Visst är det trist med såna där, rättelse, såna här dagar. Måndagar alltså. Dagar när man går runt med deppglasögonen på. När man bara liksom gett upp. När man duckar istället för att svinga. Suckar istället för att vissla. När man låter diskberget i köket ligga istället för att smutsa ner händerna och bara göra något det. När man sitter uppe och beklagar sig istället för att bara gå och lägga sig och göra slut på lidandet. Det är som om magen och måndagar skrivit ett livslångt avtal om att den där gnagande känslan alltid ska infinna sig. Idag var den där, precis som avtalat. Den där ångesten för alla saker man inte vill men måste göra. Ångesten för alla saker man vill göra men inte gjort. Måndagar alltså.
Det är inte första gången jag måndagsgnäller. Det händer ungefär varje måndag, som du kanske förstått efter att ha läst ovanstående dravel. Jag kanske borde börja skriva en måndagskolumn i Metro och gnälla lite mer offentligt som alla riktiga kolumnister gör. Eller så går jag och lägger mig illa kvickt och har en bättre dag imorgon. Ja, så gör vi. I morgon ska gladglasögonen på igen. I morgon ska jag göra något åt det där berget av disk i köket. Imorgon ska jag vissla istället för att sucka. Tisdagar kanske...
(Endast de första 29 sekunderna av videon är obligatoriska)
Dagens 100 % textrelaterade låt: Kid Cudi - Highs N Lows
