Musikanton

En vis man (jag) sa en gång: man måste ha humor, även inom musik. Med detta menar jag helt enkelt att om en låt är bra ska man inte skämmas för den, även om den är dålig. Det är viktigt att folk tar till sig detta visdomsord, speciellt i en skitnödig stad där musik som inte framförs av en plågad trettinånting med finskt efternamn eller inte heter något i stil med Wildbirds & Warcrimes eller El Perro Del Calamares anses vara töntig. Därför bjuder jag idag på lite nostalgisk klimakteriepepp och pojkrumsrunkrock.

Lighthouse Family - Lifted. Om man blundar kan man nästan se Biggan framför sig. Hon har tagit karensdag och känner sig lite nere hemma i radhuset i Ösmo. Men hon vet en sak som alltid får henne på bättre humör. Så hon petar in den här CD:n (!) i sin mans stulna Bang&Olufsen-stereo (fast hon egentligen inte får röra den). Sen sträcker hon ut armarna i luften och bara snurrar och snurrar tills hela världens känns som ett underbart töcken där bara hon och Tunde Baiyewus ljuva stämma existerar. It doesn't even matter 'bout the rain, 'cause we'll get through it anyway. We'll get up and start again! 'Cause we could be lifted. Lifted. Lifted!

Limp Bizkit - Chocolate Starfish and The Hot Dog Flavoured Water. Kommer du ihåg det här gamla öronsåret? Jag har i alla fall inte glömt. Då ska inte du få göra det heller.

Reflektion: En man med barnvagn gick just förbi butiksfönstret. Han såg ut som en Homo Erectus. Darwin kanske hade fel trots allt...