje i mitt bröst medan jag tänker: - Just det! Morgonstund har guld i mund. Upp och och hoppa lilla loppa. Mohahaha! Sen tänds ett till ljus precis bredvid det första och nästa morgontrötta drönare öppnar korpgluggarna bara för att se att det inte ens blivit ljust ute än. Sen tänds ett till ljus. Och ett till. Och ett till. Medan detta skådespel pågår, denna symfoni i morgontröttma och självmordsbenägenhet, så står jag tryggt i mitt släckta rum, iklädd endast tofflor, med en varm kopp kaffe i handen och ett stort leende på mina läppar. Aaah...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar