Jag har funderat en del på manlighet på sistone. Mer exakt på mäns behov att hävda sin manlighet. Det är ett fenomen som är lika vanligt som det är skrattretande. Man kan se det extra tydligt "på krogen" om man är nykter nog uppfatta en atombomb som briserar mitt under ens näsa. Det kan ske genom ett subtilt "VAFANGÖRU?!" (läs: "Jag är manligare än du, ska vi slåss så jag kan bevisa det?") eller genom ett något mer delikat "ERUBÖGELLE?" (läs: "Jag är inte bög").
Det här hävdelsebehovet finns inte bara på svenska krogar, som du lite naivt kanske trodde. Jag förstod nyligen att det finns även i hiphopkulturen. Där är det förkroppsligat i det lustiga uttrycket "no homo". Utöver det faktum att det är kul att säga, no homo, så fyller det också en funktion, nämligen densamma som "ERUBÖGELLE?" fast med lite mer finess. Det rasar tydligen en vild debatt kring homofobin i hiphopvärlden. Det gillar jag. Vill du läsa mer? Gör det här! Eller här! Annars vill jag bara säga att jag, trots min fobi för män som hävdar sig, faktiskt gillar killar. No homo.
No homo i musiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar