Idag hände något kul. Gösta Ekman gick nämligen förbi butiken. Som du kanske har upplevt själv så är det ungefär som en hundradel av att nästan bli påkörd av ett tåg när man ser en kändis. Med det menar jag att man fryser till och blir handlingsförlamad för en kort sekund. Det ska inte kännas precis som att nästan bli påkörd av ett tåg för då a) lever man nog lite för farligt i sin vardag och b) är man nog förmodligen lite sjuk i huvudet.
Tillbaka till historien. Gösta Ekman gick förbi utanför butiksfönstret och jag frös till och funderade på om jag borde göra något. Han är trots allt en legend och det vore ju coolt att ha skakat hans hand eller dylikt, tänkte jag. Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att rusa ut och hälsa på honom:
- Ursäkta! Hej! Ledsen att jag hoppar på dig såhär men jag ville bara säga att jag uppskattar ditt arbete och är en stor beundrare.
- Charles Ingvar Jönsson! svarade han pillemariskt.
- Va?
- Chaarles Ingvar Jönsson!
- Eh, haha eller...va?! sa jag frågande.
Gösta började plötsligt fnittra hejdlöst som en 4åring som stulit något och mycket väl vet att han gjort fel. Sen tog han av sig sina byxor och kalsonger i en enda svepande rörelse och la dem på mitt huvud. Sen plockade han upp krukpalmen som står utanför butiken, tog den i sin famn och skuttade fnissandes därifrån. Jag ropade efter honom:
- Men Gösta...
- Nä-äh! fick jag till trotsigt till svars.
Sen skuttade han runt hörnet och försvann och lämnade mig med hakan i trottoaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar